Överfart och La Graciosa

Vi ska inte klaga, vi hade en helt ok överfart, det kunde ha varit mycket värre, men kom igen… Kryss?! De för årstiden normala vindarna blåser norrifrån vilket skulle ge oss behaglig slör eller läns från Portugal till La Graciosa (ligger precis norr om det mer kända Lanzarote). De dagarna vi var ute blåste det dock från syd i princip hela tiden.

Vi var redan innan vi gav oss ut beredda på att få köra en hel del maskin, men det skulle vara pga mycket svaga vindar och då spelar vindriktningen mindre roll. Nu blåste det dock lite mer än svagt så vinden drog även upp en del vågor så det blev någon halvdassig variant av stagsegling men ändå kryss för vi kunde pga sjön inte gå rakt mot mål. Blev lite segt och överfarten tog ungefär ett dygn längre än vi tänkt oss.

Vi hade det dock väldigt bra ombord. Skepparn var i vanlig ordning sjösjuk, bitvis även barnen lite grann men inte så farligt. Det blev dock lite mindre skola och lite mer ljudbok de dagarna. Barnen hann dock ändå avsluta det sista i religionen och även läsa om kontinentalplattor och vulkaner i geografin.

Det som störde idyllen mest var då ena motorn helt plötsligt börjar hacka för att sen dö. Den orkar hosta igång en gång, men sen dör den igen.

Efter lite felsökning så hittar vi en stor svart blobb i förfiltret till bränslet. Verkar som om det växt lite i tankarna…. Vi har dock varit dåliga med bränsletillsats genom Europa, första gången vi hällde i det när vi tankade var i Sines. Misstänker att tillsatserna delvis gjort sitt jobb och har rensat i tanken. …och filtret gjorde sitt jobb och samlade upp geggan.

Efter att ha bytt filter så går motorn fint igen. Vi fick rensa filtret en gång till då det kom en restblobb med gegga, men annars så går motorn bra. Däremot så får vi problem med att motorn inte vill starta utan att vi luftar den. Ute i gunget kommer vi inte på vad felet är utan vi luftar, startar och kör vidare.

Några dagar senare (när vi ligger ankrade) skruvar Lisa bort finfiltret igen och inser att det till 2/3 är fyllt med luft. Någonstans sugs det in luft… men var? Det enda vi kan komma att tänka på är packningen vilken Lisa missade att smörja in med olja då nya finfiltret monterades. Så efter att ha torkat rent både packning och anläggningsyta, smetat in packningen med olja, återmonterat och luftat så provstartar och stoppar vi några gånger. Verkar fungera klockrent! Så ni som byter bränslefilter, glöm inte att smörja in packningen med lite olja.

När vi äntligen kom fram till La Graciosa, ganska sent på kvällen, så ankrade vi vid Playa de la Francesca. Hit bör man ha ankringstillstånd, vilket vi försökt ansöka om men bara blivit dirigerade till en sida som krävde någon spansk variant av BankId (vilket vi inte har…) så vi struntade i det. Vi hade turen att inga patrullbåtar kom och kollade tillstånden, men det kanske de inte gör under lågsäsong.

Även om vi väldigt gärna ville sätta fötterna på fast mark igen så fick vi hålla oss till tåls. Första dagen ankrade bjöd på en hel del vind och sjögång samt massor med regn så det blev till att stanna på båten. Fick det tyvärr inte på bild, men tidvis så såg det ut som om båtarna i ankarviken stävade genom hög sjö pga de svall som vinden drog upp.

På kvällen kom ytterligare en båt och ankrade, dels väldigt nära och dels med mycket längre ankarkätting än alla oss andra. Funkade bra tills vinden vred lite, då kom han ruskigt nära oss. Han löste det dock genom att lägga ut ännu mer kätting så han kom akter om oss. Jag kände mig inte riktigt trygg så det blev lite ankarvaktande i sittbrunnen under natten.

På förmiddagen när vi gjorde oss i ordning för att ta jollen in till stranden så insåg den andra båten att det var lämpligt att lätta medan vi var ombord. Det gick bra, men de behövde köra runt oss. På eftermiddagen när vi badade så såg Gulan spåren efter hur deras ankarkätting gått, under och delvis runt vår ankarkätting. Hmmm…

Vi kom i alla fall iväg in till ön där vi strosade runt en stund på stranden. Sedan tog vi en promenad upp på den närmsta vulkanen som tyvärr inte hade en typisk vulkankrater, men utsikten var fantastisk.

Vi tog sedan en promenad över ön, bort till det lilla samhället. Det var häftigt att gå genom sandöknen med låg vegetation. Det var dessutom tydligt att det var gammal sjöbotten som lyfts upp av vulkanutbrottet då ön bildades, det låg massor med snäckor överallt.

Dagen efter så hissade vi seglen och seglade söderut längs Lanzarotes västkust. Vi fick riktigt härlig glassarsegling. Kändes riktigt bra att vi kunde bjuda Kate på det som avslutande segling till sista ankarplatsen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *