Efter en återigen fin segling kom vi upp till Barbuda. Barbuda är en väldigt platt ö så vi behövde komma ganska nära innan vi såg den.
Vi ankrade på västra sidan av ön, i Low Bay, en sandstrand som bokstavligt talat sträcker sig så långt ögat kan nå. Såååå häftigt!
Dagen efter ankomst så tog både vi och Felicia våra jollar och siktade in mot Barbuda huvudstad Coddington. Det är en jolletur på drygt 1,5 NM och denna dag så blåste det en del motvind. Det är som en lagun man ska korsa över så vågorna var inte jättestora, men med sjön rätt i fören så skvätte det ändå en hel del. Linus ville åka i Felicias jolle vilket han fick men som han bittert ångrade sen. De har en lägre jolle så sjön bokstavligen sköljde över dem allihopa. Linus skjorta gick att vrida ur, troligtvis shortsen också men dem tog han aldrig av sig. Tur att det var varmt på land så vinden där blev som en hårtork som torkade allas kläder ganska snabbt.
Att kliva iland i Codrington var lite som att komma till en annan värld. Barbuda är som sagt extremt platt (högsta punkten är på en kulle 40m ovanför havsytan) så Irma gjorde stor skada här. Ändå ett mysigt ställe som trots förödelsen kändes välkomnande.
Dessutom känns det som om man är långt ute på landsbygden då det promenerade både åsnor, får och grisar längs gatorna.
Vi hittade till customs kontor, men ingen var där. Han svarade inte på VHF och vi fick inget svar när vi ringde. Vi började gå tillbaka mot jollarna men tog en annan väg så vi råkade passera polishuset. Vi gick in och frågade hur vi skulle göra. När polisen ringde så fick de dock svar, han var nere vid färjeterminalen men var på väg tillbaka så det var bara att vända tillbaka till customs kontor. Tur att avstånden är små och till slut var vi utan problem inklarerade. Sen var det bara att åka tillbaka till båtarna och njuta av livet.
Vi fortsatte att pyssla på båten och börja förbereda för nästa Atlantöverfart. Sååå skönt att få bo fästet insmort så det slutade knarra.
Barnen hade lite skola men efter ett par dagar beslöt vi oss för att det var dags för påsklov så vi alla bara kunde njuta av tillvaron. Vi åkte oftast in till stranden för att bada i alla fall någon gång per dag.
Vi fick även uppleva en helt fantastisk solnedgång i stort sett dagligen. Här är några av de bästa bilderna vi fick.
Måste även passa på att klämma in ett par “no filter”-bilder…
En dag hade Felicia lyckats få tag i ett par humrar så vi släpade in grill och mat på stranden och fick oss en riktigt mysig kväll. Hummer till förrätt och grillad korv med potatissallad till huvudrätt.
Som pricken över i:et så gjorde vi upp en liten eld och grillade s’mores till efterrätt. Oj vilka lyckliga barn vi hade då.
Efter ett par dagar så flyttade vi oss lite längre norrut längs samma strand, så vi var ankrade närmre det av stormen raserade Lighthouse resort. Sorgligt att se det raserat, men samtidigt undrade man lite hur de tänkte när de byggde en hotellanläggning på en smal landtunga av sand. Byggnaderna var inte direkt skadade av vinden i och med att de hade en orkansäker takkonstruktion, men det hjälpte inte då marken bokstavligt talat hade spolats bort under byggnaderna.
Stranden i den här änden var lika lång som den förra, men vackert rosa av minimala bitar av snäckskal. Även här samlades det en hel del snäckor. Mysigt.
När Jenny och jag åkte in till Codrington för att klarera ut så hade vi turen att träffa på ett par fiskare på kajen där vi förtöjt vår jolle. De hade nyfångad Hummer så vi beslöt oss för en sista lyx i dag som avslutning på vår härliga vistelse vid Barbuda. Humrarna var inte så jättestora så vi köpte hela sex stycken för motsvarande ca 100 kr/kg. Helt klart överkomligt.
På kvällen så styckade och grillade vi humrarna ombord hos oss. Inte ofta man kan äta sig proppmätt så man nästan mår illa på hummer. Blev en lite senare kväll än vi tänkt oss eftersom det var avsegling före soluppgången dagen därpå, men det var det helt klart värt.
