Mot Azorerna

4/5 Dag 1

Hej vad det går! Visserligen väldigt gungigt och både jag och barnen är sjösjuka, inte hysteriskt illa men vi har alla blivit av med maten någon gång. Ser man bortom det så har vi en grym segling. Vi seglar halvvind och det blåser 7-8 m/s vilket för att vi seglar sisådär 7 knop trots motsjö. Riktigt nice. Båten går verkligen fint.

Vi fick även några fina bilder på Felicia som vi var nära i alla fall första dygnen.

7/5 Dag 4

Så tog den fina vinden slut… vi har seglat med parasail ett antal timmar men nu är vindarna så lätta så inte ens det seglet fyller. Blir till att sätta järngenua istället. Innan dess han vi dock ta ett dopp i havet. Skönt att bli ren och få skölja bort lite sjösjuka. Också skönt att få ett lugnt dygn då båten inte gungar så fasligt så att vi alla sover lite bättre.


10/5 Dag 7

Vi lligger och pressar bidevind med vinden in från babord vilket för styrplatsen väldigt blåsig. Har för första gången på 5 månader långbyxor och mysig fleecetröja på mig, visserligen bara på nattvakten än så länge. Senast var i början på förra överfarten, när vi lämnat Las Palmas. Förresten, har haft långbyxor en annan gång, men inte pga kyla utan då vi besökte moskén på Grenada och vi tjejer var tvungna att ha heltäckande klädsel. Faktiskt lite mysigt att krypa ihop inne i den stora seglarjackan.

Har även reflekterat över en konsekvens av att inte gå i långbyxor – det växer bra mycket mer hår på benen då man inte har byxor som skaver bort en del.

12/5 Dag 9

Så skönt med ett lugnt dygn. Tystare ombord, knarrar och knirkar inte så mycket. Båten rör sig lugnare så sover bättre också. Behöver dock gå för maskin eftersom det blåser hela 1-2 m/s.

Lugnt hav och lätta vindar gör även att man kan använda grillen 🙂

 

14/5 Dag 11

Idag är det dotterns födelsedag. Hon hade helst velat fylla år då vi låg i hamn, men mot dagens slut så var hon nöjd ändå. Hon fick spendera en stor del av dagen med att baka vilket hon tyckte var kul och lyckan var stor när hon fick en gunga i present. Den ska vi hissa upp en bit i riggen så hon kan gunga över båten, antingen om vi får en väldigt lugn dag framöver eller då vi ligger mer skyddade i hamn.


16/5 Dag 13

Vi seglar nu fin halvvind i sydliga vindar. Försöker hålla oss vid 33:e breddgraden för att vara på lagom avstånd från lågtrycken som passerar en bit norrut. Vill vara i närheten för att få fina vindar, men inte för nära så vi slipper kulingvindar.

Vi ser nästan inga andra båtar. Såg Felicia de första två dygnen men sen kom vi för långt från varandra. För övrigt har vi bara sett max en handfull handelsfartyg. Så vi seglar med horisonten som vän och örlogsmaneterna som sällskap.

Vi börjar även märka att vi kommer norrut till ett annat klimat. Luften börjar bli lite svalare, men framför allt råare/fuktigare, speciellt nattetid. Daggen lägger sig på däck och precis allt blir blött eller fuktigt, även det inne i båten.

Efter en tid till sjöss så flödar barnens kreativitet och det blir avancerat kojbygge i hytten.


17/5 Dag 14

Vi får för första gången lite sällskap av delfiner. Det är en hel flock som passerar oss men bara tre som stannar och leker.

Eftersom havet börjar lugna sig då vindarna allt mer avtar så prövar dottern gungan hon fick i födelsedagspresent. Lyckan är stor.


18/5 Dag 15

En lugn natt och vindarna avtar som sagt allt mer. Vi startar maskin på småtimmarna och fortsätter stagsegla så länge det går. Det blir en morgon med dramatisk soluppgång mellan moln toppat av ett par lekande delfiner under ett par minuter.


19/5 Dag 16

Det rullar på. Vi har behaglig segling mest hela tiden. Bara någon meter höga vågor och vindar på 5-7 m/s vilket gör att vi seglar i 5-6 knop för det mesta. Vi har kommit in i nattvaktslunken och det känns som att det mesta man gör är att äta, sova och gå vakt. Oftast väldigt enkelt att gå vakt eftersom vi är ensamma på vår lilla del av havet.

Vi kör skola ombord. Nu är det fokus NO och ellära. Kul att sonen fick ett experimentkit kring el i julklapp för något år sedan. Nu har vi verkligen tid att använda det och barnen bygger både fläkt och elektromagnet.

Idag avbröts dock undervisningen av en flock delfiner. Denna gången stannade hela gänget 15-20 stycken och lekte omkring båten en stund. Häftigt att se så många på en gång. De är oftast supersmidiga. Denna gång var det dock en delfin som simmade rakt in i en kompis…


20/5 Dag 17

Vår kurs i förhållande till vinden ändras idag. Det blåser även på lite mer än tidigare men inte mer än 7-8 m/s. Det blir kallt! Termometern säger 19-20 grader men när man sitter i blåsten så är det allt annat än mysigt. Nu åker hela seglarstället på, inte bara jackan. Maken vill mysa extra mycket på nattvakterna så han tar fram flytoverallen. Vi kokar blåbärssoppa och nyponsoppa som vi kan värma magen med.

Det är lite extra mysigt att få gå av nattvakten och krypa ner under täcke och filt bredvid en sovasvarm make i en uppvärmd säng.

21/5 Dag 18

Det mest spännande som hände idag var nog den underbart blöta fronten som blåste rakt över oss under min morgonvakt. Kraftigt regn ser ut så här på radarn om någon undrar…


22/5 Dag 19

Ca 160 Nm kvar till Horta på morgonen och ännu en dag med mer lätta vindar så det blir motorgång. Gör även att det inte känns lika förbaskat kallt. Solen värmer riktigt mycket idag.

Vi kämpar på med skolan. Kate lagade idag hemgjord pyttipanna med korv och ägg. Wow vilken hit! Kändes riktigt lyxigt. Vi toppade med äppelpaj och vaniljsås till eftermiddagsfika. …och barnen roade sig med att gunga i Ellens nya gunga från Ikea som hon fick i födelsedagspresent. En hel organisation låg bakom den presenten. Jag kom på idén, mina föräldrar inhandlade på Ikea och Kate fick äran att släpa med den på flyget. Dock väl värt alla ansträngningar då man ser barnens leenden.

Angående djurliv så håller örlogsmaneterna oss fortfarande sällskap. Vi har hittat två små bläckfiskar liggandes på däck. En var lite större och dog nog inte helt omgående för den lämnade en fin bläckfläck efter sig. ”You made me ink…” 🙂

Att ett par bläckfiskar hoppat upp på däck får mig att reflektera över att det var väldigt länge sen vi såg några flygfiskar. På hela överfarten har vi dessutom bara behövt kasta ett par tre stycken över bord totalt. På förra överfarten var det ett par tre stycken varje morgon. Även om vi inte ser det som är under ytan så inser man att arterna förändras beroende på var man är. Verkar definitivt inte finnas mahi mahi här i alla fall för napp på fiskelinorna får vi inte.

23/5 Dag 20

Nu är vi inne på sista dygnet av denna överfart. Dagens utmaning är att inte segla för fort. Vi hinner nämligen inte fram innan det blir mörkt ikväll så då vill vi istället dra ut lite på det hela och komma fram imorgon bitti istället när det är ljust igen.

Under natten gick det bra. Då gjorde vi ca tre knop, långsamt men ändå fart framåt. Nu har det börjat blåsa mer så vi gjorde hela 6-7 knop vilket är lite för fort. För att minska farten så tog vi ett rev i storseglet. Läser man av instrumenten positivt så tappade vi max 0,5 knop, men troligast 0,2 knop. Frustrerande att segla för bra… Får se hur kvällen utvecklar sig, tyvärr ska ju vinden öka ytterligare lite imorgon bitti…

…men vi ska absolut inte klaga. Vi har haft en riktigt bekväm och fin överfart med mestadels lagom vind och strålande sol.

