Atlanten – vi kom iväg! …och över!

Efter att vår gast Sofie kommit ombord och vi fått hjälp av både henne och hennes man Jakob att få båten i ordning så kändes det helt naturligt att bara kasta loss och segla ut till havs. Jag trodde att jag skulle vara mer nervös, men jag var faktiskt mer nervös inför när vi skulle segla från Portugal till Kanarieöarna.

Dels kanske det var för att det var vår första längre överfart där vi inte skulle vara förhållandevis nära land. Dels kanske det var för att det, nu när jag tänker tillbaka, har varit svårare att förstå vad det är vi ger oss ut på. Planera, handla och stuva för flera veckor har vi gjort tidigare bara för att slippa vara beroende av att gå in i en marina bara för att handla så det kändes inte konstigt alls.


Atlanten – dygn 4 – Fisk!

Vi har fått vår första fisk! En precis lagom stor Bonito (liten tonfisk) blev det. Ellen var den som drog in den efter att den nappat på vår handlina. Vi vet dock inte riktigt när det nappade… Vi hade tyvärr släpat den lille stackaren till döds så när den väl kom ombord så hade likstelheten redan satt in.

 

Den dog dock inte förgäves. Grymt god middag blev den. Vi hoppas vi får fler.

Atlanten – dygn 5 – Lite reflektioner
Så här efter knappt en vecka så börjar insikten komma avseende hur länge vi faktiskt ska vara ute till havs. Under denna första vecka har vi dessutom haft väldigt ont om vind vilket gör att vi inte har lagt så många sjömil bakom oss som vi trodde. Det gör ju att det tar ännu längre tid innan vi kommer fram så viss frustration börjar jag allt känna.

Efter några dygn med riktigt fin segling men ganska gropig sjö så har vi haft en dag med lätta vindar och är nu inne på andra natten med obefintliga vindar. Vi puttrar långsamt fram för maskin (på låga varvtal för att spara bränsle). Havet är lugnt så när som på riktigt långa dyningar som man knappt märker av i mörkret. Inga fartyg syns till, varken runt horisonten eller på AIS:en.

Jag sitter ensam på min nattvakt och allt lugn ger möjlighet till att bara vara och låta tankarna fara som de vill. Jag fascineras av att ett stort hav som Atlanten kan vara så lugnt. Jag släcker lanternorna en stund, lägger mig på däck och bara njuter av en helt fantastisk stjärnhimmel som bjuder på så mycket stjärnor att det är svårt att se stjärnbilderna. Det är så många stjärnor som “stör”, som man inte är van vid att se. Med lanternorna släckta så syns även marelden så mycket bättre. Vi har ett lysande stråk efter oss där propellern rör runt i vattnet. Magiskt. Här om natten syntes en smal strimma av månen, men inatt är den helt i nedan och lyser med sin frånvaro. Inser att inget av det går att bevara som foto eller film utan jag får njuta av det och spara bilderna och känslan i mitt hjärta.

Allt är så stilla. Så lugnt och vackert.
Jag har ett lugn i kroppen som jag inte känt på länge.

På vår väg genom Europa var det så mycket jag ville se och göra så det blev nästan stressigt att hinna med allt. Dessutom var det en hel del som behövde fås i ordning på båten så det var inte mycket slappande då vi bara låg still heller. Här ute kan vi inte göra så mycket. Visst finns det småpyssel och småsaker som behöver fixas, men än så länge inget akut utan man kan ta det med ro och fixa då andan faller på.

Vår gast Sofie klev ombord i Las Palmas och har helt naturligt funnit sin plats både ombord och som en del av besättningen. Vi har alla efter några dygn hittat vilka rutiner som passar oss. Jag känner mig trygg. Trygg med både båt och besättning, vilket självklart också bidrar till mitt lugn.

Jag låter tankarna flyga fritt som de vill. Bitvis handlar de om skolan ombord. Bitvis handlar de om det som är där hemma, vad vi kommer hem till, vad jag vill komma hem till. Vårt stora hus. Vad vill jag göra på jobbet? Vännerna som vi även ett vanligt år träffar alldeles ör lite, men som jag saknar på ett lite annat sätt nu när jag inte kan träffa dem. Vi har fått rapporter om snöslasket hemma, vilket får mig att tänka på snö och skidåkning vilket jag vet att även barnen saknar.

Jag tänker på avsaknaden av julstämning när man inte har ruskvädret utan det är evig sommar. Datumen i loggboken påstår att det är december men jag har lite svårt att tro och känna det. Vi har lite julpynt med oss och har köpt ett par minigranar som kan lysa upp lite i fönstren, men de får vänta med att packas upp tills det är nästan julafton tror jag. Vi har spelat några sporadiska jullåtar, men det känns inte riktigt som de passar här på havet.

Jag tänker på allt vi fått uppleva hittills. De platser som blivit våra favoriter. De bottennapp på olika menyer vi hittat. Hur magiskt gott boniton, den lilla tonfisken, vi fick upp här om dagen smakade. Jag ler åt minnet att vi inte upptäckte att det hade nappat. Ingen av oss vet hur länge vi släpat den stackars fisken efter oss, men likstel var den då vi tog ombord den. Jag tänker på alla hjälpsamma människor vi träffat. Hur många charkuterister som tycker jag är konstig när jag vill köpa en hel bit fläskkarre (att göra pulled pork på) eller en hel bit ost, inte skivor. Antar att de undrar hur vi ska äta den, men de är omedvetna om vår osthyvel ombord. Jag undrar hur det går för våra vänner på S/Y Felicia som också är här ute på havet, men en knapp vecka före oss.

Jag är tacksam över all hjälp vi fått, både innan vi gav oss iväg hemifrån men också under resans gång. Mina föräldrar som hjälpte oss tömma huset och som trots egna tvivel stöttat oss i detta projekt. Alla hamnarbetare som fixat plats åt oss även i fulla marinor. Paul som hjälpte oss fylla på gasol i Lagos. Kate som hjälpte oss segla båten från Portugal till Kanarieöarna. Jakob som fixat och släpat hit reservdelar och som hjälpte oss få ordning på allt inför avfärden från Las Palmas. Riggarna som snabbt hjälpte oss byta de stag som fått sprickor i sig så vi kom iväg enligt plan. All lokalbefolkning som kämpat för att förstå vad vi menar när vi inte talar samma språk. Jakob och Anna som hjälper oss med väderinformation. Sofie som hjälper oss nu. Alla ni andra som är nämnda men inte glömda.

Jag gläds åt att dottern, som inte alls ville ut på den här överfarten, för någon dag sen sa att det inte alls blev som hon trodde utan hon tycker det är riktigt mysigt, Jag gläds åt hennes lycka då hon igår äntligen fick bada från båten igen då vi låg och drev i stiltjen.

Sonen tjatar om att han vill baka snabbullar. Tror vi får klämma in lite hemkunskap på hans schema. Han skulle bli så glad över att få baka dem.

Jag förundras även av hur stor skillnad ett skägg kan göra. Igår trimmade jag makens hår som började bli långt. Även skägget behövde trimmas, men vips så var det helt borta. Hoppsan! Vet inte när jag senast såg maken utan skägg… Vet inte om barnen någonsin sett sin pappa utan skägg…. Jag kan inte sluta titta på honom och fnissar åt att jag inte känner igen min egen make. Vem är den femte personen ombord egentligen? Känner vi honom? I mörkret när jag löser av honom på nattvakten ser jag dock inga detaljer så då är det min vanliga make. Får se vem jag möter i ljuset imorgon bitti.

 

 

Atlanten – dygn 6
Idag var det ganska lugn sjö och bitvis bleke så vi passade på att ligga och driva en stund då vi skulle byta segel. Så då kunde vi BADA! Så grymt skönt att få bli riktigt ren igen. Tvätt i saltvatten följt av en avsköljning med sötvatten. Nice!


Atlanten – dygn 7

För andra (och sista) gången på överfarten så såg vi delfiner. Det kom ett helt gäng, 15-20 stycken, som stannade nästan en halvtimme. Sååå kul att få se dem igen och denna gång så lyckades vi få lite bra bilder också.

Atlanten – dygn 8
Vår gast har tråkigt?
Idag blev det ansiktsmask så besättningen håller sig vacker.


Atlanten – dygn 10

Dagarna flyter ihop. Den ena den andra lik. Har varit en ganska seg start med lätta vindar. Vi har seglat i ca 4 knop vilket gör att det snarare blir 4 än 3 veckor för att komma över. Har känts ganska nedslående att det tar sådan tid, jag var i alla fall inte beredd på det. Lugnet i kroppen har bytts ut mot mer frustration över känslan att inte komma någonstans.

Igår började det blåsa lite mer, vi gjorde i alla fall 5 knop så det började kännas som om båten rörde på sig. En uppfräschande dusch på fördäck gjorde säkert sitt till också.

Idag har vindarna ökat ytterligare så idag seglar vi på riktigt fint. Dock så har vi inte fått den klassiska passaden, blåser nästan rakt nordligt så vi har halvvind och en hel del sjö i sidan så det ör en ganska gungig/gropig resa, inte alls så bekvämt som vi hoppats på. Vi hoppas att vinden vrider mer mot NO/O imorgon så att vi kan få vågorna akterifrån och mer behagligt surfa fram.

Allt oregelbundet guppande gör att allt hamnar lite på paus ombord. Visst har vi haft en del skola, men jag som lärare med anlag för sjösjuka har svårt att förbereda och genomföra några vettiga lektioner. Idag har det därför varit ”gunglov” för hela slanten.

Atlanten – dygn 12
Gung, gung…. Skepparn börjar tröttna på att vara smått illamående, men det går upp och ner. Har äntligen fått lite mer läns så kanske blir lite lugnare sjö om någon dag.

I och med att sjösjukan gör det svårt att läsa så finns mycket tid för reflektion. Ibland kring djupa saker och ibland kring något så banalt som ”Varför flyger flygfiskarna?” Ser härligt ut att flyga över det djupblå havet. Kraschlandningarna med huvudet före in i en våg däremot…. Ser inte alls lika graciöst och härligt ut. En beskärd del av dem landar dessutom på däck och blir snabbt till soltorkad flygfisk…

 

Sofie har fått ett pussel i julklapp som ska var byggt innan vi kommer iland. Bäst att börja i tid… Gick dock fort med pusselälskande barn.


Atlanten – dygn 13 – Lucia

Natten bjöd på lite mer vind och en del kraftiga vindbyar så vi seglade på i bra fart trots att vi bara hade halva förseglet utrullat.

Lucia idag. Det är ingen direkt julstämning ombord dagtid då solen skiner och vi går i kortärmat eller bikini. I början av min morgonvakt (04:30-07:00) då det fortfarande var beckmörkt och stjärnorna tindrande så föll dock andan på och jag försökte mig på att sjunga lite luciasånger. Det visade sig att min repertoar var rejält begränsad, men några verser blev det i alla fall.

I och med att det var mer vind inatt så är det mer vågor nu på morgonen/förmiddagen så mitt illamående har smugit sig på igen. Jag tar därför dubbla pass vid styrplatsen medan maken får ta dagens skola med barnen. Helt ok byte tycker jag. Detta gjorde att jag hann titta på några av de molntussar som gled förbi. Riktigt meditativt att se de formas och omformas av vinden.

Idag ser det ut som om vi kommer att passera halvvägsmarkeringen på vår rutt. Bör egentligen firas med en flaska bubbel vilken vi fick i avskedspresent från oceanseglingsklubben. Vet dock inte om min nu bubblande mage är direkt sugen på mer bubblor…. Vi får se. Någon av de närmsta dagarna blir det nog i alla fall. Vi ska även se till att leta rätt på en flaska så vi kan skicka iväg en flaskpost.

Halvvägs innebär för oss även att vi ställer om klockan. Två timmars ändring blir det idag. När vi närmar oss så ska vi ändra ytterligare två timmar. Nu kör vi dock UTC-2.

Atlanten – dygn 14
Vi gungar vidare. Har det riktigt bra i vår lilla bubbla även om till och från känner av illamående. Hittar inte riktigt rätt rutiner med mellis och liknande och sjösjukan kommer så fort jag blir lite hungrig. Övriga besättningen mår dock bra och jag är evigt tacksam för att inte barnen mår illa eftersom de faktiskt inte valt själva att vara ute och gunga.

Det är så härligt att se dottern blomma upp då Sofie är som en storasyster för henne och gör vår dotter till en tjej. Dottern ser förläget glad ut då Sofie visar henne grunderna i hur man sminkar sig. Speciellt lite maskara gör stor skillnad och dottern ser plötsligt flera år äldre ut. I kombination med solblekt lite rufsigt hår så ser hon såååå vacker ut. Även naglarna får sig flera lager lack och dottern strålar ikapp med solen.

Atlanten – dygn 18
Kommer upp vid 04:30 för att gå på min vakt. Vet att det kommit några regnstänk för någon timme sen och får av maken veta att regnjacka kan vara bra eftersom det kommer lite duggregn då och då. Jag säger godnatt till maken och plockar iordning vattenflaska m.m. som jag vill ha tillgängligt under mitt vaktpass och sätter mig vid styrplatsen.

Jag hinner precis sätta mig till rätta och slå på radarn för att se om det är något regn i närheten innan himlen öppnar sig och regnet vräker ner. Jag rusar in för att hämta även regnbyxor och får frågan från båda andra vuxna som kommit upp om jag behöver hjälp, men avböjer eftersom vindarna är stabila och jag bara behövde lite regnkläder.

När de båda andra gått och lagt sig igen och jag kommer ut i sittbrunnen så vräker regnet ner och vinden börjar vrida kraftigt. Vi är mitt i ett squall. Vårt vindroder hänger med vindvridningen så vi ändrar kurs ca 50 grader, vindrodret hänger sen inte med utan vi fortsätter gå upp i vind. Jag tvingas dra igång motorn för att kunna hålla emot.

Jag funderar på om läget är tillräckligt stabilt för att jag ska kunna lämna styrplatsen och be maken om hjälp med seglet. Precis då kommer han upp. Tack! Vi beslutar att ta ner gennackern och gå för maskin en stund tills vindarna stabiliserat sig igen.

Jag vaknade ju snabbt i alla fall. Hoppas nu på en lugn fortsättning på min vakt.

Vakten blev lugn men senare på dagen så lyckades vi veva in en rejäl Guldmakrill/Mahi Mahi. VI har fått sådana förut, men denna var snäppet större och kämpade emot rejält. Den kämpade så pass att den drog sönder bromsen i rullen på fiskespöt (Gulan lyckades dock meka ihop detta efteråt).

Atlanten – dygn 21
Inte riktigt fullmåne idag, men nästan, vilket gör att vi har en stor strålkastare på himlen. Visserligen väldigt skönt att se båten, seglen och vad man gör, men den fantastiska stjärnhimlen försvinner. Man ser bara de starkaste stjärnorna och de vanligaste stjärnbilderna. Den där fantastiska stjärnhimlen med enormt djup och oändligt antal stjärnor försvinner tyvärr.

Märks att vi åkt ytterligare västerut. Vi har passerat tidszoner utan att justera klockan vilket medför mörkare mornar. Kanske dags att justera klockan de sista två timmarna imorgon så vi har Barbados tid i kroppen då vi kommer fram.

Atlanten – dygn 22
Nu börjar det bli riktigt blandade känslor. Vi har hittills haft det väldigt bra i vår lilla gungande bubbla. Nu börjar vi dock närma oss andra sidan. Plottern visar 2-3 dygn beroende på vilken fart vi har för stunden. Med känslan av att målet är nära så känns ett par dygn som ruskigt lång tid att behöva vänta på att komma fram. Samtidigt vill man inte att den här enkla vardagen vi har haft ska ta slut. …men oj vad det ska bli skönt att få sova en hel natt i sträck utan att behöva gå upp på två nattvakter.

Atlanten – dygn 23
Idag har jag en riktig mellandag. Vi har ställt om klockan två timmar så det har blivit otakt mellan när jag ska gå vakt/sova respektive när kroppen tror den ska få sova. Tur att vi har vår gast Sofie som ser till att båten julpyntas tillsammans med barnen. Det julpysslades också lite.


Atlanten – dygn 24 – Julafton

Som sagts tidigare så är det inte helt lätt att känna julstämning när det är 30 grader varmt och man gungar fram på havet. Vi har dock inlett dagen för oss traditionsenligt med risgrynsgröt till frukost så vi hade världens lyckligaste son vid frukostbordet.

Nu närmar vi oss verkligen vårt mål Barbados. Sjömil en minskar stadigt och vi förväntar oss komma fram ikväll, tyvärr inte innan det blir mörkt, men ändå tillräckligt tidigt för att det inte kändes vettigt att ta en natt till på sjön och komma fram imorgon bitti. Sen får vi se när vi får komma iland beroende på om inklareringen har öppet mitt under julhelgen….

Atlanten – kvällen dygn 24 – Framme!
Vi kom fram! Det sägs ju att man inte ska komma fram till en okänd hamn när det är mörkt, men så blev det denna gång. Inte helt optimalt, men det fungerade.

Väl ankrade så åkte vi in och hämtade upp Jakob (Sofies man) som flugit hit till Barbados. Ankomsten firades med bubbel och roti (karibisk wrap med kycklingfyllning)

One thought to “Atlanten – vi kom iväg! …och över!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *