Storbritannien

När vi kom från Azorerna så gick vi till Plymouth. Här lämnade vi av vår gast Milla som hjälpt oss sista biten över Atlanten. Blev lite tomt ombord med bara familjen för första gången på två månader. Från Plymouth blev det ca ett dygn segling till Portsmouth varifrån vi efter ett par dagar satte segel mot Vlissingen, Holland.

Vi såg inte mycket av Plymoths inlopp pga vi gick in mitt i natten då det var beckmörkt. När vi var förtöjda så var klockan 02:30 lokal tid (01:30 Azerisk tid vilket vi var inställda på). Trots den sena/tidiga timman så var det riktigt svårt att somna, kroppen var inte alls van vid att båten var helt stilla och att det var helt tyst, inget vatten som forsade utanför båten och ingen knarrande inredning.

Efter en lugn morgon inkl en välbehövd dusch så frågade vi på hamnkontoret hur vi enklast tar oss in till stan. En av deras anställda var så snäll så han skjutsade in oss och gav oss en massa bra tips på vägen.

Vi blev avsläppta i området The Barbican vilket är det enda område som inte bombade sönder under blitzen. Det var väldigt mysigt där, kändes inte alls som om man var i en storstad. Känslan beskrivs bäst med några bilder.

Vi strosade runt och blev sen tipsade om att äta lunch på Fischerman Arms. Det låg lite avsides, men var väldigt mysigt och hade riktigt god mat.

Ploughmans lunch
Riktig beer battered fish and chips

Efter lunchen så gick vi bort till Plymouth gin destillery som legat på samma plats sen 1800-talet. Vi gick deras rundtur och fick lära oss en hel del om varför gin smakar olika. På detta destilleri så strävar man efter mjukare och sötare smaker än många andra. De gör även en variant med slånbär i. Den var fruktansvärt sötsliskig så den köpte vi tyvärr inte. Jag smakade den sen i en klassisk gin och tonic och då var den supergod.

Riktigt coolt tak på destilleriets pub

Senare under eftermiddagen så gick vi och rekade inför Millas bussresa till flygplatsen dagen därpå. Vi passerade då en Primark vilket är typ Åhléns i Europa. Där passade vi på att fylla på klädförråden lite. Solen och konstant användande under ett år har slitit en del på de favoritkläder vi haft med oss.

Det blev en lugn förmiddag dagen därpå. Vi tog sen en taxi tillbaka till The Barbican där vi åt ”pasty” till lunch. Det är en sorts piroger. Riktigt gott. Sen var Milla tyvärr tvungen att gå till bussen så hon missade Afternoon tea på The Strand Tea Rooms. Ett riktigt mysigt ställe med de godaste scones jag någonsin ätit.

Klassisk afternoon tea med scones, jam och clotted cream
Barnen fick riktigt läcker varm choklad

Vi tog sen en promenad tillbaka till marinan, både för att få lite motion och för att vi behövde passera mataffären som låg på vägen. Vi valde dock att ta vägen förbi Royal Citadel vilket fortfarande är en fungerande militäranläggning. Ibland så ordnas det rundturer men tyvärr inte när vi var där. (Vi hade hoppats på att kunna besöka Devonports militärmuseum, Devonport naval heritage centre, men det behövde man anmäla sig till 1-2 veckor i förväg så det blev inte av det heller.)

Entrén in till Royal Citadel
En del av skyddsmuren runt Royal Citadel

Vi promenerade istället genom området Plymouth Hoe, vilket är en stor park där de samlat flera olika minnesmonument mm och de hålls olika evenemang där också. När vi var där så pågick tävlingen ”Englands bästa landskapsmålare”, vilket inte direkt var någon actionfylld tillställning…

Vi gick däremot upp i Smeatons Tower vilket är en fyr som på 1800-talet stod ca 20 sjömil utanför Plymouth, på Eddystone rocks, men som höll på att rasa pga marken den stod på blev underminerad. Man byggde då en ny fyr på bättre mark, men flyttade in Smeatons Tower till the Hoe. Man ville bevara denna fyr eftersom det var Englands första fyr av denna typ så den intresserade Englands fyrsällskap.

Häftig utsikt uppifrån fyren

Trappan högst upp i fyren
Fyrlanterninen lystes upp med 24 ljus då fyren var aktiv.
Snygga inredningsdetaljer uppe i lanterninen
All inredning byggdes på plats eftersom trapporna/stegarna var för smala att bära upp stora saker för.

Förmiddagen därpå så gav vi oss av mot Portsmouth. Det var intressant att gå ut i dagsljus så vi fick se allt vi kört förbi i beckmörker, bl.a. The Hoe och Drake’s island.

Drake’s island
Området Plymouth Hoe sett från vattnet

 

Det blev lite varierad färd mot Portsmouth, både segling och motor gång, vilken tog dryga dygnet. Vi hade innan avfärd bokat en plats i Gosport marina eftersom det inte var så ruskigt mycket katamaranplatser tillgängliga i området. Gosport marina var riktigt stor, men de var väldigt trevliga och det var inte alls långt att gå till en riktigt bra mataffär och även nära till färjan till Portsmouth.

Vi passade på att utnyttja eftermiddagen till att besöka Portsmouth submarine museum. Riktigt fint museum och intressant att gå runt i ubåten HMS Alliance som blev färdigbyggd precis efter andra världskriget. Det var den första ubåten med AC ombord för att kunna tjänstgöra i Asien.

HMS Alliance

Kaptenens hytt
Styrningen för att dyka/stiga och trimma tankarna
Riktig ingenjörskonst!
Ubåtens två dieselmotorer

På museumet fanns även en av de få kvarvarande X-ubåtarna som var en av förutsättningarna för att landsättningarna på D-day skulle lyckas.

Dagen efter så tog vi färjan över till centrala Portsmouth för att besöka Portsmouth historic dockyard och få oss ytterligare lite mer brittisk sjöfartshistoria.

Tar vi det i historisk tidsordning så besökte vi det fartyg som Lord Nelson var ombord på och även dog ombord på vid slaget vid Trafalgar, nämligen HMS Victory, ett seglande krigsfartyg från början på 1800-talet.

En imponerande akterspegel på HMS Victory
Masterna är vanligtvis högre, men toppstängerna var nedmonterade för underhåll.
Kunde nog bli lätt blåsigt om rumpan på dessa toaletter bredvid peket…
Plakett på aktre delen av däck på den plats där Nelson blev skjuten
En del av ena kanondäck
Tätt mellan kojerna där besättningen bodde.
Del av kaptenens hytt
Lord Nelson hade en vanlig säng ombord, han hade nämligen svårt att ta sig upp i en hängkoj med bara en arm.
De hade flera verkstäder ombord för att kunna laga och underhålla fartyget. Detta är från snickeriet.

Vi tittade även på HMS Warrior, byggd 1861, som då var det största, snabbaste och tyngst bestyckade fartyget i flottan. Hon var även det första fartyget med pansarplåtar i bordläggning och skrov. Med sin tvåcylindriga ångdrivna motor så gjorde hon ca 15 knop, på 58 rpm. Hon kunde även seglas i ca 14 knop i gynnsamma vindar.

HMS Warrior
Rejäla rattar. Fanns ytterligare rattar under däck för dåligt väder samt rattar i reserv om någon gick sönder.
Liiite mer rep än vad vi har ombord
Kombinerat kanondäck och boyta för besättningen
De hade även en mängd handeldvapen ombord
En lyxig befälshytt
De två cylindrarna på ångmaskinen.
En del av de tio ”boilers” där man kokade vatten till ånga till ångmaskinen

Sista fartyget vi besökte var M-33. Hon är ett av tre kvarvarande krigsfartyg från första världskriget och det enda från slaget vid Gallipoli. Fartygstypen var billig och snabbyggd, bl.a. p.g.a. att de var byggda i enkelplåt. Detta innebar dock att det nere vid Gallipoli blev över 30 grader varmt i båten samt att det blev ungefär lika kallt då den en vinter tjänstgjorde i Ryssland.

HMS M-33 i torrdocka
Ett av fem bord de hade i skansen (fören), till besättningen.
Besättningen som även i skansen, men de hade egna kojer som de stuvade undan när de inte användes. Gjorde att de slapp löss även om någon skeppskamrat hade det.

Efter alla fartygsbesök så behövde barnen få springa av sig lite. Inne på området så fanns även Action Centre, ett militärinspirerat aktivitets us med både kluriga och fysiska aktiviteter. Vi hade tur som var där en sen eftermiddag för vi var nästan helt själva. Barnen kunde klättra hur mycket de ville på deras klättervägg.

När de tröttnat ut sig där så sprang de upp till hinderbanan och tröttnade ut ytterligare lite muskler. De somnade snabbt sen på kvällen 🙂

Dagen därpå så blev det faktiskt en sväng till på Action Centre. Vi testade även en match Laser game. Tyvärr fick vi spela mot ett gäng på barnkalas så det var typ åtta sjuåringar som var precis överallt. Blev inte mycket till taktik och smyga på varandra utan bara springa, vilket blev lite tråkigt i längden. Klättervägg en uppskattades mer även om de idag fick stå i kö ett par gånger.

Efter att vi fyllt på kylskåpet lite så blev det filmkväll ombord. Man kan ju inte ha kallat runt på HMS Victory utan att sen få se Hornblower för att verkligen insupa hur det var i marinen på 1800-talet. Riktigt kul att barnen uppskattar dessa filmer också.

Sista dagen i Portsmouth blev en lugn dag då vi fick ok att ligga kvar i marinan till sen eftermiddag för att vänta ut att vindarna skulle avta så vi slapp rejäl motvind och motström på väg ut. Vi passade på att värmeskydda värmarens avgasrör där isoleringen verkar ha nått sin halveringstid. Marinbutiken på området hade en perfekt snutt glasfiberväv att plåstra om avgasröret med. Nu håller det förhoppningsvis hela vägen hem så kan vi laga på riktigt i lugn och ro hemma.

På vägen ut ur hamninloppet såg vi flera delfiner, antar att all båttrafik skrämmer fram fisk åt dem. Riktigt häftigt att få se dem leka precis framför bulben på en stor passagerarfärja som dundrade fram i 12 knop. Oss tittade de bara förbi lite snabbt. Det var dock riktigt stora så antingen hittar de rejält med mat eller så var det en art vi inte sett tidigare.

Skvättet framför båten är faktiskt en delfin. Jag missade när den hoppade…

Vi fick en hel del fin segling längs Englands sydkust. Det var dock ganska disigt så vi såg bitvis inte så mycket. Vi fick inte se Dover vita klippor men vi hade tidigare sett klipporna på Isle of Wight och fick nu se andra vita klippor strax väster om Dover. Det var dock fantastiskt ljus som förgyllde upplevelsen trots diset.

Isle of Wight
Ett av flera runda fort i inloppet till Southhampton/Portsmouth
Det var lågvatten då vi passerade denna fyr

Vid ett tillfälle sprack det upp rejält och vi fick en riktigt fotogenique och stereotyp fiskebåt på bild.

Trots den dåliga sikten så såg vi dessutom två simmare som tillsammans med var sin följebåt höll på att korsa kanalen.

Simmar över Engelska kanalen

Det var även fartyg som fick syn på oss, nämligen British border control och dess fartyg Searcher. De valde dessutom att borda oss, titta på våra papper och intervjua oss om vår resa. De ställde väldigt mycket frågor för att se om vår historia höll ihop eller om vi försökte dölja något. När de frågade om exakta datum och jag tog fram loggboken för att kolla så ställde de bara ett par frågor till efter att de konstaterat att ”That is a very neat log, never think we’ve seen one that neat before.” Ibland är det bra att vara överambitiös 🙂

Efter knappa två dygn så gick vi in mot Vlissingen i Holland. Mer om våra dagar i Holland kommer i nästa inlägg.

Mot Europa

Denna gång blir det inte så mycket bilder. Bilderna nedan är i princip alla bilder vi har 🙂 Inser dessutom när jag så här i efterhand sammanställer mina anteckningar att vi stor del av denna överfart enbart, gick vakt, sov och åt. Barnen plöjde böcker, avslutade det sista i matten och tittade på film och spelade. För första gången på länge så häckade vi mest inne i båten, var knappt ute då vi gick vakt, det var bara kallt och blåsigt där ute… Man stack ut näsan då och då för att kolla läget och kanske justera ett skot. För övrigt så hade man tillräcklig sikt inifrån, fjärrkontroll till autopiloten och plottern inkl AIS-info replikerad på en iPad.

7/6 Dag 2

Vi får en vacker soluppgång denna första morgon till havs.

Vi ska österut men seglar västerut. Känns helgalet! Det var dock kortare sträcka västerut för att komma runt ön Saõ Miguel, men de nordliga vindarna tvingar oss att fortsätta västerut. Vi kommer så nära ön Terceira att vi får internet. Vi är inte hela vägen tillbaka vid Horta men gott och väl halvvägs.

Under denna andra dag så dör dock vinden så vi går för maskin norrut och chattar lite då och då med Felicia och Mathilda på WhatsApp. Riktigt trevligt med kontakt med andra båtar, vet att jag kommer sakna det då vi tappar täckning. Sen är vi utlämnade till satellitkommunikation via Garmin Inreach med Felicia och mail via satellit med Mathilda så då kommer det bara bli något kort meddelande per dag avseende var man är och hur det går. Trevligt det med men inte alls som att kunna retas med kommentarer och bilder kring delfiner eller gofika.

Vi njuter dock av det fina vädret och att vi då och då ser ryggfenan på delfiner även om de tyvärr inte kommer och leker när oss.