Efter någon vecka på Azorerna så är det dags för nästa överfart, en lite kortare på ca 10 dagar då vi siktar mot Storbritannien och Engelska kanalen. Sen är det bara slutspurten kvar innan vi är hemma i Östersjön igen.

23/ Dag 21
Land i sikte!!!
…men vad är det för väder…

St Martin/St Maarten

Så var vi framme vid vårt sista stopp i Karibien innan det var dags att ge sig ut på Atlanten i riktning mot Azorerna och hemåt. Oj vad fort tiden gått.

Vi fick superfin segling från St Barts och runt St Martins södra sida. Vi valde att gå runt och ankra i Margot Bay på norra sidan som även är den franska sidan. Södra halvan av ön är Holländsk. St Martin är världens minsta ö som delas av två länder. Att valet föll på franska sidan var information om att inklareringen var enklare och det var färre avgifter än på holländska sidan.

Felicia på väg mot St Martin

Vi ankrade ute i Marigot Bay på St Martins norra sida.

 

Ganska ofta så tog vi dock jollen in genom kanalen till den lagun som finns i mitten på St Martin där det var lätt att komma in till båtbutiker och staden Marigot. Här var även enklaste vattenvägen via jolle till holländska sidan.

Inloppet till kanalen
Sliten men fin utsmyckning på en bropelare

 

Tyvärr så finns det en hel del rester efter Irma inne i lagunen. Vi fick höra att ca 1000 båtar skadades här under orkanen. En del ligger fortfarande kvar i/på vattnet.

Vid en promenad inne i Marigot så hittade vi en del lustiga skyltar och passande dricka 🙂

 

 

Vår vistelse här präglades starkt av förberedelser inför Atlantöverfarten. Vi monterade upp en ny vindgivare i masttoppen (tog bara tre vändor upp och ner i masten…), fick vår SSB-radio dödförklarad, fick igång satellittelefonabonnemanget, sydde lite mer vind/regnskydd, planerade meny och handlade mat. Vi fick även vänta ett par dagar för att få ett mer stabilt väderfönster.

Äntligen fixade vi spärren på skjutdörren så nu kan vi gå på toa med stängd dörr även vid sjögång
Första försök till vind/regnskydd vid ”hörnan” vid styrplatsen
Första lasset mat (torrvaror)
Andra laddningen mat (blev även en tredje med frukt, grönt och färskvaror…)
Väderhjälp från Anna hemma i Sverige

 

 

Planeringsmöte/Besättningsmöte

En av de större händelserna var att vi återigen fick ombord Kate som gast (hon hjälpte oss tidigare från Portugal till Kanarieöarna). Jag måste erkänna att det kändes lite udda att ta jollen och puttra ner till flygplatsen för att hämta upp henne. Det brukar ju vara buss eller bil som gäller vid transport till/från flygplatser. Tog dock inte längre från att hon kom ombord tills hon och barnen var i vattnet.

 

Sen gjorde vi något vi borde gjort i Grenada då vi första gången funderade på det, nämligen att köpa en ny och starkare jollemotor. Det blev en sprillans ny Tohatsu 9,8 hp tvåtaktare. En lätt motor med mycket kraft. Nu kan vi äntligen ta oss fram snabbare än kryptakt och även maken kan komma upp i planing.

Synd bara att vi puttrat runt hela Karibien med en lite för klen femhästare. Vi insåg dock att vi skulle ångra oss om vi inte tog chansen att köpa en helt ny tvåtaktare. Nu gäller det bara att vårda den ömt så den håller livet ut.

Fördelen med väntan på väder var att vi (tillsammans med många andra) fick möjlighet att lyssna på ett föredrag av en riktig långseglarräv, Mark ombord på S/Y Quinn, som pratade om att korsa Atlanten till Azorerna.

 

Vi gick även på den stora paraden som avslutade St Marteens karneval som firade 50 år. Paraden gick en lång väg genom den holländska huvudstaden Phillipsburg.

En riktigt maffig parad med massor av glitter, fjädrar och hög musik. Denna beskrivs helt klart bäst i bilder.

 

Sen kom dagen då det var dags att dra upp ankaret och ge oss ut på havet igen. Framtiden får utvisa vad som väntar oss på denna passage.

Felicia lämnar ankarplatsen strax före oss för att åka och tanka
Sista blicken på ankringsplatsen vid Marigot Bay

St Barts

Vi kände oss lite tvungna att i alla fall göra ett kort stopp på St Barts eller St Barthelemew som det egentligen heter. Detta pga att St Barts tidigare var svenskt, eller nästan svenskt. Vi fick låna St Barts i utbyte mot att fransmännen slapp tullar och liknande och fick ha ett handelscentrum i Göteborg. Huvudstaden på St Barts heter Gustavia.

”Pain de Sucre” precis utanför Gustavia
St Barts sett från SV. Ankringen utanför Gustavia syns längst till vänster i bild.

 

St Barts är en liten och exklusiv ö där det sägs att mycket är dyrt. Vi var där mitt under påskhelgen så det mesta var stängt, den dyra mataffären var öppen men det var nog allt förutom en del restauranger, så det blev billig shopping. Det var dock en mysig stad att promenera runt i trots att allt var stängt.

Svensjka konsulatet

 

Trots påskhelg så var det dock fullt pådrag i marinan i och med att St Barts Easter Regatta pågick för fullt. Detta gjorde att det var ganska svårt att hitta en bra ankringsplats. Det ryktas att det brukar vara mycket båtar i marinan i huvudstaden Gustavia, men nu var det rent löjligt mycket.

Ett fåtal av tävlingsbåtarna inne i Gustavia hamn

Vi fick dock en plats långt ut på ankringsplatsen. Här är dock första stället där vi behövt betala till marinan för att få ankra, dessutom mer än bara en symbolisk summa. Vi har tidigare betalat avgift för att ankra i nationalparker och naturskyddspmråden vilket jag tycker är helt ok eftersom de pengarna går till att skydda naturen. Att betala ankringsavgift till en marina känns lite surare.

Vi tog som sagt en promenad i stan och var bl.a. uppe på höjden där Fort Oskar en gång legat, vi besökte anglikanska och katolska kyrkorna som båda var fint smyckade inför påskens högtider.

Monument där fort Oskar tidigare låg
The Shell Beach sedd från Fort Oskar
Anglikanska kyrkan
Anglikanska kyrkan invändigt
Katolska kyrkan

 

Det fanns tidigare en protestantiska kyrka på ön, men den hade förstörts i en orkan så endast klocktornet fanns kvar idag. Klocktornet användes dock länge efter att kyrkan förstörts. Man ringde nämligen i klockan två gånger per dag så att Gustaviaborna skulle veta vad klockan var.

Klocktornet som protestantiska kyrkan tidigare låg bredvid.

Bredvid klocktornet låg svenska fängelset som nu användes som myndighetsbyggnad men som tidigare även använts som läroverk.

Fd svenska fängelset

Det var även kul att se att de flesta gatorna hade dubbla gatunamn, ett svensk och ett franskt. Vi strosade bl.a. längs Strandvägen och Kyrkogatan och såg Hvarfsvägen. Det fanns t.o.m. mixade gatunamn som Rue de Piteå.

 

Vi återvände hyfsat tidigt till båtarna för att äta en inte allt för sen påskmiddag. Felicias besättning hade ansträngt sig något mer än oss och fixat både köttbullar och gubbröra, medan vi nöjde oss med några kokta ägg, lite kallrökt lax följt av grillad kyckling.

På påskaftonskvällen så var det avslutningsjippo för regattan så några av oss åkte in till stan för att ta en öl, lyssna på livemusik och titta på lasershow och fyrverkerier. Ellen och jag stannade dock kvar ombord och såg i alla fall fyrverkerierna. Jag lyckades bara få en bra fyrverkeribild som dock innehåller den lilla markbrand som blev på kullen nedanför Fort Gustav som man sköt upp fyrverkerierna ifrån.

Morgonen därpå klarade vi ut men gav oss sen av bara några sjömil norrut till Anse de Colombier där det ryktades att det skulle vara bra snorkling plus att det skulle bo sköldpaddor där. Snorklingen lämnade en hel del att önska, vet inte om reven var orkanskadade, men det fanns i princip ingen fisk alls och bara ett fåtal av koraller att titta på. Vi fick åtminstone se sköldpaddor igen vilket var mysigt.