Islas Sálvora, Ons och Cíes samt reliker i Pobra do Caramiñal

Efter Muros var det så äntligen dags att upptäcka de öar som ligger lite utanför riorna och som är nationalparker och naturreservat. Som vi har längtat! Om man vill hit så behöver man först ansöka om navigationstillstånd och sen ankringstillstånd. Det gör man här, iatlanticas.es.

Första stoppet blev en kort ankring mitt på dagen utanför Isla Sálvora på väg till Pobra do Caramiñal. På Isla Sálvora så får man inte promenera runt fritt utan man måste hålla sig till de vägar/stigar som finns. Själv får man dessutom bara gå bort till fyren. För att gå till den övriga bebyggelsen så behöver man ha en guide med sig. I och med att de kör färjor med turister hit så kan man följa med en av de guidningarna. Vi fick dock inte möjlighet till detta då vi kom när en färja precis åkte tillbaka till fastlandet. Kanske var tur eftersom vår jolle låg och guppade i strandkanten då vi kom tillbaka från en promenad till fyren. Vattnet hann höjas mer än vi trodde på en timme. Trots uppdragen rejält på stranden så låg den och flöt, visserligen fortfarande med ankare en bit upp i sanden på stranden så den var inte på väg till havs, men ändå.

Ön var kargare än de andra ställen vi sett, mycket sten och bara låg vegetation.
 

 

Sjöjungfrun som vakar över stranden och hamnen

De få eukalyptusträd vi såg var mer buskar än träd. Fascinerande vad naturen kan ge variation även hos samma växt.

 

Stranden var riktigt häftig. Bestod till stor del av nerslipade snäckskal så helt annan känsla än de ”vanliga” stränder vi varit på. Superfint.

Vi fortsatte sen in till Pobra do Caramiñal där vi ankrade utanför första natten, men sen gick in i marinan för att känna oss mer säkra då vi dagen därpå tog en taxi upp i bergen för att titta på naturliga pooler och vattenfall. Det var väldigt läcker natur även om det var väldigt lite vatten eftersom det knappt regnat på hela sommaren.
   

På kvällen anslöt även S/Y Felicia så barnen fick lite kompisar att gå på tivoli med. På söndag förmiddag firar man ”O Nazareño” vilket innebär att man går procession genom staden med kyrkans reliker. I samband med detta så ska det så klart festas så det är tivoli på plats och det är flera spelningar med både kända och okända artister. Blev en väldigt lyckad kväll.

Det var inte planerat, men det blev att vi låg kvar ett par dagar i Pobra do Caramiñal. Ledde dock till att båten blev urstädad och jag fick möjlighet att bjuda besättningarna på både S/Y Felicia och S/Y Elin Alida på födelsedagsfika. Mycket trevligt även om bara bakandet av födelsedagstårtan fastnade på bild.

Vi passade även på att titta på den katolska processionen på söndagförmiddagen. Vi insåg att vi inte kommer få chansen till något liknande så många gånger. Massor med folk, en hel del väntande, men fascinerande att se hur engagerade många är i sin religion och vilken gemenskap det ändå var i staden.
  

Efter lunch så körde vi dock vidare. Denna gång till nästa ö inom nationalparken, Isla Ons. Här förtöjde vi bekvämt vid en boj.

Morgonen bjöd på en hel del dimma så fyren som vi kvällen innan sett lysa fint då vi satt i sittbrunnen på båten såg vi knappt även om vi stod bredvid den.

Härifrån var det dock säkert fin utsikt även om vi inte såg den…

Vi besökte även kapellet som var enkelt men väldigt vackert med blått målat kakel (azulejo).

Efter lunch så började dimman lätta så vi lättade och gick söderut mot Islas Cíes. Dimman kom och gick dock hela vägen så det var faktiskt riktigt skönt att dels ha radar och att det dels inte var så mycket fiskeutrustning (vad vi såg…) Vi kom dock utan problem fram till Islas Cíes och ankrade.

Islas Cíes är egentligen en liten ögrupp. Vi ankrade i viken utanför Isla de Faro vilket är den klassiska ankringsplatsen här med en magisk sandstrand innanför. Vattnet är fascinerande klart. Vi såg tydligt vårt eget ankare på sju meters djup!

Första dagen så hängde vi mest ombord. Dimman kom och gick mest hela tiden så det var lite ruggigt och hade vi åkt in så hade vi inte sett mycket av ön ändå. Fram på eftermiddagen så verkade det klarna så då åkte vi in för en promenad, men dimman kom tillbaka så det var tur att det fanns bojer som avgränsade stranden som vi kunde navigera utifrån.

 

Andra dagen var det betydligt bättre väder så då blev det långpromenad på ön, bl.a. till utkiksplatsen och upp till fyren. Inte så jobbigt att gå trots värmen. Serpentinvägen gjorde det riktigt överkomligt att gå upp och utsikten var riktigt fin.
  
 

Naturen på Isla de Faro var varierad och det var väldigt väldigt vackert även om det som hänförde oss mest var det fantastiskt klara och turkosa vattnet.
 

Vi fick också se fantastiska stenformationer…
 

…och en fossilerad strand vilket är det orangea ni ser i bilden nedan.

Eftermiddagen och kvällen spenderades tillsammans med besättningen på S/Y Felicia som anslutit. Trots att vi bara varit från varandra i ett par dagar så tyckte barnen att det var kul att ses igen.

Våra sista dagar i Spanien spenderade vi i Baiona. Första kvällen tillsammans med S/Y Felicia så då passade vi på att besöka replikan av Pinta (ett av Columbus fartyg) samt ta en promenad på murarna till Monterreal Castle (tidigare en fästning men nu ett lyxhotell vilket syntes på bilarna på parkeringen…).
  

Replikan av Pinta

 

Vi sprang på ett väldigt trevligt irländskt par på bryggan i Baiona, Ann och Brendan på Jacaranda. De hade för ett antal år sen tänkt segla till medelhavet för att lägga upp båten där om vintrarna. De hade dock tyckt så mycket om Portugal så de hade hittat en hemmahamn där och aldrig kommit ner till medelhavet. Efter en trevlig fika i sittbrunnen tillsammans med dem och ett sjökort så har vi nu fått massor med bra tips och känner oss väl förberedda inför Portugal där vårt nästa stopp kommer att bli.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *