Så var vi framme vid vårt sista stopp i Karibien innan det var dags att ge sig ut på Atlanten i riktning mot Azorerna och hemåt. Oj vad fort tiden gått.
Vi fick superfin segling från St Barts och runt St Martins södra sida. Vi valde att gå runt och ankra i Margot Bay på norra sidan som även är den franska sidan. Södra halvan av ön är Holländsk. St Martin är världens minsta ö som delas av två länder. Att valet föll på franska sidan var information om att inklareringen var enklare och det var färre avgifter än på holländska sidan.
Vi ankrade ute i Marigot Bay på St Martins norra sida.
Ganska ofta så tog vi dock jollen in genom kanalen till den lagun som finns i mitten på St Martin där det var lätt att komma in till båtbutiker och staden Marigot. Här var även enklaste vattenvägen via jolle till holländska sidan.
Tyvärr så finns det en hel del rester efter Irma inne i lagunen. Vi fick höra att ca 1000 båtar skadades här under orkanen. En del ligger fortfarande kvar i/på vattnet.
Vid en promenad inne i Marigot så hittade vi en del lustiga skyltar och passande dricka 🙂
Vår vistelse här präglades starkt av förberedelser inför Atlantöverfarten. Vi monterade upp en ny vindgivare i masttoppen (tog bara tre vändor upp och ner i masten…), fick vår SSB-radio dödförklarad, fick igång satellittelefonabonnemanget, sydde lite mer vind/regnskydd, planerade meny och handlade mat. Vi fick även vänta ett par dagar för att få ett mer stabilt väderfönster.
En av de större händelserna var att vi återigen fick ombord Kate som gast (hon hjälpte oss tidigare från Portugal till Kanarieöarna). Jag måste erkänna att det kändes lite udda att ta jollen och puttra ner till flygplatsen för att hämta upp henne. Det brukar ju vara buss eller bil som gäller vid transport till/från flygplatser. Tog dock inte längre från att hon kom ombord tills hon och barnen var i vattnet.
Sen gjorde vi något vi borde gjort i Grenada då vi första gången funderade på det, nämligen att köpa en ny och starkare jollemotor. Det blev en sprillans ny Tohatsu 9,8 hp tvåtaktare. En lätt motor med mycket kraft. Nu kan vi äntligen ta oss fram snabbare än kryptakt och även maken kan komma upp i planing.
Synd bara att vi puttrat runt hela Karibien med en lite för klen femhästare. Vi insåg dock att vi skulle ångra oss om vi inte tog chansen att köpa en helt ny tvåtaktare. Nu gäller det bara att vårda den ömt så den håller livet ut.
Fördelen med väntan på väder var att vi (tillsammans med många andra) fick möjlighet att lyssna på ett föredrag av en riktig långseglarräv, Mark ombord på S/Y Quinn, som pratade om att korsa Atlanten till Azorerna.
Vi gick även på den stora paraden som avslutade St Marteens karneval som firade 50 år. Paraden gick en lång väg genom den holländska huvudstaden Phillipsburg.
En riktigt maffig parad med massor av glitter, fjädrar och hög musik. Denna beskrivs helt klart bäst i bilder.
Sen kom dagen då det var dags att dra upp ankaret och ge oss ut på havet igen. Framtiden får utvisa vad som väntar oss på denna passage.
