Grenada kallas The Spice Island medan Dominikas kallas The nature Island så vi visste redan från början att vi ville utforska denna ö lite extra även om mycket blev förstörd av orkanen Maria för ett par år sedan. Vi lyckades dessutom tima in så att vi var där under s.k. PAYS yachtie appreciation week då det var lite extra aktiviteter. Nedan är lite blandade bilder från våra bilturer runt ön.
PAYS (Portsmouth Association of Yacht Services) är en organisation där de flesta s.k. boatboys är med. De gör en stor insats för att få ankringen i Prince Ruperts Bay vid Portsmouth att vara säker. Dels så har de lagt ut nya bojar med rejäla bojstenar och bra rep och dels så har de en båt som patrullerar nattetid för att det inte ska vara några stölder. De har även annan service såsom sophantering, tvätt, guidade turer m.m.
Första dagen var en söndag så som på de flesta andra ställen så var det mesta stängt. PAYS hade dock en välkomst-BBQ på kvällen där det ingick fri mängd rompunch och de hade helgrillat en gris. Mums! De brukar ha BBQ alla söndagar, men denna invigningsdag så var det lite extra lyxigt.
Vi firade dessutom sonens födelsedag denna dag. Han hade dagen till ära fått baka kanelbullar att festa på.
Genom PAYS så följde vi med på en guidad tur till Syndicate waterfalls och vi gick även Syndicate nature trail där det innan orkanen fanns massor med papegojor. Nu var det ganska tyst i naturen, men vi såg i alla fall ett par papegojor som flög iväg över trädtopparna och hörde ett par. Tyvärr fick vi inte se någon på nära håll. Det var däremot en väldigt fin promenad till vattenfallet och ett fräscht dopp i färskvatten är alltid välkommet. Naturen var helt galet vacker och grön i alla möjliga nyanser.
Dagen efter så blev det ytterligare en island tour, denna gång söderut på ön, till Titoe gorges, Trafalgar falls, varma svavelkällor och en tur inne i huvudstaden Roseau.
Titoe gorges var inloppet till Titoe vattenkraftstation. Riktigt svalt (nästan kallt) sötvatten som vi simmade i, in mellan två klippväggar och fram till ett litet vattenfall. Mysigt. Även om den spinkige sonen frös en del. (Jag hittade tyvärr inte bilderna härifrån…)
Trafalgar falls består av två vattenfall, the Mother and the Father. The Father är det högsta vattenfallet på ön, ca 80m fallhöjd. Imponerande. Vi hade tur när vi kom hit att det varit torrt ett par dagar för då kunde vi klättra runt bland klippblocken runt the Father och kom nästan hela vägen upp till den varma källa som rinner ut precis nedanför fallet (där det är mycket mineralrikt, orange på bilderna). Nu åkte vi med andra i samma buss, men hade vi varit helt själva så hade vi helt klart spenderat mer tid här. Fantastiskt vackert och de flesta kryssningsturister stannade vid utkiksplatsen och fotograferade.
Den varma källan vi åkte till var lite av en besvikelse, några små pölar som det bubblade i. Antar att det egentligen inte är mer spektakulärt än så om man inte vandrar fyra timmar upp till the boiling lake (en hel sjö som är varm och där det bubblar upp svavelgaser). Lite kul att ha sett dock. Barnen definierade det som ett ställe där jorden pruttar eftersom det luktar ganska illa av de svavelrika gaserna som bubblar upp.
Dagen avslutades med att vi åkte genom huvudstaden Roseau och även åkte upp till en utkiksplats med fantastisk utsikt över staden.
Man såg fortfarande skadorna från orkanen Maria på flera ställen då vi åkte runt på ön. De hade varit ca 18000 invånare på Dominika före orkanen. Många valde att evakueras och få har valt att komma tillbaka. Detta innebär att många hus fortfarande står övergivna och inte har reparerats. På många andra ställen har man röjt upp och på ännu fler så pågår fortfarande återuppbyggnaden. Man har bl.a. fått mycket hjälp av China Aid som efter orkanen Erika byggde vägen mellan Portsmouth och Roseau och som nu är tillbaka efter Maria för att laga den väg de byggde för några år sedan.
Det är hemskt att se alla skador och svårt att förstå hur det känns för de som bor här att se skadorna varje dag och påminnas om det som hänt. Samtidigt så är det väldigt fascinerande att se vilka krafter som finns i naturen. Stora plåttak som knöglats ihop, broar som spolats bort, träd som knäckts m.m. En av våra guider berättade att det i stort sett inte fanns ett enda löv på något träd på hela ön efter att Maria dragit fram. Även om regnskogen inte har sitt tjocka “tak” än så är det fantastiskt att se hur mycket naturen har återhämtat sig och hur grönt det börjar bli.
Vi hade några lugna dagar då vi dels försökte hinna ikapp lite med skolarbetet och dels bara tog det lugnt medan vi väntade in att S/Y Felicia skulle hinna ikapp oss hit. Vi hann med att delta på en dinghy drift, dvs man knyter ihop alla deltagande jollar och sen tar man en sundowner och äter snacks tillsammans medan jolleön driver iväg mot solnedgången.
En av dagarna så passade även Ellen och jag på att ta en ridtur. Det blev en sväng upp till Fort Shirley och en tur genom skogen runt fortet. Mysigt! Avslutningen var dock bäst, då sadlade vi av hästarna och red barbacka fram och tillbaka längs stranden med vatten nästan hela vägen upp på ryggen på hästarna. Min häst gillade verkligen att bada och passade på att plaska lite extra med hovarna.
Den dagen Felicia kom sammanföll med sista dagen på PAYS yachtie appreciation week. Som avslutning så blev alla besättningar som ville bjudna på en middag nedanför Fort Shirley. En mysig avslutning och kul att få träffa Felicia igen.
Sista dagen passade vi på att flagga (nästan) över topp för att det skulle vara lite extra festligt.
Även Felicias besättning ville få se lite av ön så vi bokade en island tour tillsammans med dem. Denna gång så blev det norra delen av ön där vi besökte en chokladfabrik, kalinagoreservatet (kalinagos är deras urbefolkning innan européerna kom och upptäckte ön) samt vattenfallen Jacko falls.
Chokladfabriken var precis som på Grenada ett väldigt litet ställe, men mysigt. De hade även lite roliga smaker på chokladkakorna. Vi köpte ett par klassiker som mint- och kaffesmak plus en ny favorit hos mig och Linus, ingefärssmak.
Vid chokladfabriken fanns även ett gammalt plantagehus som ägarna restaurerat omsorgsfullt. Väldigt fint och med en fantastisk utsikt över de röda klipporna längs den norra kusten.
Vi fortsatte sen till Kalinagoreservatet där Dominikas urbefolkning bor. De har ett besökscentrum där vi fick en kort presentation om kalinagos historia och hur de lever idag. Väldigt intressant. De hade även ett par bodar där de sålde souvenirer, främst korgar som de flätar.
Efter en god lunch på en lokal krog så fortsatte vi till Jacko falls. Här blev det promenad genom riktigt fin regnskog bort till vattenfallet. Ett fint vattenfall som var lättillgängligt och ett andra vattenfall en bit bort efter en bit klättring så dit tog bara jag mig.
Som avslutning på vårt besök på Dominika så följde vi med lokala naturvårdsverket ut och samlade in kubanska trädgrodor i närheten av Portsmouth. De kubanska trädgrodorna tros ha kommit tillsammans med hjälpsändningar efter orkanen Maria. Denna grodtyp konkurrerar tyvärr ut de lokala arterna. Därför försöker man fånga in så många kubanska trädgrodor som möjligt för att minska deras spridning. Det går åt rätt håll. Man är ute två gånger i veckan. I början fångade man ett 80-tal grodor per kväll, men nu är man nere på 20-30 st. Man har även möjlighet att fånga in utländska varaner också, i närheten av Roseau, men det blev för krångligt att åka till för oss.
Nästa stopp blir Ilet de Saintes strax norr om Dominika. En ögrupp som hör till Guadeloupe.