Algarvekusten

Innan vi gav oss av mot Algarvekusten så ankrade vi ett par extra nätter utanför Cascais igen för att vänta på lite bättre vindar. Dagen vi låg där så var det Republic Day och vi hade turen att hamna på första parkett till en militäruppvisning. Vi fick se både en övning där en helikopter och en ytbärgare plockade upp en person ur vattnet och flera fallskärmshoppare som landade på stranden i närheten.

Vi hade sen en lång dag till sjöss där vi tog oss ner till Sines där vi först hade tänkt ligga ett par dagar. Dels så fick vi ingen riktig plats när vi kom (men vi fick tillstånd av en hamnarbetare att ligga på tankbryggan gratis om vi lovade att ha lättat innan macken öppnade dagen därpå) och dels så utlovade väderleksprognoserna bra vindar dagen därpå och ganska usla vindar därefter. Vi lättade alltså tidigt dagen därpå och fick ytterligare en lång dag. Vi hann runda Portugals sydvästra udde strax innan mörkret, men insåg att vi inte skulle hinna hela vägen till Lagos som planerat.

Vi tog därför ett spontant beslut att ankra i viken söder om Sagres. Detta visade sig vara ett riktigt lyckosamt beslut för vi blev kvar fyra nätter 🙂 Kristallklart vatten där vi utan problem såg ankaret på botten 10 meter ner och en vattentemperatur på 26 grader.

Det blev ett par härliga dagar med både en del bad och lite kurande inomhus då det kom en regnskur. Vi hann också med ett besök till ”fortet” som sägs ligga på samma plats som Henrik Sjöfararen hade sin sjöfartsskola m.m. Fantastisk utsikt rakt ut över havet från de höga klipporna som verkligen stupar ner i Atlanten.

Ett par dagar senare så fick vi jättefin segling in till Lagos. De hade sagt oss innan att det var fullt, men vi gick dit ändå och fick ligga på incheckningsbryggan ett par dagar vilket gav oss möjligheten att gå upp till båtbutiken Sopromar för att köpa lite reservdelar (axeltätningarna på våra sjövattenpumpar på motorerna läckte). Vi fick även hjälp att fylla våra gasolflaskor av snälla medlemmar i Oceanseglingsklubben.

Medan vi låg i Lagos så närmade sig orkanen Leslie. Ett tag såg det ut som om orkanen skulle gå in rakt över Algarvekusten. Marinan fick då i uppdrag av marinpolisen att få in så många som möjligt i marinan och vips så hade vi en fin bryggplats.

Vi passade då på att köra ett gäng tvättmaskiner, bunkra mat samt gå på en minivariant av TomTits, men med sjöfartstema. Riktigt mysigt och barnen fick lära sig om bl.a. hävarmar och hur olika stark man blir med hjälp av dessa.

Nästa stopp blev bara ett par sjömil bort, i inloppet utanför Alvor. Första dagen var det riktigt ruskväder med både blåst och regn så då stannade vi ombord och städade båten inför ankomsten av vår gast Kate.

Lisa tog sedan bussen in till Portimaõ och mötte Kate på tågstationen där. Blev en liten vandring eftersom tågstationen inte låg i närheten av några bussar, totalt ologiskt… Det blev dock en god lunch och glass på vägen.

Kate tog tyvärr inte bara med sig bra humör utan även lite ostadigt väder, men vi hann både handla färskvaror, äta på restaurang och bada mellan skurarna.

Nu när vi äntligen fått ombord vår första gast så är det dags att segla vidare, denna gång vår första lite längre överfart med Kanarieöarna som mål.

Cascais, Seixal och Lissabon

Vi fick en fin dag till sjöss ner till Cascais även om det mestadels var ont om vind och maskingång. Runt sista ”hörnet” så blev det dock segla av eftersom det var en accelerationszon där så då gick det i 8,5 knop.

Väl framme i Cascais så kunde vi inte ligga i vanliga ankringsområdet eftersom det dagen efter skulle vara en simtävling där så vi hamnade ganska långt bort från marinan och stan. Simtävlingen visade sig sen vara Ironman Portugal så det var fullt med folk inne i stan.

Vi körde en del skola ombord på förmiddagen men tog på eftermiddagen jollen in till marinan där vi kunde lägga jollen på tankbryggan. Det var massor med folk inne i stan men samtidigt lite kul med allt jippo kring Ironman. Trots att det var varmt så cyklade vi dock alla på en motionscykel och fick varsitt glas med färskpressad apelsinjuice. Mums!

Dagen efter så blev det ytterligare lite skola och sen en tur in till Cascais. Denna gång fick vi sällskap av S/Y Felicia på vår upptäcksfärd. Det blev en promenad genom Marechal Carmona Park. En mysig park med mycket fåglar, bl.a. påfåglar att titta på.

Dagens höjdpunkt blev dock middagen från den indiska restaurangen Masala. Klockan hann bli ganska mycket så istället för att äta på restaurangen så tog vi med take away. Det hade hunnit bli mörkt då vi kom ner till jollen vid tankbryggan och dessutom hade det (i vanlig ordning) börjat blåsa upp under kvällen. Det blev en rejält blöt jolletur i motvind och en hel del sjö. Snacka om att det var skönt att få på sig torra kläder och sen kunna plocka fram en färdiglagad middag.

Dagen efter så lättade vi och gick in mot Seixal. Så här i retrospektiv så ska man lyssna på de tips man får. In till Lissabon så behöver man ta hänsyn till tidvattenströmmarna annars så går det lååångsamt… Blev extra segt och långsamt då vi dessutom hade motvind. Det var dock kul att få se Lissabon från vattnet plus att vi hade turen att möta örlogsflottans skolfartyg Sagres.

Väl förtöjda på boj så åkte vi in och tittade på byn. Det blev en god eftermiddagssangria följt av en portugisisk middag på restaurang Central tillsammans med Felicias besättning. Inget speciellt, men vardaglig god mat.

Dagen efter så tog vi färjan in för att göra Lissabon. Förmiddagen blev ganska seg då vi mest gick runt och letade efter en hållplats till spårvagn nr 28. När vi väl hittade en så var det massor med folk där och proppfulla spårvagnar bara åkte förbi.

Vi beslöt oss därför för att börja med lunch. Till familjens stora lycka så låg det en sushirestaurang precis i närheten av hållplatsen. Mums!

Med lite mat i magen så gick vi tillbaka till spårvagnshållplatsen som nu var tom så vi fick sittplats på den första spårvagnen som kom. Det blev en riktigt mysig spårvagnstur på smala gator där vi ibland fick stanna till och vänta på mötande spårvagnar eftersom det på flera ställen bara var enkelspår.

Vi promenerade sen tillbaka ner mot stationen för att ta oss mot Belem. På vägen så gick vi förbi en matmarknad där vi köpte en stor fruktsmoothie. Smaskens i värmen.

Vi gjorde sen missen att ta spårvagnen bort mot Belem. Fullt och varmt och långsamt. Vi blev dessutom avkastade vid spårvagnsgaraget med enbart en förklaring på portugisiska. Vi lyckades dock hitta en buss som tog oss sista biten.

Väl där så hamnade vi precis vid en parad med ett hundratal hästar inklusive en ridande musikkår. Riktigt häftigt. Visade sig att detta var ”Delivery of the credentials” inför Portugals nationaldag (Republic Day).

På slutet kom en gatsopningsmaskin som vi först tyckte synd om, att han hade hamnat bakom paraden och behövde köra långsamt istället för att snabbt göra sitt jobb. Sen insåg vi att hans jobb var att köra bakom paraden och plocka upp eventuella lämningar 🙂

När paraden passerat så promenerade vi bort till monumentet över upptäckare, Padrão dos Descobrimentos. Lisa och barnen tog hissen upp till taket för att titta på utsikten. Fin utsikt men inte alls lika häftigt som från basilikan Santa Luzia i Viana do Castelo.

Väl tillbaka till Seixal så åt vi middag på båten, men hängde under kvällen ombord på S/Y Felicia så barnen fick ha en sista filmkväll tillsammans. Efter denna kväll så skiljs våra vägar åt för ett tag. Barnen passade även på att sova över hos varandra så lyckan var stor.

Förmiddagen innan vi lättade så hade vi förmånen att få låna alla barn en stund och Hulda lärde Ellen hur man programmerar i Scratch så nu har vi ytterligare projekt att sysselsätta barnen med.

Norra Portugal

Det blev en dimmig start på vår resa mot Portugal. Först hade vi tänkt haka på S/Y Felicia och gå mot Porto även om det skulle bli en lång dag till sjöss. Dimman låg dock tät på morgonen så det var ”tyvärr” bara att somna om istället för att gå iväg tidigt. Eftersom vi kom iväg först på förmiddagen så beslutade vi oss för att följa ett av tipsen vi fått så vi gick istället till Viana do Castelo vilket även är Jacarandas hemmahamn.

Tur att vi pratat med Ann och Brendan på Jacaranda. Precis som de sagt så var det en rejäl accelerationszon precis i inloppet bakom pirarna. Trots att vi var förvarnade så blev vi lite överraskade och fick kämpa för att få ner vårt parasail. Väl inne vid marinan så blev vi väldigt väl bemötta av hamnkaptenen och fick en bra plats på en nedlagd tankbrygga. Strax efter oss så kom även Jacaranda in i hamnen.

Det blev en slapp och varm eftermiddag ombord följt av en väldigt trevlig kväll där vi gick och åt tillsammans med Ann och Brendan på en av deras favoritrestauranger. Väldigt trevligt.

Dagen därpå så tog vi bergbanan upp till kyrkan Santa Luzia som ligger på berget ovanför staden. En väldigt vacker stenkyrka som bara är omkring 100 år gammal. Detta gör att stenen inte har hunnit vittra som på andra äldre kyrkor vi tittat på vilket ger ett lite annat intryck.

Kyrkan står som sagt högt upp på ett berg. Vi tog dessutom hissen upp och gick även de sista trapporna upp till den lilla balkongen på toppen av kyrkan. Riktigt trångt och smalt men wow vilken utsikt!

Eftermiddagen blev lugn med lite shopping i köpcentrumet i stan plus besök på det gamla sjukhusfartyget Gil Eannes och middag på Pizza Hut till sonens lycka.

Gil Eannes var posterat utanför Grönland och tog där hand om de portugisiska fiskare som behövde sjukhusvård. De hade både sjuksalar och operationssal ombord. Ett intressant besök på ett väl upprustat museifartyg.

På måndagsförmiddagen gick Ellen och Lisa på stan och tittade på smycken gjorda i filigree vilket är speciellt för Portugal. Filigree är smycken gjorda med mycket tunn metalltråd.

Vi fortsatte under eftermiddagen till Lexios där vi ankrade utanför marinan. Blev dock bara en natt på detta ställe eftersom det inte var direkt mysigt att vara ankrade mitt i en industrihamn.

Istället fortsatte vi till San Jacinto utanför Aveiro vilket var supermysigt. Vi gick runt i samhället på eftermiddagen och hamnade på en liten lokal restaurang. De hade inte så mycket att erbjuda till middag och vi hade egentligen ingen aning om vad vi beställde, vi visste att det var en rätt med bläckfisk (kunde vara antingen gryta eller friterad utifrån bilderna på google då vi sökte på choco) samt tapas. Det visade sig vara friterad bläckfisk vilken alla gillade. Tapasen blev till stor del Lisas eftersom ingen annan tyckte om oliverna och osten. Den stekta korven var det dock rykande åtgång på.

När ägaren fick höra om vårt äventyr då vi pratade med några av de andra gästerna så kom han med en flaska husets vin som han tyckte att vi skulle njuta av ombord. Vilken oväntad vänlighet. Vi fick också oväntad sång av en av de lokala farbröderna.

Dagen efter så tog vi färja och buss in till Aveiro. Vi började dagen med att titta på deras gamla stationshus som har fantastiska bilder i azulejo, det karakteristiska blå handmålade kaklet. Tyvärr var vi nog där något år tidigt eftersom de precis har tagit beslut om och börjat restaureringen av huset och azulejon.

Annars så gjorde vi inte direkt något speciellt inne i Aveiro. Vi promenerade runt samt gick lite i affärer. I shoppingcentrumet så hittade familjen bra wi-fi så en hel del tid gick till att uppdatera appar och ladda hem nya sjökort J. Vi hittade dock en häftig liten järnaffär som skickade tankarna till Harry Potter och affären med trollstavar – massor med små askar i en hylla från golv till tak och ägaren hade stenkoll på vad som fanns var.

Dagen efter så blev det en riktig transportdag. Vi lättade vid sextiden på morgonen medan det fortfarande var mörkt och gick nästan 70 NM ner till Nazaré, först för maskin på förmiddagen men med fin segling på eftermiddagen.

Vi hamnade i den ”kommunala” hamnen i Nazaré för marinan hade inte plats för oss. Den hamnen lämnade en del att önska även om den var bra mycket billigare än marinan. Tror de hade plats för typ fem gästande båtar men till barnens stora glädje så var S/Y Felicia en av de andra båtarna. Så det blev häng hos oss efter middagen och alla fyra väldigt nöjda barn sov hos oss under natten.

Dagen efter så promenerade vi ett par kilometer för att komma in till Nazaré. I marinan så plockade vi upp den norska familjen ombord på Axeline 2. Deras barn hade verkligen längtat efter lekkamrater så de tyckte det var jättekul med flera barn att leka med.

Vi började med en lunch vid stranden med hopp om att sen kunna bada. Det var dock alldeles för mycket vågor och strömmar så stranden var stängd. Vi pratade lite med livvakterna och det var tydligen några av de sämsta vågförhållanden som det kunde bli. Vindar, vågor och strömmar samverkade för att skapa maximala underströmmar. Så tyvärr inget bad, inte ens fotbad i strandkanten, men vi fick se många coola vågor istället.

Dagen efter gav vi oss återigen iväg ruskans tidigt, medan det var mörkt. Vi hade sällskap av Felicia som följde efter oss och åkte snålskjuts på vår radar så även de lyckades kryssa sig ut mellan alla fiskeredskap. Nästa stopp blev Cascais utanför Lissabon.

Islas Sálvora, Ons och Cíes samt reliker i Pobra do Caramiñal

Efter Muros var det så äntligen dags att upptäcka de öar som ligger lite utanför riorna och som är nationalparker och naturreservat. Som vi har längtat! Om man vill hit så behöver man först ansöka om navigationstillstånd och sen ankringstillstånd. Det gör man här, iatlanticas.es.

Första stoppet blev en kort ankring mitt på dagen utanför Isla Sálvora på väg till Pobra do Caramiñal. På Isla Sálvora så får man inte promenera runt fritt utan man måste hålla sig till de vägar/stigar som finns. Själv får man dessutom bara gå bort till fyren. För att gå till den övriga bebyggelsen så behöver man ha en guide med sig. I och med att de kör färjor med turister hit så kan man följa med en av de guidningarna. Vi fick dock inte möjlighet till detta då vi kom när en färja precis åkte tillbaka till fastlandet. Kanske var tur eftersom vår jolle låg och guppade i strandkanten då vi kom tillbaka från en promenad till fyren. Vattnet hann höjas mer än vi trodde på en timme. Trots uppdragen rejält på stranden så låg den och flöt, visserligen fortfarande med ankare en bit upp i sanden på stranden så den var inte på väg till havs, men ändå.

Ön var kargare än de andra ställen vi sett, mycket sten och bara låg vegetation.
 

 

Sjöjungfrun som vakar över stranden och hamnen

De få eukalyptusträd vi såg var mer buskar än träd. Fascinerande vad naturen kan ge variation även hos samma växt.

 

Stranden var riktigt häftig. Bestod till stor del av nerslipade snäckskal så helt annan känsla än de ”vanliga” stränder vi varit på. Superfint.

Vi fortsatte sen in till Pobra do Caramiñal där vi ankrade utanför första natten, men sen gick in i marinan för att känna oss mer säkra då vi dagen därpå tog en taxi upp i bergen för att titta på naturliga pooler och vattenfall. Det var väldigt läcker natur även om det var väldigt lite vatten eftersom det knappt regnat på hela sommaren.
   

På kvällen anslöt även S/Y Felicia så barnen fick lite kompisar att gå på tivoli med. På söndag förmiddag firar man ”O Nazareño” vilket innebär att man går procession genom staden med kyrkans reliker. I samband med detta så ska det så klart festas så det är tivoli på plats och det är flera spelningar med både kända och okända artister. Blev en väldigt lyckad kväll.

Det var inte planerat, men det blev att vi låg kvar ett par dagar i Pobra do Caramiñal. Ledde dock till att båten blev urstädad och jag fick möjlighet att bjuda besättningarna på både S/Y Felicia och S/Y Elin Alida på födelsedagsfika. Mycket trevligt även om bara bakandet av födelsedagstårtan fastnade på bild.

Vi passade även på att titta på den katolska processionen på söndagförmiddagen. Vi insåg att vi inte kommer få chansen till något liknande så många gånger. Massor med folk, en hel del väntande, men fascinerande att se hur engagerade många är i sin religion och vilken gemenskap det ändå var i staden.
  

Efter lunch så körde vi dock vidare. Denna gång till nästa ö inom nationalparken, Isla Ons. Här förtöjde vi bekvämt vid en boj.

Morgonen bjöd på en hel del dimma så fyren som vi kvällen innan sett lysa fint då vi satt i sittbrunnen på båten såg vi knappt även om vi stod bredvid den.

Härifrån var det dock säkert fin utsikt även om vi inte såg den…

Vi besökte även kapellet som var enkelt men väldigt vackert med blått målat kakel (azulejo).

Efter lunch så började dimman lätta så vi lättade och gick söderut mot Islas Cíes. Dimman kom och gick dock hela vägen så det var faktiskt riktigt skönt att dels ha radar och att det dels inte var så mycket fiskeutrustning (vad vi såg…) Vi kom dock utan problem fram till Islas Cíes och ankrade.

Islas Cíes är egentligen en liten ögrupp. Vi ankrade i viken utanför Isla de Faro vilket är den klassiska ankringsplatsen här med en magisk sandstrand innanför. Vattnet är fascinerande klart. Vi såg tydligt vårt eget ankare på sju meters djup!

Första dagen så hängde vi mest ombord. Dimman kom och gick mest hela tiden så det var lite ruggigt och hade vi åkt in så hade vi inte sett mycket av ön ändå. Fram på eftermiddagen så verkade det klarna så då åkte vi in för en promenad, men dimman kom tillbaka så det var tur att det fanns bojer som avgränsade stranden som vi kunde navigera utifrån.

 

Andra dagen var det betydligt bättre väder så då blev det långpromenad på ön, bl.a. till utkiksplatsen och upp till fyren. Inte så jobbigt att gå trots värmen. Serpentinvägen gjorde det riktigt överkomligt att gå upp och utsikten var riktigt fin.
  
 

Naturen på Isla de Faro var varierad och det var väldigt väldigt vackert även om det som hänförde oss mest var det fantastiskt klara och turkosa vattnet.
 

Vi fick också se fantastiska stenformationer…
 

…och en fossilerad strand vilket är det orangea ni ser i bilden nedan.

Eftermiddagen och kvällen spenderades tillsammans med besättningen på S/Y Felicia som anslutit. Trots att vi bara varit från varandra i ett par dagar så tyckte barnen att det var kul att ses igen.

Våra sista dagar i Spanien spenderade vi i Baiona. Första kvällen tillsammans med S/Y Felicia så då passade vi på att besöka replikan av Pinta (ett av Columbus fartyg) samt ta en promenad på murarna till Monterreal Castle (tidigare en fästning men nu ett lyxhotell vilket syntes på bilarna på parkeringen…).
  

Replikan av Pinta

 

Vi sprang på ett väldigt trevligt irländskt par på bryggan i Baiona, Ann och Brendan på Jacaranda. De hade för ett antal år sen tänkt segla till medelhavet för att lägga upp båten där om vintrarna. De hade dock tyckt så mycket om Portugal så de hade hittat en hemmahamn där och aldrig kommit ner till medelhavet. Efter en trevlig fika i sittbrunnen tillsammans med dem och ett sjökort så har vi nu fått massor med bra tips och känner oss väl förberedda inför Portugal där vårt nästa stopp kommer att bli.

Spanska rías – Corme, Sardiñeiro, Muros

På morgonen innan vi lättade från La Coruña så kunde vi äntligen montera vår dodger/sprayhood. Blev ett par dagars väntan så att epoxi respektive sikaflex hann härda ordentligt, men nu är den på plats. Tog ett tag att få till, men vi är nöjda.

Första ankringen efter La Coruña blev Corme. Vägen dit blev väldigt guppig i svall på 1,5 – 2 meter. Vi fick dock äntligen segla. Härligt även om det var lite sjösjukt ombord och dodgern gjorde sitt jobb väl.

Kommande dagar utlovades en hel del vind och eftersom vi nu skulle passera den s.k. ”dödens kust” så valde vi att ligga kvar i tre nätter och vänta på bättre väder. Så här i efterhand skulle vi nog lättat ett dygn tidigare, men sådant är inte lätt att veta.

Vi hänger även i denna vik med S/Y Felicia. Barnen har så kul ihop så vi fortsätter segla tillsammans. Oftast blir förmiddagarna ombord på den egna båten och lite skola, medan vi åker in till land eller barnen ror mellan båtarna under eftermiddagarna.
  

I Corme så blev det mestadels häng på båten och häng på stranden. En riktigt fin strand plus det även vid lågvatten fanns kvar lite vatten där en lite å rann ut. Suveränt ställe att bygga vallgravar vid 🙂
     

Vi roade oss med att plocka ner och skruva isär vindgivaren i hopp om att den börjar fungera bättre än senaste dagar då visad vindriktning inte hängt med de verkliga vindarna. Passade på att ta lite fina bilder från ovan när jag ändå var där uppe och maken fick ett par bilder nerifrån på mig.

Jag hann även med något som var tänkt att bli en joggingtur, men som mer blev en rask promenad pga knäont. Dock fantastiskt att ensam få promenera genom eukalyptusskog och på sandstränder.
 

Blev en tur till Pedra de serpe, en sten där en bevingad orm huggits ur, troligtvis på romartiden.
 

Efter Corme så fortsatte vi till Sardiñeiro, ett väldigt litet samhälle som dock självklart hade en sandstrand. Här träffade vi åter på den galiciska dimman, främst på morgonen. Lite rått, men ibland magiskt vackert.
 

Här blev det bara ett par nätter, men vi hann med bad på stranden och en kort promenad längs pilgrimsleden mot Santiago de Compostela.
 

Vi hade hört mycket gott om Muros så det blev vårt nästa stopp, dock i marinan denna gång eftersom vi inte hört/läst lika gott om ankarbotten utanför marinan. Dock en väldigt trevlig och förhållandevis billig marina med väldigt trevlig personal, plus möjlighet för tvätt + torktumling för 5€. Fräscha duschar och dessutom ett par extra duschrum utomhus vilket gjorde att det inte alls blev lika varmt och fuktigt utan man kände sig fräsch även efter man hunnit klä på sig. Kan verkligen varmt rekommendera detta ställe.

Även staden levde upp till sitt rykte, en hel del äldre byggnader och många mysiga gränder att upptäcka. Det finns en snitslad bana genom byn där man leds runt bland kyrkor, kapell och andra sevärdheter och mötesplatser. En affär nära marinan och en lite större på promenadavstånd. Marknaden med fisk, kött och grönt (öppet varje förmiddag) levde dock inte upp till våra förväntningar. Går dock att köpa fisk nere vid marinan också, tror det är bättre även om vi inte handlade där.
  

Några bilder från en av kyrkorna i staden. Precis som många andra kyrkor hade den väldigt fina glasfönster. En anorlunda sak var dock att den hade en orm uthuggen i skålen för vigvatten.
 

Vi hittade även ett övergivet kapell som såg riktigt häftigt ut även om man inte kunde gå in och vi passerade en gammal kyrkogård. Verkar vara vanligt här i Spanien med väggar med plats för urnor och minnestavlor. Har sett det på flera ställen.

Från Muros valde vi att ta bussen in till Santiago de Compostela för att promenera genom gamla stan och för att se katedralen. Bussen tog sin lilla tid (nästan två timmar), men det var fräscha svala turistbussar och bra vägar (om än snirkliga ibland) så resan var väldigt behaglig. Enda att klaga på är att spanjorerna inte leder ligan över väl uppmärkta busshållplatser. Dit var inga problem, men tillbaka från Santiago så skulle man veta att bussen stannar i ett spärrområde, precis innan något som ser ut som en enfilig påfartsramp till en motorväg… Inga skyltar, ingen markering, ingenting.

Väl i Santiago så promenerade vi från busshållplatsen genom de äldre delarna av stan. Vi hittade en park med riktigt gamla byggnader. Vet inte riktigt vad det var…

Vi lyckades av en slump passera deras stora marknad med fisk, kött, frukt och grönt. Riktigt fräscht och även bra priser. Om det inte var för att vi skulle promenera runt ett par timmar samt ett par timmar buss på det så hade vi gärna bunkrat massor med gott här. Nu blev det bara frukt till mellanmål som inhandlades.

Katedralen var dock häftig. Riktigt stor och ett imponerande altare. Verkade som om det var väldigt lite folk när vi kom dit på förmiddagen för det var ingen kö alls för att komma in i kyrkan. Dock kö för att se Portal of glory så det hoppade vi över eftersom barnen (och inte vi heller) var direkt pigga på att stå i kö i solen. Blev ingen gudstjänst heller, kanske var en miss eftersom att vi senare läste att det tydligen ska vara en upplevelse, speciellt med en riktigt stor hållare med rökelse som de svingar från taket.
 
 

Innan vi åkte tillbaka så gjorde vi barnen glada och åt för första gången på mycket länge sushi till lunch

Tyckte det var lite svalt då vi kom tillbaka till båten (bara 26 istället för 32 grader) så valde att meka lite med värmaren i båten som inte vill fungera. Dock utan lycka. Misstänker att vi behöver montera bort värmeväxlaren för att göra rent den invändigt. Inget jobb som direkt lockar så drar mig en hel del för det… Får bli en annan gång.

Gijon till La Coruña

Överfarten över Biscaya gick som sagt bra, men det var ändå skönt att komma fram. Vi blev väl mottagna av S/Y Felicia som kom fram ett par timmar före oss. Väl förtöjda så gick vi ut på stan för att försöka hitta lite tapas till middag, vilket visade sig lättare sagt än gjort. Först hamnade vi dock i en ciderfestival eller kanske snarare en äppelfestival med många små stånd med äppelrelaterade produkter. Festivalen till ära så var delar av staden utsmyckad

Sen hittade vi många smårestauranger, men de flesta mer som barer och ingen med tapas. Vi hamnade till slut på en liten restaurang där det fanns stora tapasliknande rätter som vi kunde dela på. Gott men det blev sent. Vi var tillbaka på båten omkring midnatt.

Efter lite sovmorgon dagen därpå så var det dags för att upptäcka en liten del av Gijon. Det blev lite geocaching i gamla stan för att få barnen att promenera.
  

Sen en lugn eftermiddag på stranden.
 

Efter ett par nätter i Gijon så körde vi vidare mot Cudillero. Alldeles för lite vind så det blev motorgång hela vägen. Cudillero visade sig vara en väldigt liten hamn, men vi fick plats. Tog jollen in till stan för att slippa promenera runt hela hamnbassängen.

Cudillero var en mysig liten stad som verkligen låg och gömde sig i en klippskreva.
    
 

Här låg vi kvar en extra dag så vi hann pyssla på båten. Vi kontrollerade SSB-antenn, bytte storfall och monterade en long range wifi-antenn. Blev även en mysig middag ombord tillsammans med S/Y Felicia.

Lite vind även nästkommande dag så blev motorgång även till Ria de Ribadero. Här blev seglingens första ankarplats. Vi råkade åka in till stan på en . söndag så var svårt att handla mat, men fick se en mysig stad byggd på en kulle i alla fall.

Blev ett par nätter även här så vi kunde ta en slappardag och även åka in till stranden så barnen fick bada. Här hade de en lustig hinderbana ute i vattnet som tjejerna var ute och lekte på.

Bristen på vind fortsatte så det blev motorgång även till nästa hamn som var Viveiro. Första kvällen tog vi en tur till turistinformationen samt till en supermerkado för att handla middag och spana in vad som fanns.

Dagen därpå så fick vi hjälp av hamnen att hyra en bil från ett närliggande samhälle. Sen gjorde vi en utflykt till norra Europas största eukalyptusskog samt till vattenfallen i Pozo de Ferida.

Eukalyptusskogen var riktigt mysig och det rann självklart en liten flod/ria genom den. Luktade riktigt gott. Beskrivs bäst med ett par bilder även om man tyvärr inte kan fotografera lukter.

Vi trodde ett par gånger att vi åkt vilse på väg till Pozo de Ferida, men efter en hel del snirklande vägar så kom vi fram. Supermysigt även här. Vattenfallet hade en fallhöjd på ca 30 m och vi passade på att bada i den lilla bassängen nedanför. Svalt men skönt med sötvatten.
  

På kvällen gick vi ut från marinan och la oss på svaj precis utanför stadens strand. Här låg vi en dag och hade skola ombord och pysslade på båten. Försöker få klart projektet med att sy en dodger/sprayhood. Vi har fortsatt sällskap av S/Y Felicia så även här åt vi middag tillsammans ombord.

Efter Viveiro så blev nästa vik Cedeira. Fortsatt lätta vindar så bara motorgång, men med ironin att det blåste jättefina seglingsvindar inne i ankarviken… Vi var dock förvarnade om att det kunde vara blåsigt i denna vik.

Första dagen tog vi oss inte ens från båten. Vi sydde mer och maken försökte få liv i spolvattenpumpen till ankaret. Även denna kväll blev det middag med S/Y Felicia som varit på utflykt till stranden i nästa vik och prövat på surfning.

Andra dagen fortsatte vi att sy samt även borra hål i taket för att kunna sätta dit listen till dodgern. På eftermiddagen tog vi oss dock in till stranden så barnen fick bada även om det mest blev samla och leka med tång plus att vi fick titta närmare på en lite krabat till krabba. Vi passade också på att äta lyxglass precis bredvid stranden.

Sen fick vi äntligen segla! Först tveksamma vindar men de ökade strax på så vi fick jättefin undanvindssegling där vi kunde vädra vårt parasail. Härligt! Vinden räckte inte riktigt hela vägen fram till La Coruña, men nästan.

Väl framme i La Coruña var det dags för lite underhåll. Här kunde vi göra oss av med spillolja så det blev oljebyte i båda motorerna samt i watermakern.

Vi lyckades även få två gasolflaskor fyllda så nu har vi gott om gasol och kan laga mat och baka bäst vi vill. På kvällen blev det äntligen riktiga tapas. Detta på restaurangen med det passande namnet La Gula 🙂

Pga nu kraftiga vindar så valde vi att ligga kvar en dag till. Den spenderades med skola ombord på förmiddagen och sen en promenad till Torre de Hercules som är en stor känd fyr. I väntan på vår tur att gå in så hann vi med ett bad på en strand precis nedanför fyren. Tyvärr blåste det för mycket så man fick inte gå upp till och ut på balkongen så vi kom bara upp 199 av de 234 trappstegen.

 

 

Den första fyrlanterninen! I denna eldade man med olivolja.

 

Efter ytterligare promenad genom staden i jakt på ett postkontor så blev vi även denna kväll mätta på tapasliknande mat. Känns lite konstigt att promenera tillbaka genom staden strax före midnatt tillsammans med glada barn som inte gnäller. Härlig omväxling och en stad som var riktigt fin om natten.

Eftersom vi bara tänkte gå ut till en närliggande ankarvik så passade vi på att ta en tur till in till stan på förmiddagen. Denna gång besökte vi slottet Castillo de San Anton som varit både fort, karantän för sjuka sjömän samt fängelse.

Vi var även inne i stadens katolska kyrka bredvid Plaza Maria Pita. Riktigt fin kyrka och ett bra exempel på en katolsk kyrka som fick befästa barnens kunskaper efter senaste dagarnas religionslektioner.

På vägen passerade vi också ett torg med flera seriefigurer tecknade på markstenen. Fint och lite roligt.

På kvällen i ankarviken fick vi denna fina bild på S/Y Felicia då den galiciska dimman hade rullat in i bakgrunden.

Nu ska vi fortsätta söderut mot fler rior och förhoppningsvis även öarna strax utanför kusten som är nationalparker.

Lite reflektioner

Har lite för dålig uppkoppling just nu för att lägga upp bilder så det får bli ett annat typ av inlägg, ett med mer reflektioner istället för reseberättelse. Hoppas ni uppskattar det också.

Funderade en del i början på seglingen varför det inte kändes direkt speciellt då vi gav oss iväg. Kändes mest som en vanlig semestersegling. Har hunnit fundera och reflektera lite mer så tänkte att det nu är dags att formulera ner det i ett inlägg här på bloggen.

Visst kändes det i hjärtat när vi åkte iväg från kajen och vinkade av våra familjer, men för övrigt kändes det inte så konstigt. Vi har ju jobbat och förberett inför avresan länge så det kändes naturligt att komma iväg. Dessutom har vi senaste åren seglat fyra-fem veckor under semestern så det kändes inte konstigt att var borta länge heller.

Större delen av nordeuropa innebar att ligga mycket i marinor. Det finns helt enkelt inte naturhamnar som i Stockholm, St Anna och Gryts skärgårdar. I och med att vi låg i marinor så blev det ofta att vi ville hinna runt och turista och se mycket av det som finns att se, eller åtminstone hinna ta en promenad. Kändes ofta ganska mycket som hemma i Sverige rent logistiskt och lätt att göra sig förstådd på engelska. Även om vi inte stressade så var det heller inte avkopplande. Fokus var på att komma vidare och på att hinna göra saker, uppleva saker, se saker.

Första lugna dagarna var nog i Holland då vi kom till Senneroog där vi låg i naturhamn i några nätter. Dock hade vi då en hel del att försöka få ordning på i båten som vi inte hunnit med tidigare så det blev lite ”arbetsläger” och inte så mycket slappande som vi kanske egentligen behövt de dagarna.

Nästa lugna stopp blev på Alderney. Ingen riktig naturhamn, men vi låg på boj där det var ganska glest mellan bojerna så det kändes mer avskilt. Här kom vi ner en hel del i tempo och hängde även en hel del på båten, vilket delvis berodde på att vi här fick sämre väder och en del regn för första gången. Här kände man också av att det var ett ställe som levde upp på somrarna då det kom besökare och semesterfirare, men att det ändå var en atmosfär av lugnt ö-liv i botten.

I och med att vi hade en så fin överfart så blev Biscaya ett par dygn med möjlighet till en del avkoppling, ljudbokslyssnande och funderande då man gick vakt. Är ju faktiskt enkel navigering under den typen av överfarter och finns heller inte fiskeredskap att köra på vilket det gör då man går mer kustnära.

Egentligen är det först när vi kom till ríorna i Spanien som det verkligen känns att vi är iväg på något annat än semestersegling. Fortfarande varmt och skönt semesterväder, men man hör lite rapporter hemifrån om höstväder och man ser även här att vissa träd börjar tappa löven.

Här har det även blivit ett mycket lugnare tempo. Vi ligger några dagar på de flesta ställena. Även om vi pysslar och småfixar på båten en del så hinns det med att ta en siesta på dagarna. Tror att närheten till naturen är en del av det, men även att kulturen här är mer avslappnad och inbjuder till inställningen ”mañana”.

Sen Biscaya har vi även haft förmånen att större delen av tiden ha sällskap med en annan barnbåt, S/Y Felicia. Jättekul för barnen att hitta kompisar och få någon annan än bara brorsan/syrran att leka med. Även skönt för oss att få ett par andra vuxna att få utbyte med och bolla planer och funderingar med. Det ska dessutom inte underskattas att barnen klarar sig ändå lite mer själva då det finns andra barn som underhållning :-). Dock så ställer det även lite mer krav på planering och gemensam planering eftersom det blir mer önskemål och till viss del tjat om att leka med de andra barnen även om vi vuxna helst bara skulle hänga på båten. De lite extra kraven har dock varit väl värt det eftersom det gjort barnen så glada. Sen har vi så klart också uppskattat umgänget med andra vuxna.

Det är väldigt mysig om än frustrerande bitvis att vara med barnen dygnet runt, dock en lyx som är få förunnat. Det är intressant att ha tiden att kunna sitta och prata och filosofera tillsammans, få höra vad de tycker är roligt, tråkigt, jobbigt med den här resan. Få höra deras tankar när även de hinner reflektera och det inte bara är fokus på att komma i tid till skolan och kvällsaktiviteter.

Visst är det en utmaning att ha skola ombord. Lektionerna kräver en del förberedelser och det är en hel del frustration inblandad för alla parter bitvis då viljorna inte går åt samma håll och då man nöter på varandra nästan dygnet runt. Barnen släpper även ut frustrationen då de inte förstår på ett annat sätt när de är hemma jämfört med då de är i skolan (hoppas i alla fall att det är skillnad till det bättre i skolan…).

De timmar vi kör båt så hinner man även sitta och reflektera över vad som egentligen är viktigt för en själv; både vad vill vi göra av det här året, men också hur vill vi ha det då vi kommer hem. Ska vi bo kvar i vårt stora hus som vi tycker väldigt mycket om eller vill vi ha något mindre som tar mindre tid att underhålla som ger oss mer tid till annat? Vad vill vi göra av vår fritid hemma? Hur vill barnen ha det?

Det vi hittills är rungande överens om är att inte ens hälften av prylarna ska få komma tillbaka in i huset från förrådet, det mesta ska säljas/skänkas. Vi behöver verkligen inte så mycket prylar.

Vi kommer säkert komma till fler och lite djupare slutsatser framöver och jag är övertygad om att dessa kommer att kunna ändras under resans gång också. Något som står helt klart redan nu är att det rent personligt är nyttigt att få ett sådant här avbrott från vardagen då man verkligen hinner varva ner och även får tiden för reflektion. Bara det är utvecklande plus att man inser att det finns en hel del nya insikter att få bara man ger sig själv tiden att hinna uppfatta dem.

Camaret sur mer och Biscaya

Efter en gungig överfart på ca 1,5 dygn vilken innebar förvånansvärt mycket sjösjuka ombord, lite Ellen men framför allt Lisa (hängde över en hink både till och från under ett dygn), så kom vi fram till Camaret sur mer där vi tänkte samla lite kraft och handla lite mat inför överfarten av Biscaya.

Jag tyckte inte att jag borde blivit så sjösjuk för så illa var inte sjön även om det var en hel del dyningar, vet inte om det var en det att vi fick dyning från ett håll och vågor från ett annat som gjorde sjön gropig eller vad det var. Vi hade möjligheten att gå in tidigare längs den franska kusten, Roscoff eller L’Aber Rach (där vi passerade en cool, gigantisk och jättekänd fyr). Problemet hade då varit att vinden dagen efter skulle komma från en ännu mindre gynnsam riktning. Jag tyckte därför det var bäst att bita ihop och ta att jag mådde lite illa, trodde dock inte då att jag skulle kräkas ca en gång i timmen hela natten… men, men… man överlever det också och i lagom mängd så gör det under för bikinifiguren. Tur att jag har en make som inte blir lika dålig som kunde ta lite längre pass under dagen så jag fick sova bort både några timmar och lite sjösjuka. Även om jag var trött så mådde jag faktiskt ok då vi väl kom fram.

Ibland är det mindre kul ute på vattnet…

Camaret sur mer är ett litet samhälle på Frankrikes nordvästra spets, i närheten av Brest. Ett ganska vanligt ställe för seglare att utgå från inför Biscaya. Ganska mysigt, men framför allt en bra mataffär. Kan även rekommendera pizzorna på den irländska puben.

Här träffade vi flera svenska båtar. Dels S/Y Felicia som vi följt på facebook genom större delen av norra Europa och dels S/Y Pegasus som vi träffade i Cuxhaven och på Norderney. Sen låg även S/Y Alma plus ytterligare en svenskbåt här men de har vi inte träffat på tidigare.

Andra dagen så blev vi väckta av att franska tullen knackade på. Barnen trodde det var hamnkaptenen och eftersom vi redan betalt så drog Lisa bara på sig en långärmad tröja och kom upp hyfsat halvoklädd. Kan ha varit ett taktiskt bra drag eftersom de valde att göra inspektionen av våra papper och pass i sittbrunnen och de bad aldrig om att få komma in i båten. Ena tulltjänstemannen fick dock lite pikar från sina kollegor eftersom han antagit att maken i familjen var kapten så det blev fel namn på ett papper eftersom att så inte var fallet på denna båt.

På eftermiddagen tog vi alla barnen på en promenad och lite geocaching. Vi hann även bygga stentorn på stranden vilket verkade vara något man skulle göra här.

Längs strandpromenaden så låg en supermysig sjöinspirerad kyrka. Såg efter att jag fotat att det stod någon skylt om fotografering, men min väldigt begränsade franska gjorde att jag inte förstod vad det stod om fotografering så det blev en bild ändå…

Blev ett par bilder på ett par coola gamla förfallna fiskefartyg också.

På söndagsmorgonen så stack vi iväg nästan allihopa. Även här gällde det att tima tidvattenströmmar. Denna gång i Raz de Seine som tydligen ska vara ännu värre än Alderney Race/Swinge som man i alla fall hört talas om i utsjöskepparkursen. Reeds nautical almanac rekommenderade att man passerade vid slackvatten plus/minus en kvart. Inte mycket tid att vifta på där inte. Tror vi passerade en knapp halvtimme före slackvatten vilket gick bra. De som kom någon timme efter oss fick dock några mindre overfalls, men inget som inte var hanterbart. Sen var vi ute på Biscaya…

Vattnet ändrade verkligen färg då vi kom ut på Biscaya. Inga filter!

Vi fick en väldigt behaglig resa över Biscaya, bukten visade sig från en bra sida. Inledningsvis riktigt fin segling då vi även fick se delfiner leka kring båten. Även en liten delfinbebis som aldrig var långt från sin mammas sida.

Tyvärr lite lite vind (dock hellre det än för mycket) dag två så det blev maskingång större delen av dagen även om det kom vind under sen eftermiddag så att det gick att segla igen. Lisa lyckades efter tips från S/Y Felicia se ryggfenan på en blåval, men tyvärr inte mer än så trots idogt spanande.

På morgontimmarna tredje dagen så började det blåsa mer så vi fick öva på att byta segel i mörker. Är sååå glad att vi bytte ut gamla däcksbelysningen mot en ny LED-armatur så det trots allt inte blev så mörkt på däck. Vindarna mojnade dock under dagen så det blev maskingång sista biten också. Vi kom dock välbehållna in till Gijon på spanska nordkusten.

I och med att vi hade det förhållandevis lugnt ombord avseende sjögång så lyckades vi börja med skola ombord. Några dagar senare än skolan hemma, men vi hoppas kunna vara effektiva. Eftersom mamman kände av lite sjösjuka, inte mycket men så pass så hon fick svårt att läsa böcker, så bestod skolan mest av matematik där det bara behövdes kortare insatser med hjälp då barnen körde fast med enstaka uppgifter. Känns bra att ha kommit igång.

Nu är vi äntligen i Spanien. Känns på värmen och syns på palmerna. Mer om Spanien i nästa inlägg.

Kanalöarna

Vi hade egentligen tänkt gå in i ytterligare ett par franska hamnar och kanske även kunna ta tåget in till Paris. Visade sig att tågmöjligheterna var begränsade (dyrt och tog lång tid så känns enklare att åka en weekend från Skavsta då vi kommer hem) samt att det förutom närmsta dagen med hyfsat gynnsamma vindar så skulle det sen bli motvind, motvind och motvind. Vi bestämde oss därför att ta en nattsegling och ta oss ganska rakt västerut, hela vägen till Alderney som vi hört ryktas ska vara fint (även lite billigare förtöjning än de franska hamnarna för vår del…).

Utan att vi hade koll så visade det sig att vi kom mitt i Alderney week, vilket är en årligen återkommande festivalvecka med massor av aktiviteter. Vi hade tänkt ligga här ett par nätter för att sen gå vidare till Guernsey dit vi väntade ett antal paket med vindroder i. Paketet blev dock försenat så vi stannade på Alderney i nästan en vecka vilket blev mycket lyckat.

Första dagen så var det en hel del aktiviteter nere i hamnen, bl.a. ankrace a’la vattenfestivalen (för er som kommer ihåg den). Känns dock som om de hade glömt det där med tidvatten… Första budet var att första ankan ut ur inre hamnen var vinnare. Dock så strömmade tidvattnet in i hamnen vilket gjorde att det blev första ankan in till piren som vann istället 🙂 Sen hade de flygtävlingar a’la RedBull challenge, vilket innebar att bygga egen flygfarkost och sen kasta sig ut från piren, typ 4-5 m högt. Vi tittade på en del men åkte sen tillbaka till båten då det började regna och barnen frös.

Vi hann även med ett par besök uppe i stan som var riktigt mysig. En dag så hade de massor av aktiviteter uppe på huvudgatan. En aktivitet var att gå runt och titta i skyltfönstren för att hitta vad det var för pryl som inte passade in. Lätt i vissa fönster men grymt klurigt i presentbutikernas myller av prylar.


Självklart så ville vi se lite av ön också så vi tog en långpromenad med lite geocaching men målet var Fort Albert och Bibette Head. Fort Albert var som namnet antyder ett gammalt fort där man kunde gå runt i gamla vallgraven och kika in i en del fönster. Hade vi varit lite mer framfusiga så hade vi nog kunnat gå runt mer inne i det gamla fortet, men när man som svensk ser en skylt med ”Keep out, state property” så tar det emot att gå in även om grindarna står på vid gavel och inte en kotte är i närheten… Dock ett stort fint fort som det är lite synd att de inte gjort mer tillgängligt.

Bibette Head som är en del av Atlantic Wall har de dock gjort väldigt tillgängligt. Informationsskyltar lite här och var och möjligt att gå in på flera ställen. Tur var att vi fick lite tips från turistinformationen så vi hade med oss ficklampor och kunde utforska även de mörka utrymmena 🙂

Vi hade även ett par dagar med lite ruggigt och blött väder så en del av aktiviteterna blev inställda eller flyttade. Vi passade då på att utbilda barnen i vad Afternoon Tea innebär. Supermysigt på lokala Alderney Sailing Club där intäkterna dessutom gick till deras ungdomsverksamhet. Dubbel bra.

Tyvärr så missade vi färgkastartillfället (typ Color run, men utan löpningen), men vi missade inte vattenkriget. ”Come armed” löd uppmaningen. Tur vi hade vattengevär i båten. Vattenkrig och slip n’ slide uppskattades av både barn och föräldrar.

Lördagskvällen toppar dock allt. Vi läste att det skulle vara fackeltåg genom stan vilket lät mysigt, men fick även höra av en lokalbo att som barn hade hon bara upplevt det som köande och väntande. Dels kö för att köpa fackla och dels väntande innan fackeltåget gick iväg. Vi valde därför att gå direkt till festplatsen där fackeltåget skulle sluta. Där fanns öltält och en eldshow med Cirkus Pazaz. En riktigt bra eldshow och så läckert när det var nästan beckmörkt. Dock svårfotograferat…
  

…men fackeltåget var också riktigt häftigt. Säkert ett par tusen deltagare med omkring ettusen facklor som tågade in på festplatsen. Dessa facklor kastades sen på ett jättebål med lastpallar. Ser ut som ett brinnande kors, men det ska föreställa svärdet i stenen. Temat på årets Alderney week var nämligen Myter och Legender.

Höjdpunkten var ett sprakande fyrverkeri där vi trodde att vi fått se finalen tre/fyra gånger innan den riktiga finalen kom. WOW!

En nöjd familj gick tillbaka till hamnen och jollen och letade sig i mörkret tillbaka till rätt båt.

På måndagen gick vi äntligen mot Guernsey och vårt väntande paket. Här gällde det att passa tidvattenströmmarna i ”the Swinge” utanför Alderney. Här kan det bli riktigt kraftiga strömmar och overfalls som gör resan allt annat än behaglig. Vi kom dock vid slackvatten och märkte inget speciellt alls.

Det gick dock lite snabbare när vi efter en kort men fin segling kom till Little Russel utanför Guernsey. Dryga sex knops medström gav en hastighet på över 12 knop!

Lugnade som tur var ner sig strax utanför inloppet till hamnen så vi kom in lugnt och fint. Väldigt proffsigt gäng i hamnen. Vi blev snabbt mötta av en jolle och blev anvisade plats, i yttre hamnen, precis enligt våra önskemål. Dock tur att vindarna var från rätt håll och inte allt för starka då det blev en halvklurig fickparkering. Lite häftigt att se de stora tidvattensskillnaderna som just nu ”bara” var dryga 6m. Vid högvatten var det bara det vita högst upp på pirerna som syntes ovanför vattnet…

På tisdagen åkte vi över till Boatworks+ (båtshop och reparationsfirma), vilka var de som varit snälla nog att ta emot våra paket. Fyra fina paket med vårt vindroder, aka vår nya besättningsmedlem som efter förslag från släkt och vänner på facebook döptes till Dobby med motiveringen ”Quietly and naturally performs its duties… needs no attention, no food and never talks back!” – Döpt efter husalfen i Harry Potter. Vi får se det där med ”no attention”, men den ska enligt leverantören vara tyst och den bör inte behöva mat i alla fall.

Vi var lite oroliga över om vi skulle klara av att installera vindrodret själva. Boatworks+ hade inte möjlighet att hjälpa oss denna vecka så det var bara att börja fundera. Efter en halv dags klurande…
  

…och ytterligare en dags borrande och skruvande så var det faktiskt på plats.
  

Det hade dock inte alls gått utan hjälp av sonen som är liten och smidig men ändå tillräckligt stor för att hantera verktyg. Utan honom hade vi inte fått backing plate och muttrar på plats för det innersta stödbenet. Då hade det blivit ytterligare en dags arbete för att göra utrymmet åtkomligt för en vuxen.

 

Nu sätter vi äntligen kurs mot Frankrike och Biscaya.

Bologne sur mer

Det blev en dagssegling från Nieuwport till Bologne sur mer. Det var lite ont om vind inledningsvis, men sen fick vi en kalasdag med ett långt fint kryssben följt av lite undanvind sista biten in mot Bologne sur mer.

Vi hade kontaktat hamnen innan så det skulle finnas en plats till oss och vi ropade även upp dem på VHF:en på vägen in i hamn. Vi blev anvisade en plats som vi inte riktigt hittade. När. Vi ropade upp dem igen så sa de att det fanns fler platser i hamnbassängen intill, Bassin Napoleon som skulle ligga på vår vänstra sida då vi kom in. Det rådde viss förvirring ombord tills vi kom underfund med att de inte alls menade vänster, utan den andra vänster, dvs höger. Känns igen från en annan fransman som Gulan bodde ihop med i USA 🙂

Det blev en ganska lugn kväll ombord. Maken och jag tog en promenad till närmsta Carrefour så vi fick lite middag och även lite mer mat ombord till kommande dagar.

Dagen därpå blev dock annat än lugn. Vi inledde dagen med en promenad upp till ”The fortified town” vilket var gamla stan som var innanför rejäla borgmurar för att vara skyddad.

Mysigt område, men det var en ganska rejäl backe dit upp, men värt besväret. Inne i gamla stan så låg en katedral som sades vara värd ett besök, tyvärr fick vi inte gå in i själva kyrkan (det var ju söndag och gudstjänst…), men däremot så kunde man gå in i en jättestor krypta under kyrkan. Där hade de gjort en utställning med massor av lämningar från utgrävningar de gjort under kyrkan då den började restaureras.

Katedralen ligger på en plats som varit helig länge. Första delen av kyrkan var från tiden för romarriket, vilket innebar en hel del fynd i fint uthuggen marmor.
 
 

Det finns även en del av kryptan som under 1700-talet var dedikerad till Jesus med bl.a. de tre korsen från Golgata.

Eftermiddagen och kvällen spenderade vi på Europas största akvarium, Nausicaa. Riktigt häftigt och faktiskt väl värt både tid och pengar. Rekommenderas även om fikamöjligheterna lämnade en del att önska.

De hade både många mindre akvarium med småfisk, sjöstjärnor, m.m. m.m. men även en jättebassäng med saltvatten där de hade hajar, rockor och all skön andra fiskarter som vi inte kommer ihåg namnen på.

Vi lyckades även få se sjölejonen leka med varandra och klappade rocka och fisk i ”the touch tank” (vilket fick oss att tänka på filmen Hitta Doris).

Väl tillbaka till båten så blev det en snabb middag och sen passade vi på att slussa ut från Bassin Napoleon med sista slussningen för kvällen. Nu styr vi kosan mot Kanalöarna, först Alderney och sen Guernsey.