Vi gick tidigt på morgonen från Ijmuden. Nu var havet mycket lugnare och vi gick för maskin första biten. Gick superfint om man bortser från ett ”squall” som drog förbi. Blev lite blött…
Tanken var att gå hela vägen ner till Blankenberge i Belgien. Vindarna ökade under förmiddagen så vi fick riktigt fin segling. När vi var strax norr om Scheveningen så ökade de dock lite till så det blev lite för mycket. Vi såg att det var en frontpassage på gång så vi var beredd på vindökning, men när det inte stannade vid 10 m/s utan gick upp mot 12-14 så var det inte kul längre. Vi beslöt därför att gå in till Scheveningen dit vi kom vid lunchtid.
Något vi reflekterat över ett par gånger är att tidvattnet verkar dämpa våghöjden en del. När vindarna avtar så försvinner gammal sjö också snabbar än hemma. Antar att det händer då strömmen motverkar vågorna. Sen finns det säkert undantag mot det också så klart, men vi har märkt skillnad mot hemmavattnen.
Scheveningen bjöd på härligt bad på stranden i stora vågor, lite geocaching och holländska mat-pannkakor med bacon resp kallrökt lax, färskoströra m.m. Staden bjöd även på den rörigaste gästhamnen vi varit i hittills. Hittade man en plats så tog man den oavsett hur många utanpå varandra det blev. När vi satt på pannkaksrestaurangen så pratade vi om hur skönt det hade varit om vi hade sluppit gå runt hamnbassängen eftersom vi låg rakt över från restaurangen sett. Hade vi bara tagit oss över till pontonen i mitten så hade vi faktiskt kunnat gå över tre segelbåtar, en jolle samt båten som förtöjt utanpå oss (och då låg vi utanpå ytterligare en båt…)
Trots både båt utanpå oss och fyra i bredd framför oss så lyckades vi ta oss iväg tidigt även denna morgon. Återigen med siktet ställt på Blankenberge. Vi började återigen dagen med maskingång, men kunde segla lite mitt på dagen innan vindarna denna gång mojnade. Blev passage av ett par stora hamninlopp. Vid Rotterdam så har de ett markerat område där småbåtar ska gå samt även rapportera då man kommer till en boj. För oss var det bara att passera för att det var lugnt, men man kan få anvisningar om att man ska passera framför/bakom vissa fartyg. Antwerpen var också lugnt för vår del, men vid Zeebrugge fick vi spela lite ”Froggy” och anpassa hastighet och tima in mellan två fartyg, men det var gott om tid och plats även om man kan bli lite stressad då AIS-visningen av båtarna rör sig snabbt över sjökortet på plottern.
Vattnet har bytt färg och blivit härligt grönblått.
Blankeberge hann vi tyvärr inte se mycket av. En ren och fräsch marina med hjälpsam personal och det var inga problem att boka plats i förväg.
Många före oss har gått till Oostende. I Scheveningen så låg vi utanpå en holländsk båt. Han rekommenderade oss både Blankenberge och Nieuwpoort. Han sa att Ooostende var tråkig i jämförelse och att om man tvingas gå in genom Mercatorslussen så ska man inte ha snygga fendrar för väggarna i den slussen är täckta med vassa, och geggiga musslor m.m.
Vi fortsatte raskt ner till Nieuwpoort där vi kom in efter ett badstopp ute på havet. Magkänslan är att Belgien var dyrare än Holland när det kommer till hamnavgifter. Eftersom vi tänkt att ligga i Nieuwpoort ett par tre nätter så valde vi marina utifrån pris. Den närmast stan hade kostat oss €45 per natt, medan den vi valde (VY Nieuwpoort) ”bara” kostar €36 per natt. Troligtvis billigare för er enskrovare, är oftast 50% påslag för oss katamaraner.
Nu har ju inte vi varit i Oostende så vi kan inte jämföra, men vi tycker att Nieuwpoort var ett mysigt samhälle. Dock långt till mataffärer om man har behov av det, men en välsorterad och faktiskt hyfsat billig marinshop i hamnen där vi låg. Plus att hamnkontoret här var väldigt proffsigt både när det gällde möjlighet att boka och information om vilken plats man kan gå till plus att de var väldigt hjälpsamma som turistinformation också. Fräscha toaletter och fräscha gratisduschar samt gratis vatten på bryggorna är också en bonus.
Vi kom in vid lunch och hade turen att de just denna långhelg har en matfestival på hamnområdet. Tyvärr en internationell matfestival så lite mindre belgiska specialiteter än vad vi önskat oss, men snabb och god lunch fick vi innan vi tog en promenad ner till gamla stan där vi strosade runt samt gick in och tittade i katolska kyrkan.
Innan vi gick tillbaka till båten så kollade vi även upp hur spårvagnstrafiken här fungerar eftersom vi hade ett par planerade utflykter. Samma kväll åkte jag (Lisa) och Ellen till Middelkerke Verhaegehelaan där Manege Derby ligger för att rida på stranden. Såååå häftigt även om man borde varit en ”expert rider” som de sa och inte bara hyfsat halvduktig som jag. Dottern klarade det galant, men det var lite över min bekvämlighetsnivå bitvis. Dock suuuuperläckert att få rida på stranden och i vattenbrynet i både skritt, trav och galopp. Här var det dessutom oväntat billigt, €26 per person för två timmar på kvällen (19-21). Kan verkligen rekommendera detta för er som kan rida. Finns flera stall längs kusten som erbjuder detta (sök på ”paardrijden op het strand”). Finns även nybörjarturer på i alla fall detta stall, men den var full denna vecka så gick inte att boka för oss.
Dagen efter så tog vi spårvagnen igen. Denna gång till Domein Raversijde där museumet Raversyde ligger. Här visar de en del av ”Atlantic Wall” som byggts upp av tyskarna under både första och andra världskriget. Den sträcker sig hela vägen från kusterna i Norge, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Kanalöarna. Tyvärr var delarna från första världskriget stängda för renovering denna sommar, men det tog oss en bra stund att ta oss runt delarna från andra världskriget så vi är nöjda ändå. Våra barn som verkligen gillar bunkers och krigshistoria gillade denna utflykt. Kan rekommenderas och lätt att ta sig till både frpn Nieuwpoort och Oostende.
Det fanns en restaurang i närheten så Lisa fick äta belgiska musslor och Gulan fick sig en god belgisk öl. Ganska dyrt, men en god och välbehövlig lunch. Innan vi åkte tillbaka så hann vi även ta en titt på ett par återuppbyggda hus från fiskebyn Walraversijde som låg här under medeltiden, museet hette ”Anno 1465”.
Barnen hann givetvis med ett dopp i havet också innan vi tog spårvagnen tillbaka.
Imorgon (4/8) drar vi vidare. Då med siktet på Frankrike där vi håller tummarna för att det räcker med att man hälsar med Bon Jour och att man sen kan prata engelska…