Storbritannien

När vi kom från Azorerna så gick vi till Plymouth. Här lämnade vi av vår gast Milla som hjälpt oss sista biten över Atlanten. Blev lite tomt ombord med bara familjen för första gången på två månader. Från Plymouth blev det ca ett dygn segling till Portsmouth varifrån vi efter ett par dagar satte segel mot Vlissingen, Holland.

Vi såg inte mycket av Plymoths inlopp pga vi gick in mitt i natten då det var beckmörkt. När vi var förtöjda så var klockan 02:30 lokal tid (01:30 Azerisk tid vilket vi var inställda på). Trots den sena/tidiga timman så var det riktigt svårt att somna, kroppen var inte alls van vid att båten var helt stilla och att det var helt tyst, inget vatten som forsade utanför båten och ingen knarrande inredning.

Efter en lugn morgon inkl en välbehövd dusch så frågade vi på hamnkontoret hur vi enklast tar oss in till stan. En av deras anställda var så snäll så han skjutsade in oss och gav oss en massa bra tips på vägen.

Vi blev avsläppta i området The Barbican vilket är det enda område som inte bombade sönder under blitzen. Det var väldigt mysigt där, kändes inte alls som om man var i en storstad. Känslan beskrivs bäst med några bilder.

Vi strosade runt och blev sen tipsade om att äta lunch på Fischerman Arms. Det låg lite avsides, men var väldigt mysigt och hade riktigt god mat.

Ploughmans lunch
Riktig beer battered fish and chips

Efter lunchen så gick vi bort till Plymouth gin destillery som legat på samma plats sen 1800-talet. Vi gick deras rundtur och fick lära oss en hel del om varför gin smakar olika. På detta destilleri så strävar man efter mjukare och sötare smaker än många andra. De gör även en variant med slånbär i. Den var fruktansvärt sötsliskig så den köpte vi tyvärr inte. Jag smakade den sen i en klassisk gin och tonic och då var den supergod.

Riktigt coolt tak på destilleriets pub

Senare under eftermiddagen så gick vi och rekade inför Millas bussresa till flygplatsen dagen därpå. Vi passerade då en Primark vilket är typ Åhléns i Europa. Där passade vi på att fylla på klädförråden lite. Solen och konstant användande under ett år har slitit en del på de favoritkläder vi haft med oss.

Det blev en lugn förmiddag dagen därpå. Vi tog sen en taxi tillbaka till The Barbican där vi åt ”pasty” till lunch. Det är en sorts piroger. Riktigt gott. Sen var Milla tyvärr tvungen att gå till bussen så hon missade Afternoon tea på The Strand Tea Rooms. Ett riktigt mysigt ställe med de godaste scones jag någonsin ätit.

Klassisk afternoon tea med scones, jam och clotted cream
Barnen fick riktigt läcker varm choklad

Vi tog sen en promenad tillbaka till marinan, både för att få lite motion och för att vi behövde passera mataffären som låg på vägen. Vi valde dock att ta vägen förbi Royal Citadel vilket fortfarande är en fungerande militäranläggning. Ibland så ordnas det rundturer men tyvärr inte när vi var där. (Vi hade hoppats på att kunna besöka Devonports militärmuseum, Devonport naval heritage centre, men det behövde man anmäla sig till 1-2 veckor i förväg så det blev inte av det heller.)

Entrén in till Royal Citadel
En del av skyddsmuren runt Royal Citadel

Vi promenerade istället genom området Plymouth Hoe, vilket är en stor park där de samlat flera olika minnesmonument mm och de hålls olika evenemang där också. När vi var där så pågick tävlingen ”Englands bästa landskapsmålare”, vilket inte direkt var någon actionfylld tillställning…

Vi gick däremot upp i Smeatons Tower vilket är en fyr som på 1800-talet stod ca 20 sjömil utanför Plymouth, på Eddystone rocks, men som höll på att rasa pga marken den stod på blev underminerad. Man byggde då en ny fyr på bättre mark, men flyttade in Smeatons Tower till the Hoe. Man ville bevara denna fyr eftersom det var Englands första fyr av denna typ så den intresserade Englands fyrsällskap.

Häftig utsikt uppifrån fyren

Trappan högst upp i fyren
Fyrlanterninen lystes upp med 24 ljus då fyren var aktiv.
Snygga inredningsdetaljer uppe i lanterninen
All inredning byggdes på plats eftersom trapporna/stegarna var för smala att bära upp stora saker för.

Förmiddagen därpå så gav vi oss av mot Portsmouth. Det var intressant att gå ut i dagsljus så vi fick se allt vi kört förbi i beckmörker, bl.a. The Hoe och Drake’s island.

Drake’s island
Området Plymouth Hoe sett från vattnet

 

Det blev lite varierad färd mot Portsmouth, både segling och motor gång, vilken tog dryga dygnet. Vi hade innan avfärd bokat en plats i Gosport marina eftersom det inte var så ruskigt mycket katamaranplatser tillgängliga i området. Gosport marina var riktigt stor, men de var väldigt trevliga och det var inte alls långt att gå till en riktigt bra mataffär och även nära till färjan till Portsmouth.

Vi passade på att utnyttja eftermiddagen till att besöka Portsmouth submarine museum. Riktigt fint museum och intressant att gå runt i ubåten HMS Alliance som blev färdigbyggd precis efter andra världskriget. Det var den första ubåten med AC ombord för att kunna tjänstgöra i Asien.

HMS Alliance

Kaptenens hytt
Styrningen för att dyka/stiga och trimma tankarna
Riktig ingenjörskonst!
Ubåtens två dieselmotorer

På museumet fanns även en av de få kvarvarande X-ubåtarna som var en av förutsättningarna för att landsättningarna på D-day skulle lyckas.

Dagen efter så tog vi färjan över till centrala Portsmouth för att besöka Portsmouth historic dockyard och få oss ytterligare lite mer brittisk sjöfartshistoria.

Tar vi det i historisk tidsordning så besökte vi det fartyg som Lord Nelson var ombord på och även dog ombord på vid slaget vid Trafalgar, nämligen HMS Victory, ett seglande krigsfartyg från början på 1800-talet.

En imponerande akterspegel på HMS Victory
Masterna är vanligtvis högre, men toppstängerna var nedmonterade för underhåll.
Kunde nog bli lätt blåsigt om rumpan på dessa toaletter bredvid peket…
Plakett på aktre delen av däck på den plats där Nelson blev skjuten
En del av ena kanondäck
Tätt mellan kojerna där besättningen bodde.
Del av kaptenens hytt
Lord Nelson hade en vanlig säng ombord, han hade nämligen svårt att ta sig upp i en hängkoj med bara en arm.
De hade flera verkstäder ombord för att kunna laga och underhålla fartyget. Detta är från snickeriet.

Vi tittade även på HMS Warrior, byggd 1861, som då var det största, snabbaste och tyngst bestyckade fartyget i flottan. Hon var även det första fartyget med pansarplåtar i bordläggning och skrov. Med sin tvåcylindriga ångdrivna motor så gjorde hon ca 15 knop, på 58 rpm. Hon kunde även seglas i ca 14 knop i gynnsamma vindar.

HMS Warrior
Rejäla rattar. Fanns ytterligare rattar under däck för dåligt väder samt rattar i reserv om någon gick sönder.
Liiite mer rep än vad vi har ombord
Kombinerat kanondäck och boyta för besättningen
De hade även en mängd handeldvapen ombord
En lyxig befälshytt
De två cylindrarna på ångmaskinen.
En del av de tio ”boilers” där man kokade vatten till ånga till ångmaskinen

Sista fartyget vi besökte var M-33. Hon är ett av tre kvarvarande krigsfartyg från första världskriget och det enda från slaget vid Gallipoli. Fartygstypen var billig och snabbyggd, bl.a. p.g.a. att de var byggda i enkelplåt. Detta innebar dock att det nere vid Gallipoli blev över 30 grader varmt i båten samt att det blev ungefär lika kallt då den en vinter tjänstgjorde i Ryssland.

HMS M-33 i torrdocka
Ett av fem bord de hade i skansen (fören), till besättningen.
Besättningen som även i skansen, men de hade egna kojer som de stuvade undan när de inte användes. Gjorde att de slapp löss även om någon skeppskamrat hade det.

Efter alla fartygsbesök så behövde barnen få springa av sig lite. Inne på området så fanns även Action Centre, ett militärinspirerat aktivitets us med både kluriga och fysiska aktiviteter. Vi hade tur som var där en sen eftermiddag för vi var nästan helt själva. Barnen kunde klättra hur mycket de ville på deras klättervägg.

När de tröttnat ut sig där så sprang de upp till hinderbanan och tröttnade ut ytterligare lite muskler. De somnade snabbt sen på kvällen 🙂

Dagen därpå så blev det faktiskt en sväng till på Action Centre. Vi testade även en match Laser game. Tyvärr fick vi spela mot ett gäng på barnkalas så det var typ åtta sjuåringar som var precis överallt. Blev inte mycket till taktik och smyga på varandra utan bara springa, vilket blev lite tråkigt i längden. Klättervägg en uppskattades mer även om de idag fick stå i kö ett par gånger.

Efter att vi fyllt på kylskåpet lite så blev det filmkväll ombord. Man kan ju inte ha kallat runt på HMS Victory utan att sen få se Hornblower för att verkligen insupa hur det var i marinen på 1800-talet. Riktigt kul att barnen uppskattar dessa filmer också.

Sista dagen i Portsmouth blev en lugn dag då vi fick ok att ligga kvar i marinan till sen eftermiddag för att vänta ut att vindarna skulle avta så vi slapp rejäl motvind och motström på väg ut. Vi passade på att värmeskydda värmarens avgasrör där isoleringen verkar ha nått sin halveringstid. Marinbutiken på området hade en perfekt snutt glasfiberväv att plåstra om avgasröret med. Nu håller det förhoppningsvis hela vägen hem så kan vi laga på riktigt i lugn och ro hemma.

På vägen ut ur hamninloppet såg vi flera delfiner, antar att all båttrafik skrämmer fram fisk åt dem. Riktigt häftigt att få se dem leka precis framför bulben på en stor passagerarfärja som dundrade fram i 12 knop. Oss tittade de bara förbi lite snabbt. Det var dock riktigt stora så antingen hittar de rejält med mat eller så var det en art vi inte sett tidigare.

Skvättet framför båten är faktiskt en delfin. Jag missade när den hoppade…

Vi fick en hel del fin segling längs Englands sydkust. Det var dock ganska disigt så vi såg bitvis inte så mycket. Vi fick inte se Dover vita klippor men vi hade tidigare sett klipporna på Isle of Wight och fick nu se andra vita klippor strax väster om Dover. Det var dock fantastiskt ljus som förgyllde upplevelsen trots diset.

Isle of Wight
Ett av flera runda fort i inloppet till Southhampton/Portsmouth
Det var lågvatten då vi passerade denna fyr

Vid ett tillfälle sprack det upp rejält och vi fick en riktigt fotogenique och stereotyp fiskebåt på bild.

Trots den dåliga sikten så såg vi dessutom två simmare som tillsammans med var sin följebåt höll på att korsa kanalen.

Simmar över Engelska kanalen

Det var även fartyg som fick syn på oss, nämligen British border control och dess fartyg Searcher. De valde dessutom att borda oss, titta på våra papper och intervjua oss om vår resa. De ställde väldigt mycket frågor för att se om vår historia höll ihop eller om vi försökte dölja något. När de frågade om exakta datum och jag tog fram loggboken för att kolla så ställde de bara ett par frågor till efter att de konstaterat att ”That is a very neat log, never think we’ve seen one that neat before.” Ibland är det bra att vara överambitiös 🙂

Efter knappa två dygn så gick vi in mot Vlissingen i Holland. Mer om våra dagar i Holland kommer i nästa inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *