Sista dygnet in mot hamnen Horta på ön Faial så behövde vi anpassa farten för att inte komma in i beckmörker, vi gillar inte att komma in till nya ställen då det är mörkt, en onödig risk enligt oss. Därför så plockade vi ner mer och mer segel för att inte segla för fort, men det var en utmaning i de fina vindarna. Vi lyckades dock anpassa så vi rundade piren in till hamnen vid 07:50 och hamnkontoret öppnade vid 8. Tyvärr så var det ruskigt många båtar där så vi tvingades att ankra även om vi helst ville ha en kajplats.
Vi sjösatte jollen och körde in till hamnkontoret för att checka in innan alla andra vaknat. När vi sa att vi var en katamaran så såg hamnkapten lite besvärad ut. När han såg passen och insåg att vi hade barn ombord så kved han “…with kids onboard…”. Visade sig att de verkligen försökte prioritera så att barnbåtar fick en kajplats. Vi hade turen att en annan katamaran precis var på väg att gå så vi fick snabbt ge oss ut till båten, dra upp ankaret och köra in. Efter lite omstuvande då ytterligare en katamaran kom och behövde ligga innanför oss så var vi ganska snart väl förtöjda utanpå två större katamaraner.
Sååå skönt att vara framme. Lite lustigt dock att det kändes som om vi behövde ett par dagar att bara ta det lugnt då vi de senaste tre veckorna i stort sett inte gjort annat än ätit, sovit och gått vakt. Efter en långsam förmiddag så lyckades vi dock plocka ihop tvätten och ta oss bort för att ta en dusch. Döm av vår förvåning då det var lunchstängt även för toalett och dusch. Vi sprang dock på Felicias besättning som hade haft precis samma tanke som oss. Lyckliga barn som äntligen fick leka igen.
Det blev även en gemensam middag på restaurang med hela gänget. Väldigt trevligt och gott. Äntligen Portugal och tillgång på gott och billigt nötkött igen. Även lyxen med färska grönsaker. Dottern tyckte jag var pinsam då jag hade ett stort leende i ansiktet efter att ha hittat paprika och även creme fraiche i matbutiken. Tacos till middag nästa dag!
De närmsta dagen spenderades i långsam takt där vi bara njöt av att vara i hamn igen. Såg en del men inte massor av staden.
Vi tog även en promenad och geocachade lite. Vi såg fantastiska blommor som växte vilt och fick en fantastisk vy över hamnen och vår båt.
Vi gick även förbi en strand där vi kunde ta en närmare titt på hur de portugisiska örlogsmaneterna ser ut, vilket var svårt att göra då vi såg dem i mängder ute på havet på vägen hit. Tyvärr innebar ju att de var uppspolade på stranden att de var dömda till att torka ut, men de som nyss spolats upp var väldigt vackra.
Lyssnade på trubadur en kväll i en av stadens alla små parker.
En av dagarna hyrde vi bil och åkte runt på ön. Sååå vackert. Vi stannade till vid flera utkiksplatser och ett par gånger vid vägkanten för att bara insupa miljön.
Vid stannade även till vid ett par av sevärdheterna på ön såsom den vita klippan Castelo Branco.
Vi tittade på vulkanlandskapet och fyren vid Capelinhos.
Vi åkte upp till vulkankratern vid Caldeiras.
På kvällen passade vi på att utnyttja bilen för att åka till flygplatsen för att hämta vår nya gast Milla (tjoho!) och morgonen därpå så lämnade vi Kate vid flygplatsen (tråkigt) innan vi lämnade tillbaka bilen.
Innan vi lämnade Horta så passade vi en dag på att ta färjan över till grannön Pico som har Portugals högsta berg. En topp som många väljer att bestiga, men det tar 4 timmar enkel väg så vi hoppade över just det.
Vi hyrde istället en taxi med guide som körde runt oss på ön. Vi åkte upp en bit på bergssidan så vi fick se landskapet där i alla fall samt den insjö som finns i en av Picos vulkankratrar. Totalt sett så finns det nämligen ca 300 vulkaner på Pico.
Vi besökte en av de äldre byarna, Cachorro, längs norra kusten, vilken ligger i ett av Picos vindistrikt. Där fanns det många häftiga klippformationer, bland annat en som ser ut som en hund som gett namn åt byn.
Vi stannade till vid ett av valmuseumen på ön. De har lite olika teman; valen och dess föda, hur man jagade och fångade val samt (det vi besökte) som fokuserade på valfettfabriken och hur man tog tillvara på valen.
Vi hade turen att det fanns platser kvar så vi fick möjlighet att besöka en av alla lavatunnlar som finns. Vi besökte en annan på Kanarieöarna. Skillnaden här var dock att man försökt att ändra miljön så lite som möjligt, vilket bl.a. innebar att det inte fanns några lampor utan vi fick alla var sin ficklampa med oss ner. Riktigt häftigt då vi släckte alla ficklampor och bara stod och lyssnade i beckmörkret.
Innan det var dags att gå till färjan tillbaka till Horta så hann vi med en expressvinprovning på Picos buteljeringsfabrik. De hade faktiskt ett riktigt intressant rött vin där man faktiskt kände smaken av vulkan.
Hade varit mysigt att ha lite mer tid på Pico och i dess huvudstad Madalena som verkade vara väldigt mysig.
Självklart så har vi, precis som väldigt många andra, målat vår logga på kajen. Det ska tydligen betyda otur att inte göra det så det var självklart att även vi skulle sätta vårt “bomärke” här.
Dagen efter så var det dags att kasta loss och segla mot nästa azoriska ö, Saõ Miguel där huvudstaden Ponta Delgada ligger. Det tog ett drygt dygn så bra första nattsegling för vår nya gast.