9/6 Dag 4

Idag är ingen vanlig dag för idag är Millas födelsedag! Dock en väldigt gungig födelsedag så bilder lyckades vi inte få till… Vi seglar riktigt fint och har en snitthastighet på 6,8 knop, men vinden drar upp en hel del sjö. Det blir inte så jättemycket till firande på grund av gunget men Linus lyckas fixa en smarrig äppelpaj och Milla får ett armband och en varm dusch i födelsedagspresent. Värdet på varma duschar ska definitivt inte underskattas.

Kring lunch så börjar vi köra chicken race med 20-talet fiskebåtar och två medical supply fartyg. Först går vi åt olika håll men sen vänder hela armadan med fiskebåtar vilket för att vi hamnar på kollisionskurs med de flesta av dem.

Jag försöker ropa upp dem eftersom vi inte vet hur de fiskar och om vi kan passera akter om dem eller inte. Först får vi inte svar av någon av dem trots att jag ser fartygens namn på AIS:en. När jag till slut ropar på ”any ship in position xxx” så svarar en båt, men de kan ingen engelska alls utan bara spanska.

Oj, vad jag var glad att vi har Milla ombord som pratar flytande spanska. Hon kunde göra sig förstådd och vi fick ok på att passera för om alla fiskebåtar. Fiskaren hon pratade med verkade nöjd över att få prata lite med ”vackra svenska flickor” :-D.

10/6 Dag 5

Grått, grått, grått och grått. Dagtid är himlen ljusgrå och havet är mörkgrått. Nattetid är himlen mörkgrå och månen lyser med sin frånvaro samtidigt som havet är så mörkt grått att det ibland ser svart ut.

Det gungar och gungar så det är svårt att få något vettigt gjort. Hela stämningen ombord blir lite grå efter att ha seglat i en grå omgivning i tre dygn.

Jakobs väderprognos säger stiltje imorgon, vår gribfil med ganska grov upplösning säger något avtagande vindar. Får se vad det blir i verkligheten och om lätta vindar kan innebära lite uppsprickande molntäcke också.

Vi gungar vidare och försöker hålla humöret uppe med ljudböcker, böcker och lite sällskapsspel samt lättlagad men ändå god burkmat. Ska lyxa till det med tacos i tortillabröd till middag medans vi har färska grönsaker kvar.

11/6 Dag 6

Det märks att vi börjar komma norrut och österut. Det är väldigt tydligt på min morgonvakt eftersom det ljusnar allt tidigare. Bara under senaste veckan så har det blivit ljust en hel timme tidigare.

Idag har det varit en lite lugnare dag avseende både vinden men framförallt vågorna. Såååå skönt. Vi har visserligen inte gått så många sjömil rakt mot mål som vi önskat även om det gått framåt.

Milla hittade två små döda fiskar på däck. Inte flygfiskar (vi har ingen aning om vad det är, men 1-2 dm långa) så vi undrar lite hur de kommit dit…

Dessutom en hel del sol som omväxling mot allt grått. Detta har gjort hela besättningen gott. Alla har varit gladare och piggare samt att det varit enklare att laga mat. Att dessutom lyxa till det med en varm sötvattendusch gjorde inte dagen sämre direkt. Härligt!

Milla försöker låtsas som att det är varmt nu när solen kommit fram. Vet inte riktigt om hon lyckas 🙂

Vi samlar dock kraft inför de kommande två dagarna då det enligt prognosen ska blåsa lite mer. Inte massor, men tillräckligt för att det ska bli jobbigare sjö. Vi får se hur det blir. Vädret är just nu svårprognostiserat även för meteorologerna så en del variation jämfört med prognosen får vi räkna med.


13/6 Dag 8

Fortsatt grått, grått och grått även om det idag är en lite ljusare nyans av grått. Igår var en ganska tuff dag med nordliga vindar på 8-10 m/s och troligtvis 12 m/s i byarna. Vindarna gjorde att det blev ganska mycket vågor. Faktiskt inte så höga vågor men desto skvalpigare. Vinden växlade riktning NO-NV en hel del så riktigt höga vågor hann inte byggas upp men det blev vågor från alla möjliga håll istället.

Nu börjar det mojna lite, blåser 5-6 m/s från NV-N, vilket gör att även vågorna börjar lägga sig. Skönt. Håller som det ser ut bara i sig över dagen. Inatt eller imorgon bitti så ska vinden öka igen, då från V så förhoppningsvis så kan vi få vind och vågor lite mer akterifrån vilket gör det mycket bekvämare.

Pga skvalpet var det ingen som var direkt sugen på att laga mat. Skönt att det fanns frusen chili con carne som bara var att fixa fram och värma på. Till middagen gjorde vi typ tunnbrödsrullar – tortillas fyllda med potatismos och bullens pilsnerkorv. Mums! Hoppas sjön lägger sig ytterligare till ikväll så vi kan laga lite smarrig biffstroganoff.

Barnen har faktiskt klarat av lite skola trots gunget. De har lite matte kvar samt en text att skriva i svenskan men sen kan vi nog ta välförtjänt sommarlov allihopa.

Inte den typ av vacker solnedgång vi varit bortskämda med men dramatiskt vacker istället.


14/6 Dag 9

Idag går vi lite runt och väntar. Enligt prognosen så skulle det blåsa upp kring lunch och vi skulle få riktigt kraftiga västliga vindar. Hela förmiddagen och dagen var dock så lugn att vi behövde gå för maskin. Blev lite mer skola för barnen.

Efter lunch så passade Milla på att bocka av ”Bada mitt ute på Atlanten” på sin bucketlist och sen fikade vi med varm choklad. Även Gulan och Ellen tog sig ett kallt dopp.

Vi har nu satt upp genua och code0 wing on wing för att kunna plattlänsa. Just nu skotar vi mot Brest i norra Frankrike istället för att gå mot Storbritannien, detta för att undvika de allra kraftigaste vindarna. Just nu blåser det behagliga 6-7 m/s och vi seglar och vågsurfar i 5-6 knop. T.o.m. solen kikar fram då och då.

Har helt enkelt varit en välbehövlig lite lugnare dag hittills idag. Vi får se vad som händer med vindarna under natten.

15/6 Dag 10

Ett till dygn med fin segling. Vindarna var stadiga och fina men avtog under natten så det blev lite motorgång under morgontimmarna. Vi har således fint gungat framåt, till en början sakta men sen när vinden ökade igen så slörade vi fint i 7-8 knop. Härligt med stadig fart framåt.

Nu under kvällen så märks det att vi börjar komma närmre civilisationen igen. Vi har kommit upp på kontinentalsockeln så det är flera fiskebåtar ute och jobbar och vi närmar oss engelska kanalen så det är en hel del lastfartyg som passerar oss åt båda håll. Blir att ha lite mer aktiv utkik inatt och framåt.

Vi fick dock äntligen besök av delfiner som faktiskt stannade och lekte. Blev inte så många bilder, vi satt och njöt av att titta på dem leka framför förarna. Idag fick de kämpa lite för att vi inte skulle köra på dem i alla fall, vi höll trots allt ca 7 knop även om det knappast är någon match för en delfin.


17/6 Dag 12

Blev ingen fin “land i skite bild” eftersom vi gick in i Plymouth mitt på natten. Vi förtöjde vid 02:30 morgonen den 17/6… Sen var det faktiskt riktigt svårt att somna. Båten var still och det var helt knäpptyst, inget forsande av vatten och ingen knarrande inredning. Vi vaknar sen till en brittisk sommardag – mulet och 15 grader. Brrrr…

Här ligger vi fint förtöjda i Mayflower marina i västkanten av Plymouth

Azorerna – Saõ Miguel

Vi fick riktigt enkel och mysig segling med parasail i stort sett hela vägen till Ponta Delgada på ön Saõ Miguel.

 

Vi kom fram på eftermiddagen så vi hann inte så mycket denna dag. Vi lyckades dock med det uppdrag vi föresatt oss, dvs fixa en hyrbil till de kommande dagarna. Till middag så gjorde vi det enkelt för oss och vi gjorde sonen extremt lycklig – Sushi!!! Supergod dessutom, vilket gjorde att vi dagen därpå då vi kom tillbaka sent tog take away från samma ställe 🙂

Saõ Miguel är en ö väl värd att stanna och utforska. Faktiskt en av mina absoulta favoriter från hela det här året. Det finns massor av häftig och omväxlande natur att uppleva, även omväxlande väder på gott och ont.

Vi gav oss iväg en väldigt mulen och disig förmiddag, men började med att åka upp till Lagoa do Fogo vilket är en insjö högt uppe i en vulkankrater. Det ska vara fantastisk utsikt här och massor med fåglar. Vi hörde fåglarn och såg en del av sjön då molnen drog förbi nedanför oss, men jag kan tänka mig att det är makalöst vackert vid bra väder. Dimman gav viss mystik till sjön vilket bidrog till upplevelsen trots den dåliga sikten.

Vi fortsatte till området kring Furnas där det är väldigt mycket jordaktivitet, dvs marken är varm och det bubblar i varma källor på flera ställen. Ett av ställena är vid Lagoa do Furnas där det finns mängder med varma källor. Här har de även grävt gropar i marken där de ställer ner stora grytor med mat, vilken man sen kan äta på någon av restaurangerna inne i stan.

Här kokar man majs i en varm källa
Här lyfter de upp en gryta med nylagad mat.

 

Vi hade passat på att boka mat på ett ställe så vi fick pröva en traditionell portugisisk rätt tillagad med jordvärme. Det var vitkål, potatis, sötpotatis, fläsk, kyckling, nötkött, lokal riktigt kryddstark korv samt blodkorv. Blodkorven serveras även traditionellt med bara annanas till, kombinationen med sött är faktiskt riktigt god.

Själva staden Furnas var väldigt mysig. På en av de mysiga gatorna hittade vi en supermysig butik med frukt och grönt. Så härligt presenterade varor. Man blev riktigt sugen på att köpa, typ allt.

När vi var i staden Furnas så passade vi även på att besöka den helt makalöst vackra botaniska trädgården.

 

I denna trädgård så har de även bad i jordvarmt mineralrikt vatten, dels i en stor pool och dels i ett par mindre. Läskigt orangebrunt vatten, men riktigt varmt, nästan för varmt, men väldigt skönt och verkade vara väldigt uppskattat av huden efteråt.

 

Av en slump så hittade vi en tefabrik (ska tydligen finnas två på ön). Tyvärr var inte produktionen igång eftersom det var söndag. Tidigare hade det varit apelsinodlingar på detta område, men när det inte lönade sig så hade man “importerat” två kinesiska temästare som hade gjort om området till lönsamma teodlingar.

Tefabriken

Tebuskar, dessa klips med en av rejälare typ av gräsklippare som bärs av två personer som går på var sin sida om en rad med buskar.
Te på tork
Sortering av bladen i storlek

 

Vi åkte sen upp till den tvåfärgade sjön, där ena halvan har blått vatten och den andra grönt. Vi kom straxt innan solnedgången vilken var dramatisk och vacker, men ljuset gjorde det lite svårt att se skillnaderna i färg, men det finns en antydan till det även på fotona.

 

Dagen därpå så tittade vi på en ananasodling. Saõ Miguel är tydligen enda stället i världen där man odlar ananas i växthus och det tar upp till två år för dem att mogna. Dock så är de enormt söta och goda när de fått växa i så långsam takt.

Vet inte om de kallas sticklingar, men funkar som det. När de är något större planteras de ut en och en i växthusens långa rader

Blommande ananas

 

Dagens stora mål, även om vi såg en hel del vackra utsikter m.m. på vägen, var att promenera till vattenfallet Salto do Prego. Det var en hyfsat jobbig promenad även om det var på fina stigar, men genom vacker regnskog.

Väl tillbaka till parkeringen så var där ett gäng getter som barnen matade med gräs som de plockade. En get gillade verkligen Ellen.

 

Här är ytterligare några bilder från de vackra vyer och natur som vi passerade.

Fantastisk natur i närheten av källorna.

 

Redan hemma i Sverige så fick Gulan nys om att det skulle gå att rida på Azorerna. Detta var en av de saker vi lockade dottern med för att hon skulle se fram emot långseglingen så det var inte mycket annat att göra än att boka, vilket jag absolut inte ångrar. Vi hittade ett stall i staden Livramento, Quinta da Terca, som inte bara är ett stall utan även ett hotell så man kan bo hos dem och ha en lång ridsemester också.

 

Vi red genom varierande natur på riktigt fina väl omhändertagna och vältränade hästar. Christina som är en av de som driver stallet och som var vår guide (det var bara dottern och jag) var helt fantastisk på att känna av våra ridkunskaper och göra ridturen lagom utmanande för oss båda. Dottern fick rida sist så hon medvetet kunde hamna på efterkälken och sen få trava och ibland galoppera ifatt oss andra två. Hon var överlycklig och jag behövde inte galoppera vilket jag inte är riktigt bekväm med.

Turen gick genom varierat landskap, både mellan höga murar, över ängar, genom skog och genom höga blombuskar. Kul att få se så olika sidor av samma område.

Dessa buskar älskade hästarna att gnugga sig mot eftersom de då fick doft av buskarna vilken höll insekterna på lite avstånd

 

På eftermiddagen så firade vi Ellens födelsedag tillsammans med besättningen på Felicia. Fantastiska Milla hade ordnat en skattjakt för alla barnen. Riktigt uppskattat. Tack!

Skattjakt! Ledtrådar inuti ballongerna…
Självklart så lektes det på kalaset. Här får tjejerna på Felicia pröva Ellens nya gunga.

 

Sista dagen på azorerna blev en ganska lugn dag där vi fixade på båten. Tjejerna på Felicia hade sovit över hos oss så barnen lekte i stort sett hela dagen. Riktigt kul eftersom vi troligtvis inte träffas mer under denna långegling. På kvällen så hade vi en riktigt trevlig vuxenkväll ombord på S/Y Mathilda medan barnen tittade på film.

Lek med plusplus i barnens hytt. Kreativiteten flödar.

Det blev en lugn förmiddag innan vi stack iväg; dusch, utcheckning, lite småshopping och lunch innan vi lättade. Vi valde att vänta in de andra så vi fick lite sällskap i alla fall första dygnet, sen brukar det bli så att man väljer lite olika kurser och kommer ifrån varandra.

Marinan vi låg i i Ponta Delgada. Nu blir det ett par veckor utan land i sikte igen.

Azorerna – Faial och Pico

Sista dygnet in mot hamnen Horta på ön Faial så behövde vi anpassa farten för att inte komma in i beckmörker, vi gillar inte att komma in till nya ställen då det är mörkt, en onödig risk enligt oss. Därför så plockade vi ner mer och mer segel för att inte segla för fort, men det var en utmaning i de fina vindarna. Vi lyckades dock anpassa så vi rundade piren in till hamnen vid 07:50 och hamnkontoret öppnade vid 8. Tyvärr så var det ruskigt många båtar där så vi tvingades att ankra även om vi helst ville ha en kajplats.

Vi sjösatte jollen och körde in till hamnkontoret för att checka in innan alla andra vaknat. När vi sa att vi var en katamaran så såg hamnkapten lite besvärad ut. När han såg passen och insåg att vi hade barn ombord så kved han “…with kids onboard…”. Visade sig att de verkligen försökte prioritera så att barnbåtar fick en kajplats. Vi hade turen att en annan katamaran precis var på väg att gå så vi fick snabbt ge oss ut till båten, dra upp ankaret och köra in. Efter lite omstuvande då ytterligare en katamaran kom och behövde ligga innanför oss så var vi ganska snart väl förtöjda utanpå två större katamaraner.

Sååå skönt att vara framme. Lite lustigt dock att det kändes som om vi behövde ett par dagar att bara ta det lugnt då vi de senaste tre veckorna i stort sett inte gjort annat än ätit, sovit och gått vakt. Efter en långsam förmiddag så lyckades vi dock plocka ihop tvätten och ta oss bort för att ta en dusch. Döm av vår förvåning då det var lunchstängt även för toalett och dusch. Vi sprang dock på Felicias besättning som hade haft precis samma tanke som oss. Lyckliga barn som äntligen fick leka igen.

Det blev även en gemensam middag på restaurang med hela gänget. Väldigt trevligt och gott. Äntligen Portugal och tillgång på gott och billigt nötkött igen. Även lyxen med färska grönsaker. Dottern tyckte jag var pinsam då jag hade ett stort leende i ansiktet efter att ha hittat paprika och även creme fraiche i matbutiken. Tacos till middag nästa dag!

De närmsta dagen spenderades i långsam takt där vi bara njöt av att vara i hamn igen. Såg en del men inte massor av staden.

En av kyrkorna i Horta. Många av de officiella byggnaderna är vita i kombination med mörk lavasten. Fantastiskt vackert om ni frågar mig.
Inne i en av Hortas alla kyrkor
Massor med vacker stenläggning på flera ställen i stan

Vi tog även en promenad och geocachade lite. Vi såg fantastiska blommor som växte vilt och fick en fantastisk vy över hamnen och vår båt.

Hamnen i Horta

En rejäl, om än aningen rostig, boj.
Undra om det kan gömma sig något vid denna…

Vi gick även förbi en strand där vi kunde ta en närmare titt på hur de portugisiska örlogsmaneterna ser ut, vilket var svårt att göra då vi såg dem i mängder ute på havet på vägen hit. Tyvärr innebar ju att de var uppspolade på stranden att de var dömda till att torka ut, men de som nyss spolats upp var väldigt vackra.

Lyssnade på trubadur en kväll i en av stadens alla små parker.

En av dagarna hyrde vi bil och åkte runt på ön. Sååå vackert. Vi stannade till vid flera utkiksplatser och ett par gånger vid vägkanten för att bara insupa miljön.

Häftiga klippformationer längs stora delar av kusten

Vackert redwoodträd

Helt plötsligt alldeles röd grusväg med barrskog längs sidorna

Vid stannade även till vid ett par av sevärdheterna på ön såsom den vita klippan Castelo Branco.

Vägen till Castelo Branco var bitvis vääääldigt smal. Glad att vi slapp möte.

Vi tittade på vulkanlandskapet och fyren vid Capelinhos.

Vi åkte upp till vulkankratern vid Caldeiras.

Vi åkte i/genom molnen på vår väg till kratern

Det går en stig runt hela kratern (ca 8 km) som tydligen ska vara fantastiskt vacker att gå vid bättre väder.
Lite tråkigt med dålig sikt, men molnen som välde ner i kratern gav den en lite magisk känsla

På kvällen passade vi på att utnyttja bilen för att åka till flygplatsen för att hämta vår nya gast Milla (tjoho!) och morgonen därpå så lämnade vi Kate vid flygplatsen (tråkigt) innan vi lämnade tillbaka bilen.

Innan vi lämnade Horta så passade vi en dag på att ta färjan över till grannön Pico som har Portugals högsta berg. En topp som många väljer att bestiga, men det tar 4 timmar enkel väg så vi hoppade över just det.

Toppen på Picos berg finns uppe i molnen

Vi hyrde istället en taxi med guide som körde runt oss på ön. Vi åkte upp en bit på bergssidan så vi fick se landskapet där i alla fall samt den insjö som finns i en av Picos vulkankratrar. Totalt sett så finns det nämligen ca 300 vulkaner på Pico.

Det kom lite kor i vägen… På Pico går det tre kor per capita så inte konstigt att deras huvudsakliga exportvaror är bl.a. mjölk, ost och nötkött.

Vi besökte en av de äldre byarna, Cachorro, längs norra kusten, vilken ligger i ett av Picos vindistrikt. Där fanns det många häftiga klippformationer, bland annat en som ser ut som en hund som gett namn åt byn.

En ramp som förr i tiden användes till att rulla ner tunnor med vin för. När tunnorna väl kom i vattnet så togs de sen ut till väntande segelfartyg som exporterade vinet framför allt till Ryssland och Spanien.
Man odlar vinrankorna bakom murar. Stenen kommer från när man gjort iordning marken för odling så murarna är ett sätt att bli av med stenarna, men murarna ger även vinrankorna väldigt jämn värme vilket ger bra förutsättningar för vinrankorna.
Även fikon odlas bakom liknande murar som vinrankorna, bara lite större.

Vi stannade till vid ett av valmuseumen på ön. De har lite olika teman; valen och dess föda, hur man jagade och fångade val samt (det vi besökte) som fokuserade på valfettfabriken och hur man tog tillvara på valen.

Fd ”valfabrik” som producerade både valolja, benmjöl samt gödning gjord av torkat valkött
Valköttstorkar
För produktion av olja

Vi hade turen att det fanns platser kvar så vi fick möjlighet att besöka en av alla lavatunnlar som finns. Vi besökte en annan på Kanarieöarna. Skillnaden här var dock att man försökt att ändra miljön så lite som möjligt, vilket bl.a. innebar att det inte fanns några lampor utan vi fick alla var sin ficklampa med oss ner. Riktigt häftigt då vi släckte alla ficklampor och bara stod och lyssnade i beckmörkret.

Gången ner i lavatunneln. Fantastisk vacker natur även här.
Vackert trädtak då man tittade upp ur lavatunneln.

Riktigt coola bakterier som glittrade i guld och silver då man lös på dem med ficklampan.
Inte stalaktiter utan lavaformation
Ibland var det lågt i tak. Sonen kunde dock gå raklång 🙂

Innan det var dags att gå till färjan tillbaka till Horta så hann vi med en expressvinprovning på Picos buteljeringsfabrik. De hade faktiskt ett riktigt intressant rött vin där man faktiskt kände smaken av vulkan.

Hade varit mysigt att ha lite mer tid på Pico och i dess huvudstad Madalena som verkade vara väldigt mysig.

Självklart så har vi, precis som väldigt många andra, målat vår logga på kajen. Det ska tydligen betyda otur att inte göra det så det var självklart att även vi skulle sätta vårt “bomärke” här.

Första penseldragen på bakgrunden.
Dottern hjälpte också till. Även sonen, men han fastnade inte på bild…
Vår röda bakgrund syns på låååångt håll.
Loggan börjar ta form…
Även Milla hjälpte till med loggan. Kate hjälpte till med bakgrunden, men fastande tyvärr inte heller på bild.
Färdig!
Hela familjen framför mästerverket.

Dagen efter så var det dags att kasta loss och segla mot nästa azoriska ö, Saõ Miguel där huvudstaden Ponta Delgada ligger. Det tog ett drygt dygn så bra första nattsegling för vår nya gast.