Mer om Grenada

Vi spenderade ungefär en månad i Grenada bortsett från en liten detour på ca en vecka upp till Union Island och Tobago Cays som vi gjorde då vi hade en gäst ombord.

Vi har hunnit ligga förtöjda hos Grenada Yacht Club i St Georges, ligga för ankar utanför St Georges samt för ankar i vikarna vid Whisper Cove och Prickly Bay. Vi har hunnit både ta det lugnt, leka med andra barnbåtar, sy solskydd till sittbrunnen och mycket mer. Vi låg längst tid i Prickly Bay, där finns det många båtar…

Whisper Cove var mysigt, men inte riktigt lika levande som Prickly Bay och svårare att ta sig till andra ställen. Vi missade tyvärr Hog Island där det ska finnas lite mer stränder och snorkling.

Största anledningen till att vi la oss i Whisper Cove var för att enkelt (dvs genom att gå) kunna ta oss till Woburn playing field för att titta på en cricket match. Vi hade aldrig sett cricket förut och laget med cruising seglare skulle spela en match mot ett lokalt lag. Roligt att ha sett och kul att träffa en av de andra seglarfamiljerna där.
 

Vi hade även tänkt att gå på ett Full Moon Party i angränsande Benji Bay. Vi gick dit och åt en grillmiddag, men åkte igen innan den allt för högljudda musiken drog igång. Vi fick dock med oss ett par barn/ungdomsböcker på engelska från en bokbytarklubb. Linus klämde de fyra böckerna om Captain Underpants (Kapten kalsong) på bara ett par dagar.

Istället för Full Moon Party så fixade vi oss var sin drink och låg sen på nätet och pratade fram till strax efter midnatt då månförmörkelsen drog igång. Riktigt häftigt att få se i en så mörk miljö med fri sikt. Vi väckte även barnen så de fick vara med om spektaklet. Passade riktigt bra för sonen som har tema rymden i skolan. Bilderna nedan gör det inte riktigt rättvisa.

Som en annan del i skolarbetet så ordnade Tobias på vår kompisbåt S/Y Felicia så att vi fick komma och besöka moskén som ligger i närheten av Prickly Bay. Vi blev sååå vänligt bemötta och de berättade massor om sin tro och hur deras kultur fungerar. Det var dock väldigt fascinerande att jag som kvinna fick vara med i diskussionerna på samma villkor som männen, men det var ingen av männen som hälsade på mig. En riktigt underlig känsla.
 

Vi var där under eftermiddagen då de hade muslimsk utbildning för barnen. Som jag uppfattade det så utbildade de både i arabiska, korankunskap och om hur man ska leva som muslim. Vi fick också sitta med i bakgrunden medan de hade en av dagens fem bönestunder.

Jag är riktigt imponerad av alla barn som kämpar med att lära sig arabiskan som språk och även mer imponerad av de ungdomar som lär sig koranen utantill. En av de unga pojkarna läste/sjöng en del av koranen för oss. Även om vi inte förstod ett ord så hördes det tydligt att hela koranen är skriven på rim för att den ska bli lättare att komma ihåg och lära sig utantill.

För att få möjlighet att se lite mer av ön så hängde vi med Grenada Hash House Harriers på ett par av deras hasher. De presenterar sig själva som “Runners with a drinking problem”. Det hela är ett gå/lunka/löp-lopp längs ett spår ute i naturen. Spåret är markerat med strimlat papper så att markeringarna förmultnar och inte förstör naturen. En liten twist är dock att det finns några felaktiga spår som leder till “återvändsgränder” så man får vara lite uppmärksam på var man ser markeringar och vart man tar sig. Det hela avslutas med BBQ och öl.
 

Vår första hash då vi var “virgins” var nere på södra delen av ön. Det blev en lite längre tur än vad vi tänkt oss i och med att vi missade avtagsvägen till det korta spåret. Lite gnäll från barnen om att det var jobbigt, men vi kom i mål och vi fick se en hel del riktigt fin natur.
  

Andra hashen var längst uppe i norr, vid Friendship Rock. En rejäl promenad upp på ett högt berg, men wow vilken utsikt.
 

Shelley som var vår “guide” från Budget Marine i Prickly Bay tog efter hashen med oss bort till en bil där en kvinna serverade Tania Log, en slags gröt/soppa man äter som efterrätt. Gjord på Tania som är liknande sötpotatis samt koksmjölk och kryddor (bl.a. ingefära och kanel). Riktigt gott.

Vår andra hash var strax efter deras independance day så alla var klädda i Grenadas färger; röd, gul och grön. Lite då och då är det nämligen olika teman på hasherna.

Vi missade precis, till makens glädje, “The red dress hash” som är ett välgörenhetsevent då alla förväntas komma i en röd klänning. Om man inte har röd klänning så får man betala dubbla deltagaravgiften. Denna hash kör man till minne av en kvinna som inte hade en aning om vad en hash var utan hon dök bokstavligt upp i röd klänning.

Vid några tillfällen så var vi inne i huvudstaden St Georges för lite shopping, mathandling och bara för att titta på stan. En riktigt mysig liten stad. Vi gillade bl.a. marknaden.
 
 

Innan vi lämnade Grenada så gjorde vi en sista utflykt med buss tillsammans med besättningen på S/Y Felicia. Vi åkte upp till Seven sisters waterfalls. Det är sju stycken vattenfall som ligger efter varandra, men vi såg “bara” de två nedersta där vi även badade. Tobias vågade sig även på ett hopp.
    

Vi har så klart också hunnit med en hel del badande, lek, båtpyssel och half-price-pizza-night på Tikibar i Prickly Bay. Vi hittade även ett mikrobryggeri så vi kunde få oss ett par riktiga öl.
 

Bara 7 barn på en tvåmannakajak. Som flest var det 9 barn med på ”kryssningsbåten” 
Minsta hamburgerhaket jag varit på, men grymt goda burgare. Serverat ur bakluckan på en minibuss parkerad vid ”Wallstreet”

Avseende båtpyssel så lyckades jag bl.a. sy solskydd till sittbrunnen. Vilket lyft! Nu kan vi vara i sittbrunnen trots att solen skiner. Härligt!
 

På vägen norrut så passerade vi Carriacou och Sandy Island igen. På Carriacou så gjorde vi inget mer än att handla mat och klarera ut förutom att vi låg sista natten vid Anse la Roche, en mysig liten ankarvik långt norrut.

Mer om Sandy Island och snorkling kommer i ett separat inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *