Mot Azorerna

4/5 Dag 1

Hej vad det går! Visserligen väldigt gungigt och både jag och barnen är sjösjuka, inte hysteriskt illa men vi har alla blivit av med maten någon gång. Ser man bortom det så har vi en grym segling. Vi seglar halvvind och det blåser 7-8 m/s vilket för att vi seglar sisådär 7 knop trots motsjö. Riktigt nice. Båten går verkligen fint.

Vi fick även några fina bilder på Felicia som vi var nära i alla fall första dygnen.

7/5 Dag 4

Så tog den fina vinden slut… vi har seglat med parasail ett antal timmar men nu är vindarna så lätta så inte ens det seglet fyller. Blir till att sätta järngenua istället. Innan dess han vi dock ta ett dopp i havet. Skönt att bli ren och få skölja bort lite sjösjuka. Också skönt att få ett lugnt dygn då båten inte gungar så fasligt så att vi alla sover lite bättre.


10/5 Dag 7

Vi lligger och pressar bidevind med vinden in från babord vilket för styrplatsen väldigt blåsig. Har för första gången på 5 månader långbyxor och mysig fleecetröja på mig, visserligen bara på nattvakten än så länge. Senast var i början på förra överfarten, när vi lämnat Las Palmas. Förresten, har haft långbyxor en annan gång, men inte pga kyla utan då vi besökte moskén på Grenada och vi tjejer var tvungna att ha heltäckande klädsel. Faktiskt lite mysigt att krypa ihop inne i den stora seglarjackan.

Har även reflekterat över en konsekvens av att inte gå i långbyxor – det växer bra mycket mer hår på benen då man inte har byxor som skaver bort en del.

12/5 Dag 9

Så skönt med ett lugnt dygn. Tystare ombord, knarrar och knirkar inte så mycket. Båten rör sig lugnare så sover bättre också. Behöver dock gå för maskin eftersom det blåser hela 1-2 m/s.

Lugnt hav och lätta vindar gör även att man kan använda grillen 🙂

 

14/5 Dag 11

Idag är det dotterns födelsedag. Hon hade helst velat fylla år då vi låg i hamn, men mot dagens slut så var hon nöjd ändå. Hon fick spendera en stor del av dagen med att baka vilket hon tyckte var kul och lyckan var stor när hon fick en gunga i present. Den ska vi hissa upp en bit i riggen så hon kan gunga över båten, antingen om vi får en väldigt lugn dag framöver eller då vi ligger mer skyddade i hamn.


16/5 Dag 13

Vi seglar nu fin halvvind i sydliga vindar. Försöker hålla oss vid 33:e breddgraden för att vara på lagom avstånd från lågtrycken som passerar en bit norrut. Vill vara i närheten för att få fina vindar, men inte för nära så vi slipper kulingvindar.

Vi ser nästan inga andra båtar. Såg Felicia de första två dygnen men sen kom vi för långt från varandra. För övrigt har vi bara sett max en handfull handelsfartyg. Så vi seglar med horisonten som vän och örlogsmaneterna som sällskap.

Vi börjar även märka att vi kommer norrut till ett annat klimat. Luften börjar bli lite svalare, men framför allt råare/fuktigare, speciellt nattetid. Daggen lägger sig på däck och precis allt blir blött eller fuktigt, även det inne i båten.

Efter en tid till sjöss så flödar barnens kreativitet och det blir avancerat kojbygge i hytten.


17/5 Dag 14

Vi får för första gången lite sällskap av delfiner. Det är en hel flock som passerar oss men bara tre som stannar och leker.

Eftersom havet börjar lugna sig då vindarna allt mer avtar så prövar dottern gungan hon fick i födelsedagspresent. Lyckan är stor.


18/5 Dag 15

En lugn natt och vindarna avtar som sagt allt mer. Vi startar maskin på småtimmarna och fortsätter stagsegla så länge det går. Det blir en morgon med dramatisk soluppgång mellan moln toppat av ett par lekande delfiner under ett par minuter.


19/5 Dag 16

Det rullar på. Vi har behaglig segling mest hela tiden. Bara någon meter höga vågor och vindar på 5-7 m/s vilket gör att vi seglar i 5-6 knop för det mesta. Vi har kommit in i nattvaktslunken och det känns som att det mesta man gör är att äta, sova och gå vakt. Oftast väldigt enkelt att gå vakt eftersom vi är ensamma på vår lilla del av havet.

Vi kör skola ombord. Nu är det fokus NO och ellära. Kul att sonen fick ett experimentkit kring el i julklapp för något år sedan. Nu har vi verkligen tid att använda det och barnen bygger både fläkt och elektromagnet.

Idag avbröts dock undervisningen av en flock delfiner. Denna gången stannade hela gänget 15-20 stycken och lekte omkring båten en stund. Häftigt att se så många på en gång. De är oftast supersmidiga. Denna gång var det dock en delfin som simmade rakt in i en kompis…


20/5 Dag 17

Vår kurs i förhållande till vinden ändras idag. Det blåser även på lite mer än tidigare men inte mer än 7-8 m/s. Det blir kallt! Termometern säger 19-20 grader men när man sitter i blåsten så är det allt annat än mysigt. Nu åker hela seglarstället på, inte bara jackan. Maken vill mysa extra mycket på nattvakterna så han tar fram flytoverallen. Vi kokar blåbärssoppa och nyponsoppa som vi kan värma magen med.

Det är lite extra mysigt att få gå av nattvakten och krypa ner under täcke och filt bredvid en sovasvarm make i en uppvärmd säng.

21/5 Dag 18

Det mest spännande som hände idag var nog den underbart blöta fronten som blåste rakt över oss under min morgonvakt. Kraftigt regn ser ut så här på radarn om någon undrar…


22/5 Dag 19

Ca 160 Nm kvar till Horta på morgonen och ännu en dag med mer lätta vindar så det blir motorgång. Gör även att det inte känns lika förbaskat kallt. Solen värmer riktigt mycket idag.

Vi kämpar på med skolan. Kate lagade idag hemgjord pyttipanna med korv och ägg. Wow vilken hit! Kändes riktigt lyxigt. Vi toppade med äppelpaj och vaniljsås till eftermiddagsfika. …och barnen roade sig med att gunga i Ellens nya gunga från Ikea som hon fick i födelsedagspresent. En hel organisation låg bakom den presenten. Jag kom på idén, mina föräldrar inhandlade på Ikea och Kate fick äran att släpa med den på flyget. Dock väl värt alla ansträngningar då man ser barnens leenden.

Angående djurliv så håller örlogsmaneterna oss fortfarande sällskap. Vi har hittat två små bläckfiskar liggandes på däck. En var lite större och dog nog inte helt omgående för den lämnade en fin bläckfläck efter sig. ”You made me ink…” 🙂

Att ett par bläckfiskar hoppat upp på däck får mig att reflektera över att det var väldigt länge sen vi såg några flygfiskar. På hela överfarten har vi dessutom bara behövt kasta ett par tre stycken över bord totalt. På förra överfarten var det ett par tre stycken varje morgon. Även om vi inte ser det som är under ytan så inser man att arterna förändras beroende på var man är. Verkar definitivt inte finnas mahi mahi här i alla fall för napp på fiskelinorna får vi inte.

23/5 Dag 20

Nu är vi inne på sista dygnet av denna överfart. Dagens utmaning är att inte segla för fort. Vi hinner nämligen inte fram innan det blir mörkt ikväll så då vill vi istället dra ut lite på det hela och komma fram imorgon bitti istället när det är ljust igen.

Under natten gick det bra. Då gjorde vi ca tre knop, långsamt men ändå fart framåt. Nu har det börjat blåsa mer så vi gjorde hela 6-7 knop vilket är lite för fort. För att minska farten så tog vi ett rev i storseglet. Läser man av instrumenten positivt så tappade vi max 0,5 knop, men troligast 0,2 knop. Frustrerande att segla för bra… Får se hur kvällen utvecklar sig, tyvärr ska ju vinden öka ytterligare lite imorgon bitti…

…men vi ska absolut inte klaga. Vi har haft en riktigt bekväm och fin överfart med mestadels lagom vind och strålande sol.

Efter någon vecka på Azorerna så är det dags för nästa överfart, en lite kortare på ca 10 dagar då vi siktar mot Storbritannien och Engelska kanalen. Sen är det bara slutspurten kvar innan vi är hemma i Östersjön igen.

23/ Dag 21
Land i sikte!!!
…men vad är det för väder…

St Martin/St Maarten

Så var vi framme vid vårt sista stopp i Karibien innan det var dags att ge sig ut på Atlanten i riktning mot Azorerna och hemåt. Oj vad fort tiden gått.

Vi fick superfin segling från St Barts och runt St Martins södra sida. Vi valde att gå runt och ankra i Margot Bay på norra sidan som även är den franska sidan. Södra halvan av ön är Holländsk. St Martin är världens minsta ö som delas av två länder. Att valet föll på franska sidan var information om att inklareringen var enklare och det var färre avgifter än på holländska sidan.

Felicia på väg mot St Martin

Vi ankrade ute i Marigot Bay på St Martins norra sida.

 

Ganska ofta så tog vi dock jollen in genom kanalen till den lagun som finns i mitten på St Martin där det var lätt att komma in till båtbutiker och staden Marigot. Här var även enklaste vattenvägen via jolle till holländska sidan.

Inloppet till kanalen
Sliten men fin utsmyckning på en bropelare

 

Tyvärr så finns det en hel del rester efter Irma inne i lagunen. Vi fick höra att ca 1000 båtar skadades här under orkanen. En del ligger fortfarande kvar i/på vattnet.

Vid en promenad inne i Marigot så hittade vi en del lustiga skyltar och passande dricka 🙂

 

 

Vår vistelse här präglades starkt av förberedelser inför Atlantöverfarten. Vi monterade upp en ny vindgivare i masttoppen (tog bara tre vändor upp och ner i masten…), fick vår SSB-radio dödförklarad, fick igång satellittelefonabonnemanget, sydde lite mer vind/regnskydd, planerade meny och handlade mat. Vi fick även vänta ett par dagar för att få ett mer stabilt väderfönster.

Äntligen fixade vi spärren på skjutdörren så nu kan vi gå på toa med stängd dörr även vid sjögång
Första försök till vind/regnskydd vid ”hörnan” vid styrplatsen
Första lasset mat (torrvaror)
Andra laddningen mat (blev även en tredje med frukt, grönt och färskvaror…)
Väderhjälp från Anna hemma i Sverige

 

 

Planeringsmöte/Besättningsmöte

En av de större händelserna var att vi återigen fick ombord Kate som gast (hon hjälpte oss tidigare från Portugal till Kanarieöarna). Jag måste erkänna att det kändes lite udda att ta jollen och puttra ner till flygplatsen för att hämta upp henne. Det brukar ju vara buss eller bil som gäller vid transport till/från flygplatser. Tog dock inte längre från att hon kom ombord tills hon och barnen var i vattnet.

 

Sen gjorde vi något vi borde gjort i Grenada då vi första gången funderade på det, nämligen att köpa en ny och starkare jollemotor. Det blev en sprillans ny Tohatsu 9,8 hp tvåtaktare. En lätt motor med mycket kraft. Nu kan vi äntligen ta oss fram snabbare än kryptakt och även maken kan komma upp i planing.

Synd bara att vi puttrat runt hela Karibien med en lite för klen femhästare. Vi insåg dock att vi skulle ångra oss om vi inte tog chansen att köpa en helt ny tvåtaktare. Nu gäller det bara att vårda den ömt så den håller livet ut.

Fördelen med väntan på väder var att vi (tillsammans med många andra) fick möjlighet att lyssna på ett föredrag av en riktig långseglarräv, Mark ombord på S/Y Quinn, som pratade om att korsa Atlanten till Azorerna.

 

Vi gick även på den stora paraden som avslutade St Marteens karneval som firade 50 år. Paraden gick en lång väg genom den holländska huvudstaden Phillipsburg.

En riktigt maffig parad med massor av glitter, fjädrar och hög musik. Denna beskrivs helt klart bäst i bilder.

 

Sen kom dagen då det var dags att dra upp ankaret och ge oss ut på havet igen. Framtiden får utvisa vad som väntar oss på denna passage.

Felicia lämnar ankarplatsen strax före oss för att åka och tanka
Sista blicken på ankringsplatsen vid Marigot Bay

St Barts

Vi kände oss lite tvungna att i alla fall göra ett kort stopp på St Barts eller St Barthelemew som det egentligen heter. Detta pga att St Barts tidigare var svenskt, eller nästan svenskt. Vi fick låna St Barts i utbyte mot att fransmännen slapp tullar och liknande och fick ha ett handelscentrum i Göteborg. Huvudstaden på St Barts heter Gustavia.

”Pain de Sucre” precis utanför Gustavia
St Barts sett från SV. Ankringen utanför Gustavia syns längst till vänster i bild.

 

St Barts är en liten och exklusiv ö där det sägs att mycket är dyrt. Vi var där mitt under påskhelgen så det mesta var stängt, den dyra mataffären var öppen men det var nog allt förutom en del restauranger, så det blev billig shopping. Det var dock en mysig stad att promenera runt i trots att allt var stängt.

Svensjka konsulatet

 

Trots påskhelg så var det dock fullt pådrag i marinan i och med att St Barts Easter Regatta pågick för fullt. Detta gjorde att det var ganska svårt att hitta en bra ankringsplats. Det ryktas att det brukar vara mycket båtar i marinan i huvudstaden Gustavia, men nu var det rent löjligt mycket.

Ett fåtal av tävlingsbåtarna inne i Gustavia hamn

Vi fick dock en plats långt ut på ankringsplatsen. Här är dock första stället där vi behövt betala till marinan för att få ankra, dessutom mer än bara en symbolisk summa. Vi har tidigare betalat avgift för att ankra i nationalparker och naturskyddspmråden vilket jag tycker är helt ok eftersom de pengarna går till att skydda naturen. Att betala ankringsavgift till en marina känns lite surare.

Vi tog som sagt en promenad i stan och var bl.a. uppe på höjden där Fort Oskar en gång legat, vi besökte anglikanska och katolska kyrkorna som båda var fint smyckade inför påskens högtider.

Monument där fort Oskar tidigare låg
The Shell Beach sedd från Fort Oskar
Anglikanska kyrkan
Anglikanska kyrkan invändigt
Katolska kyrkan

 

Det fanns tidigare en protestantiska kyrka på ön, men den hade förstörts i en orkan så endast klocktornet fanns kvar idag. Klocktornet användes dock länge efter att kyrkan förstörts. Man ringde nämligen i klockan två gånger per dag så att Gustaviaborna skulle veta vad klockan var.

Klocktornet som protestantiska kyrkan tidigare låg bredvid.

Bredvid klocktornet låg svenska fängelset som nu användes som myndighetsbyggnad men som tidigare även använts som läroverk.

Fd svenska fängelset

Det var även kul att se att de flesta gatorna hade dubbla gatunamn, ett svensk och ett franskt. Vi strosade bl.a. längs Strandvägen och Kyrkogatan och såg Hvarfsvägen. Det fanns t.o.m. mixade gatunamn som Rue de Piteå.

 

Vi återvände hyfsat tidigt till båtarna för att äta en inte allt för sen påskmiddag. Felicias besättning hade ansträngt sig något mer än oss och fixat både köttbullar och gubbröra, medan vi nöjde oss med några kokta ägg, lite kallrökt lax följt av grillad kyckling.

På påskaftonskvällen så var det avslutningsjippo för regattan så några av oss åkte in till stan för att ta en öl, lyssna på livemusik och titta på lasershow och fyrverkerier. Ellen och jag stannade dock kvar ombord och såg i alla fall fyrverkerierna. Jag lyckades bara få en bra fyrverkeribild som dock innehåller den lilla markbrand som blev på kullen nedanför Fort Gustav som man sköt upp fyrverkerierna ifrån.

Morgonen därpå klarade vi ut men gav oss sen av bara några sjömil norrut till Anse de Colombier där det ryktades att det skulle vara bra snorkling plus att det skulle bo sköldpaddor där. Snorklingen lämnade en hel del att önska, vet inte om reven var orkanskadade, men det fanns i princip ingen fisk alls och bara ett fåtal av koraller att titta på. Vi fick åtminstone se sköldpaddor igen vilket var mysigt.

Barbuda

Efter en återigen fin segling kom vi upp till Barbuda. Barbuda är en väldigt platt ö så vi behövde komma ganska nära innan vi såg den.

Läcker regnbåge vi såg på vägen till Barbuda

Vi ankrade på västra sidan av ön, i Low Bay, en sandstrand som bokstavligt talat sträcker sig så långt ögat kan nå. Såååå häftigt!

Dagen efter ankomst så tog både vi och Felicia våra jollar och siktade in mot Barbuda huvudstad Coddington. Det är en jolletur på drygt 1,5 NM och denna dag så blåste det en del motvind. Det är som en lagun man ska korsa över så vågorna var inte jättestora, men med sjön rätt i fören så skvätte det ändå en hel del. Linus ville åka i Felicias jolle vilket han fick men som han bittert ångrade sen. De har en lägre jolle så sjön bokstavligen sköljde över dem allihopa. Linus skjorta gick att vrida ur, troligtvis shortsen också men dem tog han aldrig av sig. Tur att det var varmt på land så vinden där blev som en hårtork som torkade allas kläder ganska snabbt.

Att kliva iland i Codrington var lite som att komma till en annan värld. Barbuda är som sagt extremt platt (högsta punkten är på en kulle 40m ovanför havsytan) så Irma gjorde stor skada här. Ändå ett mysigt ställe som trots förödelsen kändes välkomnande.

Codrington sett från lagunen
Huvudgatan i närheten av hamnen

En av stadens kyrkor
En av de andra kyrkorna, under renovering
Vissa tomter har ännu inte rensats
Gissningsvis en fd tvättstuga

Dessutom känns det som om man är långt ute på landsbygden då det promenerade både åsnor, får och grisar längs gatorna.

Vi hittade till customs kontor, men ingen var där. Han svarade inte på VHF och vi fick inget svar när vi ringde. Vi började gå tillbaka mot jollarna men tog en annan väg så vi råkade passera polishuset. Vi gick in och frågade hur vi skulle göra. När polisen ringde så fick de dock svar, han var nere vid färjeterminalen men var på väg tillbaka så det var bara att vända tillbaka till customs kontor. Tur att avstånden är små och till slut var vi utan problem inklarerade. Sen var det bara att åka tillbaka till båtarna och njuta av livet.

Customs (tullens) oansenliga kontor i Codrington

Vi fortsatte att pyssla på båten och börja förbereda för nästa Atlantöverfart. Sååå skönt att få bo fästet insmort så det slutade knarra.

Lite klurigare än vi trodde att få tillbaka bommen… men det gick.

Barnen hade lite skola men efter ett par dagar beslöt vi oss för att det var dags för påsklov så vi alla bara kunde njuta av tillvaron. Vi åkte oftast in till stranden för att bada i alla fall någon gång per dag.

Vi fick även uppleva en helt fantastisk solnedgång i stort sett dagligen. Här är några av de bästa bilderna vi fick.

Måste även passa på att klämma in ett par “no filter”-bilder…

En dag hade Felicia lyckats få tag i ett par humrar så vi släpade in grill och mat på stranden och fick oss en riktigt mysig kväll. Hummer till förrätt och grillad korv med potatissallad till huvudrätt.

Som pricken över i:et så gjorde vi upp en liten eld och grillade s’mores till efterrätt. Oj vilka lyckliga barn vi hade då.

Efter ett par dagar så flyttade vi oss lite längre norrut längs samma strand, så vi var ankrade närmre det av stormen raserade Lighthouse resort. Sorgligt att se det raserat, men samtidigt undrade man lite hur de tänkte när de byggde en hotellanläggning på en smal landtunga av sand. Byggnaderna var inte direkt skadade av vinden i och med att de hade en orkansäker takkonstruktion, men det hjälpte inte då marken bokstavligt talat hade spolats bort under byggnaderna.

Stranden i den här änden var lika lång som den förra, men vackert rosa av minimala bitar av snäckskal. Även här samlades det en hel del snäckor. Mysigt.

När Jenny och jag åkte in till Codrington för att klarera ut så hade vi turen att träffa på ett par fiskare på kajen där vi förtöjt vår jolle. De hade nyfångad Hummer så vi beslöt oss för en sista lyx i dag som avslutning på vår härliga vistelse vid Barbuda. Humrarna var inte så jättestora så vi köpte hela sex stycken för motsvarande ca 100 kr/kg. Helt klart överkomligt.

På kvällen så styckade och grillade vi humrarna ombord hos oss. Inte ofta man kan äta sig proppmätt så man nästan mår illa på hummer. Blev en lite senare kväll än vi tänkt oss eftersom det var avsegling före soluppgången dagen därpå, men det var det helt klart värt.

Antigua

Efter ett kort stopp vid Montserrat så begav vi oss till Jolly Harbour på Antigua där vi sammanstrålade med S/Y Felicia igen. Det var tur att vi är grundgående eftersom ankringsplatsen vi hittade bara var ca 1,8 m djup. Vi hade en båt som försökte gå in bredvid oss men de behövde backa då deras köl tog i botten. Vi hade även lite tur med vädret, vi lyckades att ta oss mellan dessa två regnoväder…

Felicia hade redan legat här ett dygn då vi kom så de hade hört på radion på ”morning net” att det skulle finnas gratis utomhusbio på kvällen. Det tyckte vi lät kul. Vi tänkte äta en lätt middag, gärna take away, inne på land så vi åkte in lagom till middagstid. Visade sig att Jolly Harbour är allt annat än billigt. De som åker hit verkar tillhöra klientelet lyxturister. Här är några blandade bilder från Jolly Harbour samt ankringsplatsen.

Fd casinot i Jolly Harbour
Lördagens lilla fruktmarknad
En liten del av ankringsplatsen sedd från vår masttopp
Väg genom ena bostadsområdet, en ”gated community”. Finns som synes några lediga tomter om någon är intresserad.

Vi beslöt oss för att handla picnic på den närliggande mataffären eftersom vi nu inte hann åka tillbaka till båten och äta där. Butiken var också allt annat än billigt. Vad sägs om en grillad kyckling för motsvarande ca 80 svenska kronor, vilket var det billigaste vi hittade. Vi funderade på färskost till det ljusa brödet, men ett litet paket gick på ca 40 kr. 1,5 liter juice för 60kr…. Blev en dyr väldigt spartanskt picnic denna kväll.

Även bion blev en upplevelse vi kommer att komma ihåg ett tag. De visade en tecknad variant av spindelmannen. En tre fyra gånger under filmen så började det regna ganska rejält så vi fick söka skydd under närmsta träd och under det lilla tälttak som arrangörerna hade. Arrangörerna tyckte dock det var kul att se hur annorlunda vi seglare reagerade än lokalbefolkningen. De andra flydde in i sina bilar eller in under paraply så fort minsta duggregnsdroppe kom. Vi seglare satt dock kvar tills det faktisk började regna på riktigt.

Vi låg kvar här någon dag och såg till att fylla på ett par gasolflaskor. För första gången på hela resan så lyckades vi även få vår magiska franska flaska fylld. Denna flaska fick vi innan vi åkte hemifrån, drygt halvfull, från en annan svensk långseglare som precis kommit hem. Den har varit magisk på så sätt att den aldrig tagit slut trots att vi grillat en hel del. Sen har den även varit magisk på så sätt att ingen har velat fylla på den, inte ens på de franska öarna där vi lärde oss att för de är de olagligt att fylla på flaskor, där måste man byta flaska. Nu är den dock full på nytt så förhoppningsvis räcker den hela vägen hem.

Efter ett par dagar så flyttade vi bokstavligt talat bara runt hörnet och la oss Hermitage Bay. Här ligger man nära en lyxresort som har ett öppet wi-fi. Perfekt! Tillgång till internet igen.

Vy över delar av Hermitage Bay från vår masttopp
Vy över ankringsplatsen från en av de många små stränderna. Just här drar även en regnskur in…

Dagarna här spenderade vi med att småpyssla på båten samt åka in till olika småstäder för att bada och leka med Felicia. Stranden vid lyxresorten (man kunde hålla till i ändarna på den stranden) var full med mängder av fina snäckor så här samlades det en hel del.

Häftiga formationer av lava på första stranden…
…fin vy från andra stranden…
…coola röda klippor på tredje stranden…
…och fantastiska mängder med snäckor på den fjärde stranden.
”Stigen” Jenny och jag fick ta ner till stranden där jollen befann sig en av dagarna.

Jenny, barnen och jag gick ett par promenader i samband med att vi besökte stränderna samt klarerade ut. Vi gick bl.a. genom ett område som var under uppbyggnad. En stor del av vägarna var klara, men tomterna var inte röjda än. Såg lite kul ut när man såg snygga klarröda brittiska vattenposter stoltsera till synes mitt ute i bushen.

Borta vid customs byggnad så fanns det riktigt häftiga träd. Det verkade inte var någon som egentligen visste vad de hette. Lokalbefolkningen kallade dem helt enkelt “the sausage trees”.

Sååå coola ”sausage trees”

Det var stora och rejält tunga ”korvfrukter”
Fot av strl 39/40 för referens…

Det var väldigt oklart vad som gällde avseende ut-/inklarering när man som oss ville åka upp till Barbuda i mer än ett dygn och sen segla vidare och inte åka tillbaka till Antigua. Efter lite mailande med olika representanter för customs på både Antigua och Barbuda så fick vi tillstånd att stanna hela tio dagar på Barbuda förutsatt att vi klarade ut och betalade alla avgifter på Antigua och sen besökte customs för att klarera in då vi kom till Barbuda. Nice!

Sandstränder here we come!

Montserrat

Det här var nog en av de mest påtagliga upplevelserna hittills. Montserrats vulkan fick ett utbrott så sent som 1997 och utbrottet har ännu inte slutat. Visst har det avstannat och är inte lika dramatiskt längre, men det pågår hela tiden aktivitet i vulkanen. Oavsett så är dock södra halvan av ön avstängd.

När vi seglade upp längs ostsidan på ön så såg man tydligt att det forfarande ryker från vulkanen. Vi såg även tydligt några av de pyroklastiska flöden och lerflöden som runnit ner till vattnet.

Vi ankrade strax norr om Little Bay (som är inklareringshamnen på Montserrat), i Rendezvous Bay, eftersom vi inte ville ligga i vägen för färjorna plus att det var en mycket lugnare och mer idyllisk liten vik men ändå på jolleavstånd från jollebryggan i Little Bay. Vi väntade dock ut regnet innan vi gick in mot land som vi nästan inte såg…

Dagen efter vi kom så klarerade vi in så fort de öppnade på morgonen och direkt efter det så mötte vi upp vår guide för dagen som skulle visa oss runt. Vi började med att åka igenom Little Bay som var planerat att bli Montserrats nya huvudstad i och med att Plymouth (som fortfarande är huvudstaden) begravts i ett av de mer dramatiska utbrotten. I Little Bay så har man byggt upp nya myndighetsbyggnader och så klart en hel del andra nya hus. En hel del av evakueringsbyggnaderna finns också kvar.

Evakueringsbyggnad i förgrunden och nya radiohuset i bakgrunden
Nya fängelset
Nya polishuset
Div nya myndighetshus

Vi stannade till vid vägkanten på ett ställe där de brukade ha marknad på morgonen. Där visade vår guide en bild från 1997 där folk går runt som vanligt trots att man ser ett av vulkanutbrotten i bakgrunden. Man var lite blasé eftersom det under ett par månader var ca 70 utbrott av varierande storlek.

Vi åkte sen upp till Montserrat Volcano Observatory där man än idag övervakar vulkanens minsta rörelse. Där fick vi se en film om utbrotten under andra halvan av 1990-talet. Vi tittade även på utsikten och såg bl.a. taket på en av världens mest kända musikstudios, Air Studios, som inte kunnat användas sen 1997, men där man spelat in massor med musik.

På vår väg ner mot Plymouth så passerade vi den by som vår guide bodde i innan utbrottet. Idag ser man inte mycket av den. Den klarade sig bra på så sätt att den inte begravdes under några pyroklastiska flöden även om den blev avklippt från övriga samhällen. Den fick bara ett förhållandevis tunt asklager (ett par dm) över sig. Askan är dock så näringsrik så regnskogen har helt tagit över så växtlighet täcker i stort sett hela byn och dess vägar.

Ja, det ligger faktiskt ett hus här
Växer frodigt i askan på muren
Flera ask- och jordlager från de olika utbrotten

Vi såg även tydliga spår av det försurade regn som fallit då det varit utbrott. Trädstammarna är tydligt missfärgade i orange.

Inför uppmärksammandet av att det var 20 år sedan första utbrottet så röjde man ett par vägar. Så här såg det ut före och efter man hade röjt.

Väg efter man röjt
Väg före röjning

Turens höjdpunkt var verkligen att åka in i Plymouth. Huvudstaden som är begravd i ett flera meter tjockt lager av grus och sand. De byggnader man ser taken på varierar mellan två och fem våningar där de flesta våningarna har hamnat under marknivå.

Plymouth före vulkanutbrottet
Utsikt över det som var Plymouth…

Bara översta våningen på detta femvåningshus syns
Köpcentrum där man bara ser översta våningen nu
Köpcentrum före vulkanutbrott
Begravd lastcontainer, bakom hamnkontoret
Nya vägen genom Plymouth till piren. Från piren skeppar man massor av sand/grus som man säljer till andra öar.

Kustlinjen har också förändrats. Den nya väg man kör på går ungefär där strandlinjen gick tidigare, men nu är den vägen ett par hundra meter in från strandlinjen. En stor del av piren för kryssningsfartyg har också begravts.

Bara yttre delen av piren är kvar

En av de häftigaste byggnaderna vi såg var en kyrka. Den låg i utkanten av staden och hade klarat sig undan från att bli begraven under grus och sand. Marknivån runt den är dock höjd någon meter, men det är mestadels aska.

Kyrkomuren mot vägen. Den var ursprungligen knappt 2m hög.

Kyrkoorgeln

Eftersom vi trivdes så bra i den lilla ankarviken och eftersom det kom även en amerikansk barnbåt, Saga, som ankrade i närheten av oss så barnen fick lite lekkamrater som de simmade in till stranden med så valde vi att stanna en dag längre än vi tänkt, enbart för att slappa och njuta av livet. Efter en dag med lugn så seglade vi dock vidare, denna gång mot Antigua.

Guadeloupe och Ilet de Saintes

Det var en härligt kort segling från Dominika upp till Ilet de Saintes som är en ögrupp som tillhör Guadeloupe. Vi hade läst i guideböckerna om att det var huggsexa för att få tag på en boj och det stämde verkligen. Vi hade turen att få en boj, men Felicia fick åka bort en bit och ankra.

Eftermiddagen spenderades med att bada, bada och bada från båten. Framemot kvällen så gick vi in till den lilla staden på huvudön Terre-de-Haut, dels för att klarera in och dels för att se vad som fanns här. Ett riktigt mysigt litet samhälle.

Dagen efter så promenerade vi upp till Fort Napoleon. Inte så jättelång promenad, men bara uppför, uppför och uppför i värmen så det var skönt att komma upp till skuggan. Fortet var väl bevarat och innehöll en utställning om Ilet de Saintes historia. Jag tyckte dock det var roligast att gå runt och titta på miljön.

En av invånarna på fortet

Efter en picniclunch utanför fortet så promenerade vi över till andra sidan av ön för att förhoppningsvis bada vid en av öns finaste stränder, Baie de Pompierre. På vägen dit så passerade vi deras idrottsplats som var full av naturliga gräsklippare.

Väl framme vid stranden så var det inte ens nästan badbart pga hela stranden var fylld av illaluktande saragassotång.

Man kunde dock promenera längs klippstranden så man kom till en mindre sandstrand en bit bort. Så det blev bad där istället. Barnen passade på att gå och simma över till en närliggande ö och sen även promenera upp på toppen och titta på utsikten.

Vi tog en annan väg tillbaka och hamnade på en lekplats som barnen verkligen utnyttjade till max. Härligt att se.

Efter att vi fyllt på våra väskor med lite färskvaror så åkte vi tillbaka till båtarna och åt middag. För att morgonen efter segla upp till Malendure på huvudön Guadeloupe. Malendure ligger precis innanför Pigeon Island som i sig tillhör Costeaus National Park som är känd för sin fina dykning och snorkling. Hela Guadeloupe är en väldigt fin grön ö.

Vi låg flera dagar utanför Malendure och bara njöt av livet. Vi hyrde även bil tillsammans med S/Y Felicia så vi fick möjlighet att åka runt och utforska ön.

Vi hann dock med en del skola också. Under denna vecka så fokuserade vi på NO och hur olika lösningar fungerade. Riktigt kul att labba med barnen.

Olika blandningar som skulle försöka separeras
Hur bra löser sig olika saker?
Lösningar som filtrerats

En av dagarna åkte vi upp till Point a Pitre. Största anledningen var att vi behövde ett nytt startbatteri så vi behövde upp till marinbutikerna där. När vi ändå var i krokarna så besökte vi museumet ACT som är ett museum som berättar hela slaveriets historia. Väldigt intressant och bra interaktivt upplägg. Tyvärr så fick man inte fotografera något så vi får bära med oss de minnena i huvudet. Vi tog dock en bild utifrån på museumets häftiga arkitektur.

En av de andra dagarna så åkte vi ner till södra delen av ön, till Basse Terre. Där besökte vi Fort Louis Delgres. Ett fort som omväxlande har varit franskt respektive engelskt i flera omgångar och också bytt namn hela tiden. För ett tiotal år sedan bytte man till nuvarande namn för att hedra minnet av Loius Delgres som starkt bidrog till slaveriets avskaffande. Det var ett väldigt väl bevarat fort. Här har man även den mätutrustning som övervakar öns vulkans seismiska aktivitet och under vulkanens förra utbrott så var det här man hade övervakningscentrumet.

Fortets huvudentré

Minnesmonument över Louis Delgres (inne på fortets område)

På vägen tillbaka upp till Malendure så passerade vi öns värmekraftverk som drivs av jordvärme. Coolt!

Vi passade även på att stanna till vid ett kaffe- och chokladmuseum. Tyvärr var precis all information på franska, men vi kunde lista ut en del av tillverkningsprocessen i alla fall.

De har fortfarande ett kafferosteri och kvarn här så de säljer sitt eget kaffe även om de inte längre odlar och torkar bönorna här.

Sen fick vi skynda oss tillbaka till båten för att hinna till Esters 9-årskalas ombord på Felicia. Tyvärr hade ankarlinan till jollen fastnat under en sten så jag var tvungen att bada innan vi kunde åka tillbaka.

De andra vuxna (som får) har även passat på att dyka en del. Vi har inte så mycket bilder därifrån men jag hittade en i alla fall.

Som avslutning på vår vistelse på Guadeloupe så gjorde vi en utflykt tillsammans med Felicias besättning. Vi beökte dels Guadeloupe zoo som ligger väldigt mysigt mitt inne i regnskogen. De hade även en höghöjdsbana så man kunde promenera runt bland trädtopparna och titta ner på några av djuren.

Tvättbjörnar!!!
Tucanfågel
Mungo
En cooling till ödla
Härligt färglada papegojor
Scarabe – ca 15 cm lång!

Djurparken och dess höghöjdsbana låg mitt i regnskogen

Vi åkte även bort till en del av regnskogen som tillhör Guadeloupes nationalpark. Det var en ganska lerig inledning på promenaden men häftigt att gå runt i en regnskog som inte var orkanskadad. De gröna färgerna är helt fantastiska.

Vi gick även bort till ett närliggande litet vattenfall. Själva vattenfallet var inte så spektakulärt (plus att det var typ fullt av turister), men det var mysigt att bada i den närliggande forsen.

Efter en dryg vecka vid Guadeloupe (vi trodde först att vi bara skulle bli här ett par dagar…) så var det dags att åka vidare. För oss blev nästa stopp Montserrat, en ö med en aktiv vulkan.

Dominika

Grenada kallas The Spice Island medan Dominikas kallas The nature Island så vi visste redan från början att vi ville utforska denna ö lite extra även om mycket blev förstörd av orkanen Maria för ett par år sedan. Vi lyckades dessutom tima in så att vi var där under s.k. PAYS yachtie appreciation week då det var lite extra aktiviteter. Nedan är lite blandade bilder från våra bilturer runt ön.

Calabishe på öns norra sida

På många ställen var blommor planterade längs landsvägskanten

De tre topparna på deras vulkan

PAYS (Portsmouth Association of Yacht Services) är en organisation där de flesta s.k. boatboys är med. De gör en stor insats för att få ankringen i Prince Ruperts Bay vid Portsmouth att vara säker. Dels så har de lagt ut nya bojar med rejäla bojstenar och bra rep och dels så har de en båt som patrullerar nattetid för att det inte ska vara några stölder. De har även annan service såsom sophantering, tvätt, guidade turer m.m.

Första dagen var en söndag så som på de flesta andra ställen så var det mesta stängt. PAYS hade dock en välkomst-BBQ på kvällen där det ingick fri mängd rompunch och de hade helgrillat en gris. Mums! De brukar ha BBQ alla söndagar, men denna invigningsdag så var det lite extra lyxigt.

Vi firade dessutom sonens födelsedag denna dag. Han hade dagen till ära fått baka kanelbullar att festa på.

Genom PAYS så följde vi med på en guidad tur till Syndicate waterfalls och vi gick även Syndicate nature trail där det innan orkanen fanns massor med papegojor. Nu var det ganska tyst i naturen, men vi såg i alla fall ett par papegojor som flög iväg över trädtopparna och hörde ett par. Tyvärr fick vi inte se någon på nära håll. Det var däremot en väldigt fin promenad till vattenfallet och ett fräscht dopp i färskvatten är alltid välkommet. Naturen var helt galet vacker och grön i alla möjliga nyanser.

Tidigare bildade träden ett tätt tak över stigarna vi gick på, men efter orkanen så förstördes topparna på träden.

Roten till ett gummiträd som var skadad så saven/gummit läckte ut.
Gummi från gummiträdet. Riktigt kladdigt.

Dagen efter så blev det ytterligare en island tour, denna gång söderut på ön, till Titoe gorges, Trafalgar falls, varma svavelkällor och en tur inne i huvudstaden Roseau.

Titoe gorges var inloppet till Titoe vattenkraftstation. Riktigt svalt (nästan kallt) sötvatten som vi simmade i, in mellan två klippväggar och fram till ett litet vattenfall. Mysigt. Även om den spinkige sonen frös en del. (Jag hittade tyvärr inte bilderna härifrån…)

Trafalgar falls består av två vattenfall, the Mother and the Father. The Father är det högsta vattenfallet på ön, ca 80m fallhöjd. Imponerande. Vi hade tur när vi kom hit att det varit torrt ett par dagar för då kunde vi klättra runt bland klippblocken runt the Father och kom nästan hela vägen upp till den varma källa som rinner ut precis nedanför fallet (där det är mycket mineralrikt, orange på bilderna). Nu åkte vi med andra i samma buss, men hade vi varit helt själva så hade vi helt klart spenderat mer tid här. Fantastiskt vackert och de flesta kryssningsturister stannade vid utkiksplatsen och fotograferade.

The Father till vänster och The Mother till höger
The Father fall med den varma källan till vänster
Häftigt orangea avlagringar från den varma källan vid The Father fall
The Mother fall

Den varma källan vi åkte till var lite av en besvikelse, några små pölar som det bubblade i. Antar att det egentligen inte är mer spektakulärt än så om man inte vandrar fyra timmar upp till the boiling lake (en hel sjö som är varm och där det bubblar upp svavelgaser). Lite kul att ha sett dock. Barnen definierade det som ett ställe där jorden pruttar eftersom det luktar ganska illa av de svavelrika gaserna som bubblar upp.

 

Dagen avslutades med att vi åkte genom huvudstaden Roseau och även åkte upp till en utkiksplats med fantastisk utsikt över staden.

Man såg fortfarande skadorna från orkanen Maria på flera ställen då vi åkte runt på ön. De hade varit ca 18000 invånare på Dominika före orkanen. Många valde att evakueras och få har valt att komma tillbaka. Detta innebär att många hus fortfarande står övergivna och inte har reparerats. På många andra ställen har man röjt upp och på ännu fler så pågår fortfarande återuppbyggnaden. Man har bl.a. fått mycket hjälp av China Aid som efter orkanen Erika byggde vägen mellan Portsmouth och Roseau och som nu är tillbaka efter Maria för att laga den väg de byggde för några år sedan.

Orkanskadat plåttak
Skräp som samlats upp och komprimerats efter orkanen Maria
Bro som raserades av orkanen Maria
Väg både byggd och återuppbyggd av China Aid.

Det är hemskt att se alla skador och svårt att förstå hur det känns för de som bor här att se skadorna varje dag och påminnas om det som hänt. Samtidigt så är det väldigt fascinerande att se vilka krafter som finns i naturen. Stora plåttak som knöglats ihop, broar som spolats bort, träd som knäckts m.m. En av våra guider berättade att det i stort sett inte fanns ett enda löv på något träd på hela ön efter att Maria dragit fram. Även om regnskogen inte har sitt tjocka “tak” än så är det fantastiskt att se hur mycket naturen har återhämtat sig och hur grönt det börjar bli.

Vi hade några lugna dagar då vi dels försökte hinna ikapp lite med skolarbetet och dels bara tog det lugnt medan vi väntade in att S/Y Felicia skulle hinna ikapp oss hit. Vi hann med att delta på en dinghy drift, dvs man knyter ihop alla deltagande jollar och sen tar man en sundowner och äter snacks tillsammans medan jolleön driver iväg mot solnedgången.

En av dagarna så passade även Ellen och jag på att ta en ridtur. Det blev en sväng upp till Fort Shirley och en tur genom skogen runt fortet. Mysigt! Avslutningen var dock bäst, då sadlade vi av hästarna och red barbacka fram och tillbaka längs stranden med vatten nästan hela vägen upp på ryggen på hästarna. Min häst gillade verkligen att bada och passade på att plaska lite extra med hovarna.

Den dagen Felicia kom sammanföll med sista dagen på PAYS yachtie appreciation week. Som avslutning så blev alla besättningar som ville bjudna på en middag nedanför Fort Shirley. En mysig avslutning och kul att få träffa Felicia igen.

Sista dagen passade vi på att flagga (nästan) över topp för att det skulle vara lite extra festligt.

Även Felicias besättning ville få se lite av ön så vi bokade en island tour tillsammans med dem. Denna gång så blev det norra delen av ön där vi besökte en chokladfabrik, kalinagoreservatet (kalinagos är deras urbefolkning innan européerna kom och upptäckte ön) samt vattenfallen Jacko falls.

Chokladfabriken var precis som på Grenada ett väldigt litet ställe, men mysigt. De hade även lite roliga smaker på chokladkakorna. Vi köpte ett par klassiker som mint- och kaffesmak plus en ny favorit hos mig och Linus, ingefärssmak.

Vid chokladfabriken fanns även ett gammalt plantagehus som ägarna restaurerat omsorgsfullt. Väldigt fint och med en fantastisk utsikt över de röda klipporna längs den norra kusten.

Vi fortsatte sen till Kalinagoreservatet där Dominikas urbefolkning bor. De har ett besökscentrum där vi fick en kort presentation om kalinagos historia och hur de lever idag. Väldigt intressant. De hade även ett par bodar där de sålde souvenirer, främst korgar som de flätar.

Karta med ursprungsbefolkningens önamn innan europeerna kom och döpte om det mesta

Efter en god lunch på en lokal krog så fortsatte vi till Jacko falls. Här blev det promenad genom riktigt fin regnskog bort till vattenfallet. Ett fint vattenfall som var lättillgängligt och ett andra vattenfall en bit bort efter en bit klättring så dit tog bara jag mig.

Som avslutning på vårt besök på Dominika så följde vi med lokala naturvårdsverket ut och samlade in kubanska trädgrodor i närheten av Portsmouth. De kubanska trädgrodorna tros ha kommit tillsammans med hjälpsändningar efter orkanen Maria. Denna grodtyp konkurrerar tyvärr ut de lokala arterna. Därför försöker man fånga in så många kubanska trädgrodor som möjligt för att minska deras spridning. Det går åt rätt håll. Man är ute två gånger i veckan. I början fångade man ett 80-tal grodor per kväll, men nu är man nere på 20-30 st. Man har även möjlighet att fånga in utländska varaner också, i närheten av Roseau, men det blev för krångligt att åka till för oss.

Nästa stopp blir Ilet de Saintes strax norr om Dominika. En ögrupp som hör till Guadeloupe.

 

Martinique

Martinique hade vi hört mycket gott om, främst att man äntligen kunde köpa goda ostar, vin och gott bröd. Vi siktade in oss på Fort de France eftersom vi hört att de hade de största karnevalstågen.

Vi kom dock dit en lördageftermiddag då allt var stängt pga karnevalen och på söndagar är allt stängt oavsett. Trots att vi inte var inkluderade så tog vi oss ändå en promenad och tittade på stan.

 

Katedralen i Fort de France. Riktigt fin stålkonstruktion.

 

Staty av Victor Schoelcher som var en person som jobbade hårt för att avskaffa slaveriet. Andra bilden visar det fantastiskt fina Schoelcherbiblioteket som vi inte kunde besöka.

 

Även fortet var jättestängt… Ingen mening med att försöka ta sig in där.

Jag förundrades dock lite över de ensamma höghus som stack upp lite här och var trots att husen runt om kring rivas och/eller byggts nya. Gav en lite lustig stadsbild.

Vi lyckades klarera in under måndagsförmiddagen. Inklarering på de franska öarna är grymt enkelt. Man går till visssa butiker, restauranger eller ibland turistinformationen och där får man låna en dator där man fyller i båtens uppgifter och vilken besättning man har. Man skriver ut ett papper och personalen stämplar, skriver under och sen är det klart. Största utmaningen är de franska tangentborden där bokstäverna hoppat runt lite… Stor skillnad mot andra öar med rejäl pappersexercis, oftast ganska enkelt men tar mer tid.

Eftersom allt varit stängt under helgen så vi fick vänta till måndagen innan vi kunde gå till Carrefour och handla. Vi valde att spana in vad som fanns och småhandla till middagen. Helt plötsligt blev vi utkörda då de stängde redan klockan ett pga karnevalen. Vi frågade hur länge de hade öppet nästa dag och fick en lång harang på franska till svar följt av att han höll upp två fingrar, vilket vi tolkade som att svaret var två. Perfekt då kunde vi handla mer då. Efter ett besök på turistinformationen dagen därpå så fick vi dock vet att allt skulle vara stängt i två dagar pga karnevalerna, mer söndag än söndag, t.o.m. McDonalds hade ändrade öppettider (11-13…). Han i butiken hade sagt att det skulle vara stängt i två dagar, inte öppet till två. Aningens kommunikationsproblem och inget vin eller ost till oss…

Vi smittades dock av karnevalsstämningen och alla butiker med maskeradkläder så vi ekiperade oss lite vi också.

 

Vet inte riktigt vem det var som körde vår jolle under söndagen…

Under karnevalerna så har olika dagar olika teman. Det är inte bara de i karnevalståget som följer temat utan även alla människor på stan också. På söndagen var det inte direkt något tema mer än glädje och färger. Det är även under söndagen som det största karnevalståget går.

 

Karnevalens mest färgstarka marching band.

 

Ny variant av

Det lämnades lite rester efter karnevalståget…

…men seglarbarnen fann varandra i lekparken vid jollebryggan.

Måndagens tema var burleskbröllop med män utkädda till brudar och kvinnor utklädda till brudgummar. Vi missade dock en hel del av detta eftersom det stod en tid i det officiella programmet på internet och det var en timme tidigare i verkligheten…

Rent generellt så är homosexualitet och män som klär ut sig till kvinnor inte alls lika accepterat här som i Europa vilket gör att många män tar chansen under dessa festligheter. Så härligt att se så mycket glädje och så många som bjöd på sig själva.

 

På tisdagen så var temat djävulen med färgtemat rött och svart. Så även om inte alla var utklädda till djävulen så var i princip alla klädda i svart och rött. Riktigt häftigt att se. Lite tråkigt dock att det i princip var samma deltagande ekipage i karnevalståget varje dag så det blev inte så mycket variation.

 

Eftersom allt ändå var stängt, så valde vi att köra upp till St Pierre på norra Martinique på onsdagsmorgonen. En lite knöligare ankringsplats då det blir väldigt djupt ganska fort plus att det oftast blåser väldigt lite så alla båtar snurrar runt och vrider sig åt olika håll så det är lätt att komma för nära andra båtar. Detta vindförhållande är vanligt i Europa, men här där passadvindarna blåser så är det sällan helt lungt på ankarplatserna, med fördelen att alla ligger åt sammma håll och vrider sig på liknande sätt då vinden vrider. Att man helt plötsligt snurrar runt här överraskar en hel del besättningar. Vi hittade dock en riktigt bra plats nära piren där man kan förtöja jollen och som bonus precis bredvid MarVyn så barnen kunde leka igen och även sova över hos varandra.

En conch som vi hittade under båten. Den fick komma tillbaka i havet efter att vi fotat den.

 

På eftermiddagen tog vi en promenad i stan och tittade på några av de ruiner som finns kvar efter det stora vulkanutbrott som var här 1902. Ett vulkanutbrott som på ett par sekunder ödelade hela stan och dödade ca 29000 människor, bara två överlevanden är dokumenterade varav den ena satt i en cell med rejäla väggar i stadens fängelse.

 

Kyrkoruin (perfekt ställe för kurragömma…)
Del i gamla fängelset
Gamla fängelset
Monument för befrielsen från slaveriet

På kvällen så såg vi denna stads karneval, vilken var avsevärt mycket mindre än den i Fort de France. Dagens färgtema var dock svart-vitt och även här var alla på stan klädda i dessa färger. Höjdpunkten var dock att vi hittade churros (här kallat chichi), vilka var helt nygjorda och supergoda. Inte lika frasiga som i Europa utan gjorda på något som liknar deg till petichouer vilket gav lite segare men fortfarande jättegoda churros.

Dagen därpå så blev det långpromenad tillsammans med besättningen på MarVyn. Vi promenerade först till destilleriet DePaz.

Här krossas sockerrören i flera steg
Häftig gammal teknik som fortfarande är igång
Riktigt höga destillationskolonner
Sockerrörsfält så långt ögat kan nå
Här sålde de rom på bag-in-box

 

På vägen tillbaka så gick vi en liten omväg så vi kom förbi deras museum om vulkaner och vulkanutbrottet 1902. Riktigt intressant och lärorikt, men man var lite trött i huvudet när man kom därifrån.

Väl tillbaka på båten så hade både vi och MarVyn fått nya grannar, lite väl närgångna sådana också. Vi hade ett trevligt engelskt par som var lätta att prata med och som var medvetna om att vi skulle snurra runt i de lätta vindarna. De skulle vara kvar ombord så de skulle hålla lite extra koll. Var ok till en början, men vi kom väldigt nära varandra så vi la till slut ut vårt akterankare för att hålla oss borta från dem. Funkade ok även om det släppte under morgonen och då mest blev en broms som gjorde att vi snurrade långsammare även om vi ändå snurrade.

Rent generellt så var det en hel del båtar som försökte klämma sig in här och var, men som resulterade i en hel del omankringar. Trots detta så är St Pierre väl värt ett besök. Mysig stad med mycket historia, helt ok mataffärer och en ny fin tvättomat (som vi tyvärr inte hann utnyttja).

Vår sista dag på Martinique så fick vi möjlighet att träffa en Volvomekaniker. Innebar visserligen att vi fick köra tillbaka ca tio sjömil söderut, men då vi haft problem med att motorn suger in luft så vi manuellt behöver pumpa fram bränsle för att starta motorn så kändes det skönt att få träffa en som verkligen kan Volvos motorer.

Vi åkte därför ner till Case-Pilote där Volvofirman Inboard Diesel Service finns (ägs av en svensk kille som vi tyvärr inte fick träffa, men all hans personal har bra ryckte). Han lyckades tyvärr inte lokalisera felet, men vi lärde oss i alla fall att det inte bör vara vår handpump/filterhållare som är trasig eftersom mekanikern prövade med en ny och den hade samma känsla i sig då man pumpade bränsle. Vi lyckades dock handla ett par nya luftningsskruvar inkl packningar i reserv vilket vi tror kan vara bra att ha då dessa läckt för oss tidigare.

Många pelikaner i inloppet till hamnen

Dagen efter så startade vi före soluppgången eftersom det blir en lång sträcka upp till Portsmouth på Dominika där en veckas aktiviteter för seglare ska dra igång.

St Lucia

St Lucia verkar till skillnad från St Vincent bara få mer och mer problem med kriminalitet, främst stölder av jollar och liknande. Genom att prata med andra seglare så hade vi fått tips om Marigot Bay som har en lyxresort längst in i viken. Om man låg på en av deras bojer så skulle man även få tillgång till poolen…

Det blev en lång och gungig resa mellan öarna. T.o.m. Linus som väldigt sällan blir sjösjuk mådde riktigt illa. Vi började dock bli misstänksamma fram på eftermiddagen ang att det var något annat då hans sjösjuka inte gick över. Efter lite funderande så insåg vi att han åkt på matförgiftning då han lyckats äta nästan en hel macka på morgonen utan att upptäcka att den var möglig. Vi hade således en ganska ynklig grabb ombord, men viken vi kom in i var väl skyddad och vi låg tryggt förtöjda.
 

Detta gjorde att vi valde att bara ha skola och slappa ombord dagen därpå. Vi tog oss bara in för ett dopp i poolen och en sötvattensdusch på eftermiddagen. Lyx att få låna en helt nytvättad, fluffig frottéhandduk.
 

Jag tog mig dock en promenad upp till byn för att köpa mig lite rom från St Lucia. Tobbe på Felicia hade bjudit oss tidigare så det var en speciell sort som jag var på jakt efter. Även om det var en kort promenad så fick jag mig en rejäl promenad uppåt, men belönades med en fantastik utsikt.
 

Vi hade tänkte göra en island tour till lite varma källor m.m. men det kändes mest dyrt och eftersom vi inte visste om Linus skulle orka eller inte så hoppade vi över det och drog vidare till karnevalerna på Martinique istället.